Das Boot (film)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Das Boot
(Das Boot)
Genre Drama, krig
Regissör Wolfgang Petersen
Producent Günter Rohrbach
Manus Wolfgang Petersen
Skådespelare Jürgen Prochnow
Herbert Grönemeyer
Klaus Wennemann
m.fl.
Originalmusik Klaus Doldinger
Produktionsbolag Bavaria Film
Radiant Film GmbH
Süddeutscher Rundfunk (SDR)
Twin Bros. Productions
Westdeutscher Rundfunk (WDR)
Premiär 1981
Speltid 149, 216, 293 respektive 318 minuter
Land Västtyskland
Språk Tyska
IMDb SFDb

Das Boot är en tysk krigsfilm från 1981, baserad på romanen Ubåt av Lothar-Günther Buchheim. Har även fått den svenska titeln "Ubåten". Filmen hade Sverigepremiär den 26 februari 1982.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Filmen beskriver ett enskilt uppdrag ombord på den tyska ubåten U96 under andra världskriget och skildrar det hårda livet ombord för besättningen. Efter att ha lämnat den franska staden La Rochelle för att patrullera Atlanten, görs ett misslyckat försök att bryta sig igenom Gibraltar in i Medelhavet. Både stridens hetta och det fruktlösa jagandet efter fartyg att förinta skildras på ett trovärdigt sätt, där man mycket suggestivt får uppleva vilka oerhörda påfrestningar och vedermödor en ubåtsbesättning kunde få utstå.

Skapandet av filmen[redigera | redigera wikitext]

Modell av ubåtstornet, Bavaria Film-studion i München

Produktionen av Das Boot tog tre år och höll på åren 1979–1981. För att karaktärernas skäggväxt och övriga utseende skulle se naturligt ut filmade man filmen under ett år där scenerna spelades in i kronologisk ordning.

Man byggde två fullskaliga modeller av ubåten Typ VIIc Unterseeboot, den ena var som en cylindrisk tub där inomhusscenerna spelades in och den andra var en utomhusmodell som användes till utomhusscener. I de utomhusscener där inte hela båten behövde synas använde man en modell av tornet som placerades i en vattentank. Utomhusmodellen användes också i Steven Spielbergs Indiana Jones-film Jakten på den försvunna skatten.

Modellen till inomhusscenerna fästes i en hydraulisk maskin som tillät regissören att skaka och luta ubåten för att simulera när ubåten dyker eller blir attackerad med sjunkbomber.

Originalversionen kostade 30 miljoner D-mark att göra.

Musiken till filmen komponerades av Klaus Doldinger.

Versioner[redigera | redigera wikitext]

Bioversionen som släpptes i Tyskland 1981 och senare i USA 1982 hade en speltid på 149 minuter. Denna version blev nominerad till sex stycken Oscars. Filmen släpptes senare som director's cut (speltid 216 minuter), I oklippt version (speltid 293 minuter), och som fullängdsversion (speltid 318 minuter).

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Miniatyrmodell av ubåtstornet, Bavaria Film-studion i München
  • Jürgen Prochnow - Kaptenlöjtnant Henrich Lehmann-Willenbrock, "Der Alte" ("Den gamle"), ubåtens befälhavare.
  • Herbert Grönemeyer - Krigskorrespondent Löjtnant Werner, filmens 'berättare'.
  • Klaus Wennemann - Maskinchef Fritz Grade, "Der Leitende" ("Chiefen"), Tystlåten och ständigt plågad av ovissheten över sin familjs öde efter hemstadens bombraider.
  • Bernd Tauber - Överstyrman / chefsnavigatör Kriechbaum, Är likgiltig till det mesta rörande kriget, och samtidigt ständigt skeptisk till befälhavarens beslut.
  • Hubertus Bengsch - Förste styrman, en väldigt korrekt nazist med naiv tro på seger samt den enda som uppdraget igenom håller regementsenlig 'puts och studs'.
  • Martin Semmelrogge - Andre styrman / krypteringsofficer, en vulgär och skämtsam karaktär, förste styrmannens totala motsats.
  • Erwin Leder - Förste dieselmaskinist August Johann, "Das Gespenst" ("Spöket"), Hyser nära på perversa känslor för båtens dieselmotorer, får lätt raseriutbrott och senare även psykbryt.
  • Heinz Hoenig - Sergeant Hinrich, radio- och hydrofonoperatör, samt sjukvårdare. Den som "Der alte" är mest privat med.
  • Uwe Ochsenknecht - Båtsman Lamprecht, övervakar bl.a. torpedhanteringen, och är Werners 'guide' ombord, och förklarar kontinuerligt olika skeden för honom (och därmed även för tittaren.)
  • Martin May - Fänrik Ullman - En av de yngre sjömännen, och av de få ombord som Werner får en djupare relation till.

Publikreaktion[redigera | redigera wikitext]

Världens enda kvarvarande ubåt av klassen VIIC i Laboe vid Kiel

I Tyskland ansåg många kritiker att filmen var kontroversiell då besättningen framställs som stora hjältar trots att de kämpar för Nazityskland. Icke desto mindre blev filmen en stor publiksuccé.

I USA och andra länder fick filmen bra kritik redan från början och överlag ett mycket gott mottagande. Regissören Wolfgang Petersen inbjöds till Director's Guild i Hollywood och filmen fick hela 6 Oscarsnomineringar. Även skådespelaren Jürgen Prochnow fick i och med filmen sitt internationella genombrott.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]