Dödskallemärkning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med farosymbol.

Dödskallemärkning är en populär beteckning för den interncensur som utövades vid Sveriges Radios grammofonarkiv från 1959 till mitten av 1970-talet.[1] Censuren kunde bland annat drabba låtar med ekivok text, med reklaminslag eller av "olämpliga" artister. Det fanns på Sveriges Radio inget formellt förbud mot att spela "dödskallemärkt" musik i radion, men det var en rekommendation att överväga spelandet mer noga än vad som gäller annan musik.[2] Jazz- eller poparrangemang av klassiska stycken fick även de ofta en röd dödskalle stämplad på omslaget, och de inspelningarna var de enda skivor som fick en bokstavlig dödskallemärkning.[3]

"Dödskallemärkt" har senare blivit ett begrepp för företeelser som anses oönskade i det offentliga rummet.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]