Daniel Friberg (förläggare)

Från Wikipedia
Daniel Friberg
Född1978[1][2]
Göteborg, Sverige
Utbildad vidGöteborgs universitet
SysselsättningFörläggare, förlag
Redigera Wikidata

Daniel Friberg, född 1978, är en svensk förläggare och nyfascistisk aktivist.[3] Han är ordförande och ansvarig utgivare för den högerextrema nättidskriften Motpol.nu[4] och VD för det nyfascistiska bokförlaget Arktos Media,[5] som ger ut nya högern-inspirerad litteratur.[6] Han är också medgrundare till den svenska alt-right-organisationen Nordisk alternativhöger.[7]

Ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Friberg växte upp i Kungsladugård i Göteborg[8]. Som ung identifierade han sig som antirasist.[9] Som 16-åring var han skinnskalle och etnonationalist men dömde ut nynazismen som irrelevant i sin nostalgi till Tredje riket.[9]

Som tonåring gav han ut den nationalistiska tidskriften Framtid. Han använde då pseudonymen Daniel Engdahl, en referens till den svenske fascistledaren Per Engdahl. Det tredje numret distribuerades till alla som gick tredje året på teoretiska gymnasieprogram i Stockholm, Göteborg och Malmö.[8] Friberg pekades ut som ett ”hot mot demokratin” av Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet som publicerade namn och bild på 62 nazister 1999.[8][10] Han var senare skribent för aktivistgruppen Nationell Ungdoms tidning Folktribunen. Nationell Ungdom uppgick snart i Svenska motståndsrörelsen och Friberg uteslöts efter en konflikt med organisationens nazistiska falang ledd av Klas Lund.[11]

Friberg är utbildad civilekonom vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.[8]

Nordiska förlaget, Motpol och Arktos[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans med Lennart Berg, Anders Lagerström och Peter Melander, samtliga från Svenska motståndsrörelsens skrift Folktribunen, grundade Friberg 2001 det nynazistiska Nordiska förlaget[12] som bedrev bok- och musikutgivning fram till nedläggningen 2010. Man rörde sig genremässigt bort från den vit makt-punk som hade dominerat 1990-talets nationalistiska musik.[13] År 2004 började Friberg studera den nya högern vilket han har beskrivit som en "aha-upplevelse".[14]

Nordiska förlaget utökade sin verksamhet och bildade 2004 paraplyorganisationen Nordiska förbundet. Den nynazistiska falangen fortsatte en tid att samsas med Fribergs nya högern-falang.[15] 2006 var Nordiska förlaget med och grundade bloggportalen Motpol.nu som snart började använda beteckningen identitär. Samma år lanserades det egna wiki-projektet Metapedia[16] och året efter webbportalen Nordisk.nu.[17] Nordiska förbundets identitära inriktning blev ännu starkare efter 2007 när Melander lämnade organisationen.[17]

År 2010 lade Friberg ned Nordiska förlaget och ersatte det med förlaget Arktos som ger ut nya högern-litteratur på engelska. För att hålla kostnaderna nere drev Friberg förlaget från Indien i flera år.[18]

Friberg hamnade i medieljuset 2014 när han utsågs till VD för gruvbolaget Wiking Mineral. Tidningar hänvisade till Expo och skrev att bolaget var högerextremt.[19] Friberg lämnade VD-posten 2016.[20]

Högern kommer tillbaka, AltRight.com och Nordisk alternativhöger[redigera | redigera wikitext]

I sin bok Högern kommer tillbaka förespråkar Friberg ett samhälle där etnicitet står i centrum för statsbildningar. Han har också tagit avstånd från "modern massdemokrati".[8] Boken som gavs ut 2015 är dels en sammanfattning av Fribergs ideologi, dels en praktisk handbok i aktivism.[21]

Tillsammans med amerikanen Richard B. Spencer, iransk-amerikanen Jason Jorjani och svensken Henrik Palmgren grundade han 2017 AltRight Corporation, vars fönster utåt är webbplatsen AltRight.com. Syftet är att skapa en bro mellan den europeiska nya högern och den amerikanska alt-right-rörelsen.[21][22] I maj 2017 grundade han också, tillsammans med Christoffer Dulny, den svenska alt-right-organisationen Nordisk alternativhöger.[7]

