Dasypeltis scabra

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dasypeltis scabra
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Eierschlange frisst Zwergwachtelei.jpg
Exemplar med fågelägg i strupen
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteDasypeltis
ArtDasypeltis scabra
Vetenskapligt namn
§ Dasypeltis scabra
Auktor(Linnaeus, 1758)
Hitta fler artiklar om djur med

Dasypeltis scabra är en orm i familjen snokar som förekommer i Afrika och på Arabiska halvön.

Arten når en längd av 60 till 110 cm.[2]

Utbredningsområdet ligger i östra och södra Afrika från Sudan söderut över bland annat Kenya och östra Kongo-Kinshasa till Sydafrika. I södra Angola, Namibia och Sydafrika når Dasypeltis scabra Atlantens kust. Dessutom förekommer avskilda populationer på sydvästra Arabiska halvön och i nordöstra Egypten. Habitatet utgörs främst av savanner. Dessutom besöks halvöknar och skogsgläntor.[1]

Dasypeltis scabra livnär sig av fågelägg och den kan svälta under månader som inte ingår i fåglarnas fortplantningstid. Arten har förmåga att svälja ägg som är tre gånger större än ormens huvud. De små tänderna används bara för att hålla fast ägget. Ägget öppnas istället med hjälp av utskott från halskotorna i strupen. Äggskalet spottas sedan ut. Fullt utvecklade exemplar kan äta ägg av hönsäggs storlek.[2]

Honan lägger själv 6 till 25 ägg per tillfälle. Som skydd mot fiender kan arten rassla med fjällen liksom den giftiga sandrasselhuggormen (Echis carinatus). Även i utseende liknar arterna varandra.[2]

Regionalt kan beståndet hotas när individer fångas för terrariedjurmarknaden. Allmänt är Dasypeltis scabra vanligt förekommande. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Geniez, P., Crochet, P-A., Maryan, B., & Broadley, D. 2010 Dasypeltis scabra . Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 4 november 2019.
  2. ^ [a b c] Kindersley, Dorling (2014). ”Common egg eater”. Nature Guide Snakes and Other Reptiles and Amphibians. DK Ltd. sid. 56