Cykelvägar i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sweden road sign D4.svg
Swedish road sign 1 6 3.svg

Cykelväg eller cykelbana är en väg som cykel och moped klass II ska köra på. Övriga fordon får ej köra här om inget mer anges.

I vardagsspråk används ofta cykelväg och cykelbana som synonymer, men inom trafikplanering brukar de ha olika betydelser.[1] En cykelväg är då helt fristående från bilvägar, medan en cykelbana löper utmed en gata eller väg och är avskild från biltrafiken med en kantsten, en smal gräsremsa eller liknande.

Juridiskt används inte alls termen cykelväg utan bara cykelbana. Lagarna är desamma oavsett avståndet till bilvägar, förutom gällande hastighetsbegränsning.

Om cykelvägen löper utmed en bilväg gäller bilvägens hastighetsbegränsning medan om cykelvägen löper fritt så gäller fri hastighet.

En gång- och cykelbana kallas av trafikplanerare för GC-bana. Den kan vara uppdelad i skilda banor för cyklar och gående, eller kombinerad. Den senare är avsedd för bägge trafikslagen utan någon inbördes separation och skyltas med en cykel- och en fotgängarsymbol under varandra utan skiljelinje emellan.

Cykelfält, cykelpassager och cykelöverfarter ska inte förväxlas med cykelbanor, även om det finns en nära anknytning. De behandlas i egna artiklar.

Vad lagen säger[redigera | redigera wikitext]

Cykelskyltar i Malmö visar klart och tydligt vart cykelvägarna leder.

Här sammanfattas vad Trafikförordningen säger om cykelbanor. Med cykel jämställs då även moped klass II.

Finns en cykelbana, ska cyklister använda den istället för körfältet. Om körfältet bättre leder till målet och cyklisten är extra försiktig, får körfältet dock användas.[2]

På en cykelbana får annan fordonstrafik bara förekomma för att korsa banan.[2] Den ska då ge cyklister företräde.[3] Bilar får varken stanna eller parkera på en cykelbana, det får bara tvåhjuliga cyklar och mopeder göra.[4] Gående ska korsa en cykelbana vid övergångsställe om det finns ett i närheten, annars tvärs över banan – helst vid en korsning, och korsandet ska ske utan onödigt dröjsmål.[5] Utanför ett övergångsställe får gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken.[6] Gående får dock gå längs cykelbanan om det inte finns någon gångbana.[7] Cyklister måste hålla tillräckligt låg hastighet när gående korsar banan.[8]

Trehjuliga mopeder får köra på en cykelbana om föraren är särskilt försiktig samt banan har ringa trafik och tillräcklig bredd.[2] Polisen har rätt att köra bil på cykelbanan i max 30 km/h.[9]

Gåendes placering på cykelbanan[redigera | redigera wikitext]

Lagen hänvisar fotgängare till vänster sida på bilvägar[7] men säger inget om deras placering på cykelbanor. NTF rekommenderar dock att man går längst till vänster även på kombinerade gång- och cykelbanor eftersom det ger bättre ögonkontakt med cyklisterna som ska hålla till höger.[10]

Flera faktorer påverkar val av sida: Möjlighet till ögonkontakt med den närmaste cykeltrafiken, avstånd till biltrafiken, på vilken sida cykelpassager och övergångsställen längs vägen är placerade mm, men även var övriga fotgängare är. Går de flesta på en sida hindrar man cykeltrafiken minst genom att göra detsamma. Att visa hänsyn och inte hindra annan trafik i onödan finns bland grundbestämmelserna för alla trafikanter.[11]

Att identifiera en cykelbana[redigera | redigera wikitext]

För att kunna tillämpa de lagar som gäller på cykelbanor är det viktigt att man kan avgöra om något är en cykelbana eller ej. Lagen säger att en cykelbana är "En väg eller del av en väg som är avsedd för cykeltrafik och trafik med moped klass II" [12] och anvisar i Vägmärkesförordning (2007:90) också ett antal möjligheter att tydliggöra denna avsikt. Den som ansvarar för vägar ska åstadkomma förutsättningar för en säker och effektiv trafik genom utformning av gaturummet och genom lämplig användning av vägmärken och vägmarkeringar.[13]

Även om det bara är vägmärken och vägmarkeringar som kan definiera en cykelbana på ett juridiskt otvetydigt sätt, kan utformningen av gaturummet mycket väl vara den effektivaste förmedlaren av den ansvariges avsikt till trafikanterna.

Direkt identifiering[redigera | redigera wikitext]

Följande vägmärken uttrycker direkt att något är enbart cykelbana:

Dessa märken gäller fram till nästa korsning om inte ett märke dessförinnan meddelat en förändring.[15]

andra vägar än bilvägar anger också följande (oftast målade) vägmarkeringar en ren cykelbana:

Hur lång sträcka som banan säkert är en cykelbana efter ett övergångsställe eller en cykelsymbol anges inte i lagen. Samma räckvidd som för påbudsmärkena bör vara ett rimligt antagande.

I Stockholms innerstaden används inte så ofta skyltar utan främst en kombination av vägmarkeringar och utformningsmedel som nivåskillnad eller beläggningar av olika utseende för att uttrycka vad som är cykelbana och gångbana.[19]

Utsträckta uttrycksmedel som mittlinjer och konsekvent använda beläggningsmaterial har verkan utefter hela vägsträckan. Det är speciellt viktigt för gående som oftare ansluter var som helst till vägen. Även bilister måste känna igen cykelbanor för att kunna undvika att stanna eller parkera där. Markeringen av cykelbanor är alltså inte bara riktad till cyklisterna själva.