Friberg bor 2017 i Budapest. Amerikanske assisterande professorn[23] Benjamin R. Teitelbaum, som har kartlagt den moderna svenska radikala nationalismen i boken Lions of the North, har betonat Fribergs roll i omdaningen från skinheadkultur till dagens mediaorganisationer. Teitelbaum sade 2017 att "du kan spåra den radikala högerns historia i Norden bara genom att titta på vad [Friberg] har gjort".[24]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Michael O'Meara: Den nya högern. antiliberalism i det postmoderna Europa (översättning). Arktos. 2015. ISBN 1910524468
  • Högern kommer tillbaka. Arktos. 2015. ISBN 1910524484
  • Höger om åsiktskorridoren. Motpol i urval 2006-2016 (antologi). Arktos. 2016. ISBN 1910524972

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Virtual International Authority File, OCLC, 1829148390825710830000, läst: 25 maj 2018, licens: Open Data Commons Attribution License.[källa från Wikidata]
  2. ^ Biblioteca Nacional de Portugal, Daniel Friberg, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Extremhögern samlad vid SD-anknuten demonstration; Expo; läst 2015-05-18
  4. ^ Poddar - Extremhögerns nya grepp; Expo; läst 2015-05-18
  5. ^ Svenska högerextremister öppnar kontor i Washington; Expo; läst 2015-05-18
  6. ^ Högerextrem folkbildning; Expo; läst 2015-05-18
  7. ^ [a b] ”Nordisk alternativhöger”. Expo.se. https://expo.se/fakta/wiki/nordisk-alternativhoger. Läst 26 juni 2018. 
  8. ^ [a b c d e] ”SDU den nya högern – ett eko från 1930-talet”. SDU den nya högern – ett eko från 1930-talet. 19 december 2015. http://fokus.dn.se/sdu/. 
  9. ^ [a b] Teitelbaum 2017, s. 33
  10. ^ ”Aftonbladet nyheter: Vi böjer oss aldrig för hoten från nazismen.”. wwwc.aftonbladet.se. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/30/nazi/nazi1.html. 
  11. ^ Wåg 2010, s. 104
  12. ^ ”Därför lever myten om den judiska konspirationen”. DN. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-lever-myten-om-den-judiska-konspirationen/. Läst 19 maj 2017. 
  13. ^ Teitelbaum 2017, s. 36
  14. ^ Teitelbaum 2017, s. 45
  15. ^ Teitelbaum 2017, s. 46
  16. ^ Teitelbaum 2017, s. 47
  17. ^ [a b] Teitelbaum 2017, s. 48
  18. ^ Teitelbaum 2017, s. 51
  19. ^ ”Gruvbolag har fått fler band till extremhögern”. Gruvbolag har fått fler band till extremhögern. 22 mars 2014. http://www.vt.se/nyheter/gruvbolag-har-fatt-fler-band-till-extremhogern-7531229.aspx. 
  20. ^ Radio, Sveriges. ”Högerextremister vill starta gruva i Leksand - P4 Dalarna”. Högerextremister vill starta gruva i Leksand - P4 Dalarna. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6395402. 
  21. ^ [a b] Porter, Tom (3 mars 2017). ”Meet Daniel Friberg, the Swedish mining tycoon bankrolling the alt-right's global media empire” (på engelska). International Business Times. http://www.ibtimes.co.uk/meet-swedish-mining-tycoon-bankrolling-alt-rights-global-media-empire-1608221. 
  22. ^ ”Mød den globale alt-right-bevægelses svenske bagmand”. Mød den globale alt-right-bevægelses svenske bagmand. 2 maj 2017. https://www.zetland.dk/historie/s8yvaXBr-aegXAYg6-e1d43. 
  23. ^ ”Benjamin R Teitelbaum, University of Colorado Boulder”. Benjamin R Teitelbaum, University of Colorado Boulder. 25 Jun 2019. https://www.colorado.edu/music/benjamin-r-teitelbaum. 
  24. ^ ”How Sweden Became “The Most Alt-Right” Country In Europe” (på engelska). BuzzFeed. https://www.buzzfeed.com/lesterfeder/how-sweden-became-the-most-alt-right-country-in-europe. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Benjamin R. Teitelbaum. Lions of the north. Oxford University Press. 2017.
  • Mathias Wåg. "Nationell kulturkamp – från vit maktmusik till metapolitik". Det vita fältet. samtida forskning om högerextremism. Mats Deland, Fredrik Hertzberg & Thomas Hvitfeldt (red.), 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Daniel_Friberg_(förläggare)&oldid=49610118”