Dücker
- För fartygen, se HMS Dücker.
| Dücker | |
 | |
| Ursprung | Köln, Tyskland |
|---|---|
| Inflyttad | med Johan Franzson Dücker |
| Adlad | Naturaliserad 1634 |
 Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 1634 |
| Grad | adlig ätt nr 207 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | före 1715 |
 Riddarhuset i Reval | |
| Introducerad | ? |
| Värdighet | ätt nr: |
| Riddarhuset i Riga | |
| Introducerad | ? |
| Värdighet | ätt nr: |
| † Utslocknad i Riga | |
| Adel i Österrike | |
| Värdighet | 1623 Reichsfreiherr 1651 |
| † Utslocknad i Österrike | |
| Utslocknad | 1923 |
| Svärdssidan | 1923 |
Dücker var namnet på en svensk (ursprungligen tysk från Westfalen) adelsätt, varav en gren upphöjdes till grevlig. Båda är utslocknade, men ätten som sedan också spred sig till Tyrolen fortlevde på svärdssidan fram till 1923 i Österrike.
I ingressen till släktens artikel i Anreps ättartavlor står att ätten kommer från Köln och att den introducerats på riddarhuset i Riga. De båda ätterna i Sverige levde i Baltikum och erkändes som adliga i Sverige när detta landområde införlivades i Sverige.
Svenska adliga ätten nr 207[redigera | redigera wikitext]
Stamfader för den adliga ätten Dücker är en Johan Dücker till Wartz i Livland, som utsågs till lantråd och dessförinnan var vasall hos Erik XIV. Hans hustru var en Staël von Holstein. Deras ättlingar kvarblev på den sidan Östersjön. En sonson till Johan Dücker var Johan Franzson Dücker som naturaliserades som svensk adelsman och år 1634 introducerades å ättens vägnar på nummer 207. Han var arvherre till Wartz, herre till Tidaholm i Västergötland, Ramshult i Småland och Holmgård i Finland. Till hustru hade han Sigrid Ulf af Horsnäs vars mor var en Slatte. Deras son Gustaf Dücker undertecknade 1649 ständernas förklaring om successionen. Han fick en son, ryttmästaren Johan Gustaf. Ätten anses utgången.
Svenska grevliga ätten nr 61[redigera | redigera wikitext]
| Dücker (grevlig) | |
| Upphöjd | 1719 grevlig |
|---|---|
| Stamfar | Carl Gustaf Dücker |
| Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 1719 |
| Grad | grevlig ätt nr 61 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 1892 |
| Svärdssidan | Johan Henrik Valter Dücker, död 1892 |
Som stamfader för grevliga ätten är en major Carl Fredrik Dücker som dödades i en duell och var gift med Anna Sass. Deras son Carl Gustaf Dücker var född i Livland, och blev fältmarskalk och president i Krigskollegium. År 1711 upphöjdes han till friherre utan att först ha adlats, men tog i den egenskapen inte introduktion. I stället upphöjdes han till greve 1719 och introducerades som sådan på nummer 61. Sedan han introducerats var han greve av Jakobsberg i Järfälla socken samt friherre till Säby där. Hans första hustru var furstinnan Theodora Zkozielska Oginska, vars mor var en Wrangel af Lindeberg. Andra hustrun var grevinnan Hedvig Wilhelmina Oxenstierna af Korsholm och Wasa vars mor var en Douglas. Ätten fortlevde med två barn från första äktenskapet. Dottern gifte sig von Rosen[förtydliga] och sonen Carl Fredrik Dücker d.y. blev överstelöjtnant och var gift Bennet. Ätten fortlevde med dennes ättlingar i Sverige mot slutet av 1800-talet, men var vid ingången till 1900-talet utgången.
Salzburggrenen i Österrike[redigera | redigera wikitext]
Under det Livländska kriget emigrerade Johann Dückher von Hasslau (Johann Dücker von Haßlau) först till Sverige, och senare till Tyrolen i Österrike, där han 1651 erhöll lantmannskap i Salzburg. 1671 upphöjdes ätten till Reichsfreiherr.[1] 1923 utslocknade Salzburger Linie på svärdssidan.[2] Ättens stamslott var Schloss Urstein i Puch, som ägdes inom ätten fram till 1837.[3]
Denna gren är mest känd från historikern Franziskus Dückher von Hasslau zu Urstein und Winckl (1609–1671) vilken skrev de först egentliga krönikorna över Salzburg.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor
- scb.se Namnsök
- Adelskalendern 1923 (saknas, utslocknad)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Salzburger Landesarchiv, Frankkartei, Karton DT
- ^ Franz Martin: Hundert Salzburger Familien. Verlag der Gesellschaft für Salzburger Landeskunde. Salzburg 1946, S. 54
- ^ Friederike Zaisberger, Walter Schlegel: Burgen und Schlösser in Salzburg. Flachgau und Tennengau. St. Pölten/Wien 1992, S. 183–187.
- ^ Franz Dückher, Salzburg-wiki
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Lazarus (1898). Svenska millionärer: minnen och anteckningar. 2. Stockholm. sid. 117–123. Libris länk. http://runeberg.org/millionar/2/0125.html – Behandlar "De sista grefvarne Dücker".
