Dannemora–Hargs Järnväg

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Dannemora-Hargs Järnväg)
Hoppa till: navigering, sök
Dannemora–Hargs Järnväg
Hargshamn_jvstn_1945.jpg
Hargshamns järnvägsstation år 1945
Allmänt
Sträcka Dannemora–Hargshamn
Organisation
Invigd 1878
Avstängd 1970 (som smalspår)
Tekniska fakta
Längd 39 kilometer
Spårvidd 891 millimeter (smalspår)
Linjekarta
Dannemora-Hargs järnväg
För historiska smalspåret
Head stop
0 DannemoraDannemora gruva
Unknown BSicon "exLUECKEq" Unknown BSicon "ABZgxr+r"
ÖrbyhusUppsala–Gävle Järnväg
Unknown BSicon "BS2+l" Unknown BSicon "BS2c4"
Unknown BSicon "eHST"
Österbybruk
Unknown BSicon "eABZrg" Unknown BSicon "exKBSTr"
Österbybruk bruksområde (1 km)
Unknown BSicon "eHST"
9 Knaby
Unknown BSicon "exKBSTl" Unknown BSicon "eABZrf"
Ramhälls gruvor (8 km)
Straight track Unknown BSicon "exKBSTa"
29 Lövstabruk
Straight track Unknown BSicon "exBST"
24 Finnsjönvid sjön Finnsjön
Straight track Unknown BSicon "exBST"
18 Gräsbo
Straight track Unknown BSicon "exBST"
12 Vigelsbogruvor
Straight track Unknown BSicon "exBST"
11 Rörbergsgruvan[1]
Straight track Unknown BSicon "exBST"
8 Kraperås[1]
Straight track Unknown BSicon "exBST"
6 Gubbo
Unknown BSicon "eABZrg" Unknown BSicon "exSTRrf"
Unknown BSicon "eHST"
13 Norrmon[1]
Unknown BSicon "exLUECKEq" Unknown BSicon "eABZlg"
Faringe–Gimo Järnväg
Stop on track
22 Gimo
Unknown BSicon "eABZlf" Unknown BSicon "exKBSTr"
(Gimo bruksområde)[1]
Unknown BSicon "eHST"
Risinge
Unknown BSicon "exKBSTl" Unknown BSicon "eABZrf"
Norrvällen[1] (8 km)
Unknown BSicon "eHST"
34 Harg
End stop
39 Hargshamn
Källor till linjekarta[2] [3] [4]

Dannemora–Hargs Järnväg (DHJ) var en smalspårig (891 mm) järnväg som öppnade för trafik mellan Dannemora gruvor och Hargshamn 1878. Sista smalspåriga godståget gick mellan Gimo och Hargshamn den 6 juli 1970 men bansträckningen finns kvar och är del av den i drift normalspårig linjen Örbyhus–Hallstavik.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Dannemora–Hargs Järnvägsaktiebolag bildades 1875 och koncessionen godkändes samma år. Byggandet gick fort och den 39 km långa banan kunde öppnas för godstrafik redan 1876. Det allmänna öppnandet var 2 januari 1878 och samtidigt öppnades den 8 km lång bibana från Knaby till Ramhälls gruvor. Huvudsakligen användes banan för godstrafik till och från järnbruken. Det fanns ett sidospår till Österby bruk och bruket fick transportera normalspåriga vagnar på smalspåriga tvåaxliga boggier till bruket från Dannemora.[5] Vagnarna fortsatte via den normalspåriga Uppsala–Gävle Järnväg mellan Dannemora och Örbyhus. Koncessionen på den 8 km långa bibanan till Norrvällen beviljades 1913 och öppnade 1917. Det var mest skogsprodukter som transporterades. Nästa utökning var mot Lövstabruk där delen Norrmon–Vigelsbo på 12 km var klar 1918 och delen Vigelsbo–Lövstabruk 17 km var klar 1925. Allt öppnades för allmän trafik 1926. Dock hade bruket vid Lövstabruk lagts ner några månader innan järnvägen nådde fram, vilket medförde att den sista kilometern av Lövstabruksgrenen aldrig byggdes. Vid Hålldammen finns än idag ett brofundament för en järnvägsbro som aldrig blev byggd.[1] [2] [3]

DHJ hade anslutit sig till en gemensam trafikförvaltning med Stockholm-Roslagens Järnvägar (SRJ) 1921 och 1926 förvärvade (SRJ) aktiemajoriteten i bolaget och DHJ blev ett dotterbolag. SRJ:s dotterbolag Faringe–Gimo Järnvägsaktiebolag (FGJ) blev en del av DHJ 1935. Staten köpte SRJ med dotterbolag 1951 baserat på 1939 års riksdagsbeslut. Det var först ett statligt bolag (SRJ-koncernen) men infogades i dåvarande Statens Järnvägar (SJ) 1959.[2]

Nedläggning av smalspår[redigera | redigera wikitext]

Godstrafiken Risinge–Norrvällen upphör 1951 följt av Gubbo–Lövstabruk 1952 och Norrmon–Gubbo 1954. 1958 var det dags för Knaby–Ramhäll och därmed var alla bibanor nerlagda. Rälsen revs upp på Risinge-Norrvällen 1955, Norrmon-Lövstabruk 1956-1957 samt Knaby-Ramhäll 1959.

Persontrafiken Dannemora–Österbybruk upphörde 1953 och Österbybruk–Hargshamn 1960 och det sista smalspåriga godståget gick mellan Dannemora och Hargshamn 6 juli 1970. Ombyggnaden till normalspår blev färdig samma år.[6] Tiden efter smalspåret beskrivs i den av staten ägda normalspåriga järnvägslinjen Örbyhus–Hallstavik.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Liljendahl, Lennart (1969). Dannemora-Hargs järnväg: en social och teknisk studie av en bruksbana. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 6. [Stockholm]: [Svenska järnvägsklubben]. Libris 503705 
  2. ^ [a b c] Historiskt om Svenska Järnvägar av Rolf Sten
  3. ^ [a b] Stig Lundin DHJ
  4. ^ Generalstabskartan 1880 Östhammar J243-92-1
  5. ^ Nordisk Familjebok 1906 – Dannemora–Hargs järnväg[död länk]
  6. ^ Järnvägar i historien Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Betänkande om Dannemora-Hargs järnväg. [Stockholm]: [Kommunikationsdep.]. 1959. Libris 1318584 
  • Liljendahl, Lennart (1969). Dannemora-Hargs järnväg : en social och teknisk studie av en bruksbana. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 6. [Stockholm]: [Svenska järnvägsklubben]. Libris 503705