Hoppa till innehållet

Cuno Hoffmeister

Från Wikipedia
Cuno Hoffmeister
Född2 februari 1892[1][2]
Sonneberg, Tyskland
Död2 januari 1968 ​eller ​2 april 1968[3]
Sonneberg, Tyskland
Medborgare iTyskland
Utbildad vidJenas universitet
SysselsättningAstronom, universitetslärare
ArbetsgivareJenas universitet
Politiskt parti
Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet
Utmärkelser
Leibniz silvermedalj (1927)
DDRs nationalpris
Redigera Wikidata

Cuno Hoffmeister född 2 februari 1892 i Sonneberg, Thüringen, död där 2 januari 1968, var en tysk astronom.

Han grundade Sonneberg-observatoriet.

Minor Planet Center listar honom som upptäckare av 5 asteroider[4].

1957 upptäckte han tillsammans med M.J. Bester, den icke-periodiska kometen C/1959 O1.

Månkratern Hoffmeister[5] och de båda asteroiderna 1726 Hoffmeister[6] och 4183 Cuno[7] är uppkallade efter honom.

Asteroider upptäckta av Cuno Hoffmeister

[redigera | redigera wikitext]
2183 Neufang 26 juli 1959
3203 Huth 18 september 1938
3674 Erbisbühl 13 september 1963
4183 Cuno 5 juni 1959
4724 Brocken [A] 18 januari 1961
Upptäckt tillsammans med:
A  J. Schubart
  1. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: hoffmeister-cuno-friedrich-ludwig.[källa från Wikidata]
  2. ^ MAK, PLWABN-ID: 9811332180205606.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Minor Planet Center”. 4 maj 2018. https://www.minorplanetcenter.net/iau/lists/MPDiscsNum.html. Läst 23 maj 2018. 
  5. ^ ”Hoffmeister on Moon” (på engelska). International Astronomical Union. 18 oktober 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/2582. Läst 4 juli 2023. 
  6. ^ Schmadel, Lutz D. (2007). Dictionary of Minor Planet Names – (1726) Hoffmeister. Springer Berlin Heidelberg. sid. 137. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1727. Läst 23 maj 2018 
  7. ^ Schmadel, Lutz D. (2007). Dictionary of Minor Planet Names – (4183) Cuno. Springer Berlin Heidelberg. sid. 358. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_4154. Läst 23 maj 2018