Damaskering (smide)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Damaskerat knivblad

Damaskering eller mönstervällning är en avancerad smidesteknik där man sammanfogar flera lager av olika järn- och stålkvalitéer i syfte att erhålla en klinga eller ett blad som har både stålets skärpa och järnets seghet. Om det färdiga föremålet etsas framträder mönstret på ytan. Namnet kommer av staden Damaskus.

Damaskering är främst känt från vikingatida och japanska klingor. Dagens kniv- och svärdssmeder använder och utvecklar fortfarande tekniken.

Damaskering går till så att man tar två eller flera stålstycken med olika kolhalt (där något av dem är mjukt och segt medan ett annat är hårt och sprött). Dessa värmer man upp (med borax eller dylikt emellan för att skydda mot oxidering) och väller samman genom att smida/slå på dem när de uppnått välltemperatur. När de olika stålbitarna gått samman till ett homogent stycke kan man bearbeta det på olika sätt för att få fram olika mönster. Exempelvis kan det sträckas ut, vikas och vällas ihop på nytt för att få fler och tunnare lager. Det kan även smidas ut till en lång stång som sedan vrids. För varje varv stången vrids uppstår ett X-mönster stångens centrum. För att kunna se de mönster som smidits etsas stålet i tex saltsyra. Pga de olika kolhalterna påverkas det ena stålet mer av syran och en relief uppstår. Det stålet som på påverkas mest av syran brukar uppfattas som mörkare, medan det motståndskraftiga stålet framträder som ljusa, blanka strimmor.

Damaskering förekom främst vid tillverkning av blankvapen och pipor till musköter. Även japanska svärd, katana, är tillverkade på liknande sätt, även om man där inte brukar tala om damaskenerstål.

I Sverige har damaskering aldrig varit särskilt spridd, men förekom på en del exklusivare hagelgevär av Husqvarnas tillverkning.

Hemligheten[redigera | redigera wikitext]

Stål från Damaskus är egentligen något annat. Blandningen av mjukt järn och hårt stål berodde där inte på smide utan på råmaterialet wootz. Damaskusstål skaffade sig genom århundraden sådant rykte om kvalitet och fantastiska egenskaper att de skickligaste smedernas hemlighetsfulla teknik blev föremål för enklare efterapning.

Peter Paufler och kollegor på Tekniska Universitetet i Dresden, Tyskland har undersökt prover från ett 1600-talssvärd av damaskusstål med elektronmikroskop för att söka utröna dess ”hemlighet”. Studierna som publicerades 2006 har avslöjat en hittills okänd struktur i stålet. Resultaten visar klara bevis på förekomsten av kolnanorör och nanotrådar och tillhörande cementittrådar. Forskarna tror att nanorören och nanotrådarna formades av den speciella processen med härdning och utglödgning av stålet och att dessa mycket väl skulle kunna förklara de unika mekaniska egenskaperna hos dessa svärd [1].

Dekoration[redigera | redigera wikitext]

Oegentligt har beteckningen "damaskera" även använts för andra sätt att anbringa mönster å metallytor, såsom etsning med syra under vaxskydd för partierna mellan mönsterkonturerna, se även Damaskering (heraldik).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Katharine Sanderson; Sharpest cut from nanotube sword: Carbon nanotech may have given swords of Damascus their edge, Nature. (2006-11-15)