Damaratärna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Damaratärna
Status i världen: Sårbar[1]
Damara Tern (8077271589) (cropped).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteSternula
ArtDamaratärna
S. balaenarum
Vetenskapligt namn
§ Sternula balaenarum
AuktorStrickland, 1852
Synonymer
Sterna balaenarum
Hitta fler artiklar om fåglar med

Damaratärna[2] (Sternula balaenarum) är en afrikansk fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Damaratärnan är en mycket liten tärna, i samma storlek som småtärnan. Den skiljer sig från denna i häckningsdräkt genom sin heltäckande svarta hätta, helsvarta näbb, mer enhetligt grå vingar samt grå övergump. Lätet är ett vitt ljudande, snabbt tjitt-ick, gällare än småtärnans läte.

Utbredning och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar framför allt utmed kusten i Namibia (runt 90% av populationen återfinns mellan Oranjefloden och Cunenefloden[4]) men även norrut till Cabinda i Angola och söderut till Kapprovinsen i Sydafrika. Häckningen sker mestadels mellan slutet av oktober och mars, i småkolonier med oftast färre än 40 par.[4] Den föredrar sten- eller grusstränder, saliner och dynområden, ibland i skyddade vikar i direkt anslutning till kusten men ofta flera kilometer inåt landet.[5] Den kan också häcka på klippavsatser och återställda före detta diamantgruvor, framför allt på platser där den har god utsikt.[6] Endast ett fåtal har konstaterats häcka på öar.[7] Fågeln lägger ett, sällsynt två, ägg som ruvas i 18-22 dagar.[5]

Efter häckning[redigera | redigera wikitext]

Efter häckningen samlas upp emot tusentals fåglar utmed den namibiska kusten som sedan flyttar norrut till Nigeria och Ghana.[7] Här är den som vanligast mellan juli och oktober när strömmar gör att fisk kommer nära stränderna för att para sig.[5][7] Ett hundratal individer stannar i häckningsområdet året runt.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Damaratärnan födosöker mest nära land i grunda vatten: laguner, vikar, saliner och i bränningar.[5] Tillfälligtvis rör den sig längre ut, maximalt 5 km från land.[7] Fågeln lever av småfisk och små bläckfiskar.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Fågelns värdspopulation har uppskattats till 5370 vuxna individer.[4] Den tros minska i antal, framför allt på grund av mänsklig påverkan i dess häckningsmiljö i form av terrängkörning med bil och bebyggelseutveckling.[1] Flera kolonier har övergetts och andra blir allt mindre.[1] Därför kategoriserar internationella naturvårdsunionen den som sårbar.[1]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Tidigare ingick damaratärnan liksom småtärnan i det större tärnsläktet Sterna men placeras numera oftast i släktet Sternula tillsammans med ett antal små tärnor.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Sternula balaenarum Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b c d] Braby J. 2011. The conservation and biology of the Damara Tern in Namibia. PhD Thesis, University of Cape Town.
  5. ^ [a b c d] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  6. ^ Harrison, J. A.; Allan, D. G.; Underhill, L. G.; Herremans, M.; Tree, A. J.; Parker, V.; Brown, C. J. 1997. The atlas of southern African birds. BirdLife South Africa, Johannesburg.
  7. ^ [a b c d] Hockey, P.A.R., Dean, W.R.J. and Ryan, P.G. 2005. Roberts birds of southern Africa. Trustees of the John Voelcker Bird Book Fund, Cape Town, South Africa.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]