Hoppa till innehållet

Svart svan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Cygnus atratus)
Svart svan
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljAnserinae
TribusSvanar
Cygnini
SläkteCygnus
ArtSvart svan
C. atratus
Vetenskapligt namn
§ Cygnus atratus
AuktorLatham, 1790
Utbredning

Svart svan[2] (Cygnus atratus) är en fågel i familjen änder bland andfåglarna.[3] Den förekommer naturligt i Australien, men har etablerat friflygande populationer runt om i världen. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Svart svan är helt omisskännlig. Adulta svarta svanar är 110 till 140 centimeter långa och väger 4 000 till 8 500 gram. Ben och fjäderdräkt är svart med en vit vingspegel. Näbben är röd och har en vit spets. Ögonens färg ligger mellan orange och ljusbrun. Lätet består av ett mjukt och musikaliskt trumpetande som avges både från vattnet och i flykten. Även mer språkande visslingar och ljudliga hissande försvarsläten vid bo och ungar kan höras. Från flykten avger vingarna liksom hos knölsvanen ett visslande ljud.

Den svarta svanens ursprungliga levnadsområde är Australien, där den är vanlig i sydvästra och östra delen av landet. I sydväst hittas den i ett område mellan North West Cape, Cape Leeuwin och Eucla, i öst mellan Atherton Tableland, Eyre Peninsula och Tasmanien, med stora bestånd i floderna Murray och Darlings avrinningsområde.[4][5] I centrala och norra delar av Australien är den ovanlig. Den svarta svanen är en stannfågel som stannar i ett område med cirka 100 kilometers omkrets. Vid torra tider finns de i Australien vid laguner och kustlinjer.

Arten förekommer även i Nya Zeeland, men är införd dit sedan 1864.[6] 1889 upptäcktes gamla kvarlevor av en svan, som då behandlades som en egen art, Cygnus sumnerensis, skild från svarta svanen[källa behövs]. Under perioden 1998–2017 kategoriserades den som en underart av svart svan, tills DNA-studier indikerade att det faktiskt rör sig om en egen art, mycket större och tyngre än sin australiska släkting.[7]

På grund av sitt spektakulära utseende har den svarta svanen införts till parkdammar i olika delar av världen. Förrymda individer har därefter bildat mer eller mindre etablerade frilevande populationer. I Europa anses beståndet i Nederländerna vara självförsörjande. Den har även häckat i det fria i Belgien, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien, Schweiz, Ukraina och Österrike.[8]

I flera andra europeiska länder görs observationer nu och då, däribland i Sverige.[9]

Svart svan i Ramnasjön i Borås.

Svanen föredrar sjöar med sötvatten och bräckt vatten. Födan består huvudsakligen av vattenväxter och alger, men även gräs, frön och löv från vattennära träd.

Denna fågel häckar i stora kolonier. Boet är relativt stort (cirka 1–1,5 m brett och 1 m högt[6]) och består av kvistar och vattenväxter. Det är ofta beläget i grunda vatten. Bobygget används sedan varje år. Honan lägger fyra till åtta, men ibland upp till 14[6], grönaktiga ägg. Hannen och honan ruvar gemensamt och efter 35–48 dagar[6] kläcks ungarna. De blir vårdade i 95–140 dagar[6] (cirka tre till fem månader) och efter två eller tre år är de könsmogna.

Ägg från svart svan.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 100 000 och en miljon individer.[1]

Den svarta svanen är landskapsdjur i den australiska delstaten Western Australia och förekommer även på delstatens flagga och emblem.[10]

Svarta svanor är en dikt av Carl Snoilsky.[11]

Européernas upptäckt av den svarta svanen i och med upptäckten av Australien på 1600- och 1700-talet har använts som ett klassiskt exempel på induktionens otillräcklighet inom filosofin, då man tidigare använt induktionen för att formulera regeln att alla svanar var vita. Den svarta svanen som art har därför ett symbolvärde inom filosofi; specifikt inom logik och epistemologi.

Taxonomi och namn

[redigera | redigera wikitext]

Svart svan beskrevs som art av John Latham år 1790, då under protonymen ’’Anas atrata’’. Dess vetenskapliga artnamn är latin för "klädd i sorg", det vill säga svartklädd.[12]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2018 Cygnus atratus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 14 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Pizzey, G. (1984). A Field Guide to the Birds of Australia. Sydney: Collins. Sid. 66. ISBN 0-00-219201-2. https://archive.org/details/fieldguidetobird00pizz/page/66. 
  5. ^ Waterfowl in New South Wales. Sydney: CSIRO and NSW Fauna Panel. 1964. Sid. 11–12. 
  6. ^ [a b c d e] (på engelska) Birds of New Zealand. sid. 44. ISBN 9781869407339. Läst 1 juni 2019 
  7. ^ Rawlence, Nicolas J.; Kardamaki, Afroditi; Easton, Luke J.; Tennyson, Alan J. D.; Scofield, R. Paul; Waters, Jonathan M. (2017). ”Ancient DNA and morphometric analysis reveal extinction and replacement of New Zealand's unique black swans” (på engelska). Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 284 (1859): sid. 20170876. doi:10.1098/rspb.2017.0876. ISSN 0962-8452. http://rspb.royalsocietypublishing.org/content/284/1859/20170876. 
  8. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 29. ISBN 978-84-941892-9-6 
  9. ^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
  10. ^ ”Department of the Premier and Cabinet - Flag of Western Australia”. www.dpc.wa.gov.au. Arkiverad från originalet den 1 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190601190328/https://www.dpc.wa.gov.au/GuidelinesAndPolicies/SymbolsOfWA/Pages/FlagofWesternAustralia.aspx. Läst 1 juni 2019. 
  11. ^ Samlade dikter av Carl Snoilsky
  12. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]