Dasyprocta leporina

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dasyprocta leporina
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Dasyprocta leporina in Dominica-2011 11 05 0161.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljGuldharar
Dasyproctidae
SläkteAgutier
Dasyprocta
ArtDasyprocta leporina
Vetenskapligt namn
§ Dasyprocta leporina
Auktor(Linnaeus, 1758)
Utbredning
Dasyprocta leporina distribution.svg
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Dasyprocta leporina[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Dasyprocta leporina ingår i släktet agutier och familjen guldharar.[2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 8 underarter.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna gnagare når en kroppslängd (huvud och bål) av 47 till 65 cm, en svanslängd av 1 till 3 cm och en vikt av 2,1 till 5,9 kg. Bakfötterna är 11,8 till 14,8 cm långa och öronen är 4 till 5 cm stora.[5] Ovansidans främre del är täckt av päls med varierande färg och på bakdelen är pälsen orangegul till mörkröd. Typiska är hår med olivgröna avsnitt på huvudet och på frambenen som ger ett spräcklig utseende. På andra delar av ovansidan har håren orangegula och bruna eller svarta band. Stjärtens hår är långa och de bildar en tvärliggande kam. De svarta och styva morrhåren sträcker sig fram till öronen. Dessutom kännetecknas huvudet av ganska stora ögon, av nästan nakna och avrundade öron samt av en naken haka. Undersidan är täckt av orangebrun päls, ibland med en vitaktig längsgående strimma i mitten.[5]

Exemplar på Trinidad och Tobago är mindre och har främst en mörkbrun päls.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i regionen Guyana samt i angränsande regioner av Venezuela, Colombia och Brasilien. Habitatet utgörs av olika slags skogar.[1]

Dasyprocta leporina introducerades på flera av Små Antillerna som Dominica, Grenada och Amerikanska Jungfruöarna.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Djuret är allmänt dagaktiv och det letar främst på morgonen samt under kvällen efter föda. Arten äter olika växtdelar som hamnade på marken. Till exempel frukter, frön, blad och blommor. Ibland kompletteras födan med animaliska ämnen. Ofta skapas ett förråd vid viloplatsen. I reviret som har en diameter av cirka 200 meter lever ett monogamt par med sina ungar. Äldre ungdjur bildar ibland mindre flockar med upp till tre medlemmar. Honan har oftast under den torra perioden en kull men ibland föds ungarna under andra årstider. Efter 110 till 112 dagar dräktighet föds upp till tre ungar per kull. Ungarna är vid födelsen väl utvecklade. De har redan päls och öppna ögon.[5]

Dasyprocta leporina och människor[redigera | redigera wikitext]

När arten hämtar födan från odlade områden betraktas den som skadedjur. Å andra sidan är den viktig för växternas fröspridning. I några regioner jagas Dasyprocta leporina för köttets skull. Djuret drabbas av många parasiter som kan överföras till andra djur.[5]

Inga hot för beståndet är kända. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Emmons, L. & Reid, F. 2016 Dasyprocta leporina Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2018-12-01.
  2. ^ [a b c] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Dasyprocta leporina
  3. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  4. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/dasyprocta+leporina/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ [a b c d e] Patton, Pardiñas & D’Elía, red (2015). Dasyprocta leporina (på engelska). Mammals of South America, Volume 2. University of Chicago Press. sid. 749-750. ISBN 0-226-28240-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]