Indirekt identifiering[redigera | redigera wikitext]

En trafikant kan förstå att en viss bana är en ren cykelbana även om ovanstående juridiska bevis inte finns inom synhåll. Identifieringen sker då, medvetet eller omedvetet, genom en tolking av gaturummets utformning. Eftersom skilda trafikanter kan ha olika utgångspunkter och kan rikta sin uppmärksamhet på olika saker, finns dock en risk att sådana indirekta identifieringar leder till olika resultat. Det kan orsaka irritation, konflikt och i värsta fall olycka.

Exempel på indirekta ledtrådar för cykelbana:

  • Banan närmast bilvägen. Om två banor löper intill varandra vid sidan om en bilväg, utgår många från att banan närmast bilvägen är cykelbana och den andra är gångbana.
  • Ljussignal för cykel. Cyklister och gående kan ha olika uppfattning om ifall en ljussignal för cyklister utan intilliggande ljussignal för gående innebär att banan före eller efter vägkorsningen är en ren cykelbana eller en kombinerad gång- och cykelbana. Gåendes behov kan vara täckta av andra vägar genom samma korsning.
  • Samma färg som tidigare. Om en beläggningsfärg kombinerats med skylt eller vägmarkering som anger cykelbana, är det lätt för en cyklist att uppfatta att samma färg efter en korsning eller på en helt annan plats också betyder cykelbana. Om samma färg används på andra platser för att markera gångbana, utfart från fastighet med mera, kan missförstånd lätt uppstå. Färger finns inte lagstadgade och påverkar inte i sig trafikreglerna, de kan bara assistera (eller lura) trafikanterna.
  • Samma riktning som tidigare. Om en cykelbana ser ut att fortsätta i samma riktning och har ungefär samma bredd som förut efter en korsning, är det lätt för en cyklist att uppfatta fortsättningen som cykelbana, även om ingen märkning finns där.

Säkerhet[redigera | redigera wikitext]

Enligt de studier som gjorts i Sverige och utomlands är cykelbanor inte otvetydigt mer trafiksäkra än blandtrafik. Särskilt i korsningar kan antalet olyckor öka när motorfordon och cyklister får grönt samtidigt.[20][21] Däremot ökar säkerheten för cyklister ju fler de blir. Därför kan cykelbanor indirekt medföra ökad säkerhet, genom att fler lockas att cykla.[22][23]

Skäl att anlägga cykelbanor[redigera | redigera wikitext]

Anledningarna till att anlägga en cykelväg kan vara flera. Ofta är det trafiksäkerhetsskäl då man vill separera oskyddade trafikanter från biltrafiken. Det kan också handla om att underlätta för arbetspendling och att barn ska kunna ta sig till och från skolan på ett säkert sätt. Det finns även exempel på att man anlagt cykelvägar av rekreationsskäl. Banvallar efter nedlagda järnvägar runt om i landet är idealiska att göra om till cykelbanor, eftersom de inte har branta stigningar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

(Många noter hänvisar till källorna nedan. För att underlätta återhopp till texten har likalydande noter oftast inte slagits ihop.)

  1. ^ Cykelplanera.se
  2. ^ [a b c] 3 kap. 6 § Trafikförordning (1998:1276)
  3. ^ 3 kap. 59 § Trafikförordning (1998:1276)
  4. ^ 3 kap. 48 § Trafikförordning (1998:1276)
  5. ^ 7 kap. 3 § Trafikförordning (1998:1276)
  6. ^ 7 kap. 4 § Trafikförordning (1998:1276)
  7. ^ [a b] 7 kap. 1 § Trafikförordning (1998:1276)
  8. ^ 3 kap. 15 § Trafikförordning (1998:1276)
  9. ^ 11 kap. 1 § Trafikförordning (1998:1276)
  10. ^ NTF: Gemensam gång- och cykelbana, om att man bör gå till vänster på cykelbanor (besökt 2015-11-06)
  11. ^ 2 kap. 1 § Trafikförordning (1998:1276)
  12. ^ Förordning (2001:651) om vägtrafikdefinitioner
  13. ^ 1 kap. 3 § Vägmärkesförordning (2007:90)
  14. ^ [a b] 2 kap. 10 § Vägmärkesförordning (2007:90)
  15. ^ 2 kap. 9 § Vägmärkesförordning (2007:90)
  16. ^ 4 kap. 4 § Vägmärkesförordning (2007:90)
  17. ^ 4 kap. 8 § Vägmärkesförordning (2007:90)
  18. ^ 4 kap. 9 § Vägmärkesförordning (2007:90)
  19. ^ Jämför Stockholms utmärkningsprinciper: Cykeln i staden 2005, sid 32
  20. ^ Cycle path safety: A summary of research (besökt 28 okt 2007)
  21. ^ Bicycle Tracks and Lanes: a Before-After Study. Trafitec 2008
  22. ^ Safety in numbers: more walkers and bicyclists, safer walking and bicycling av P L Jacobsen (besökt 28 okt 2007)
  23. ^ An expert judgment model applied to estimating the safety effect of a bicycle facility. Accident Analysis & Prevention

Källor[redigera | redigera wikitext]