Daugava

Från Wikipedia
Version från den 16 januari 2018 kl. 21.06 av Gotogo (Diskussion | Bidrag) (Puts, fyller på)
För musikalbumet av Lars Winnerbäck, se Daugava (musikalbum).
Dyna
(Daugava)
vitryska: Заходняя Дзьвіна
ryska: Западная Двина́
flod
Daugava i Riga
Daugava i Riga
Länder Ryssland
Vitryssland
Lettland
Bifloder
 - vänster Kasplja, Ula, Dzisna
 - höger Obal, Drysa, Dubna, Aiviekste, Ogre
Källa
 - läge Valdajbergen, Ryssland
 - höjdläge 221 m ö.h.
Mynning Rigabukten
 - läge Lettland
 - höjdläge m ö.h.
Längd 1 020 km
Flodbäcken 87 900 km²
Vattenföring
 - medel 678 /s
Geonames 619322

Daugava eller Dyna (äldre svenskt namn, se benämningar nedan) är en flod i Europa. Den är 1 020 km lång och rinner från Valdajhöjderna (där även Volga har sin källa) i centrala Ryssland genom Vitryssland till mynningen i Rigabukten i Östersjön. De sista 357 kilometrarna av floden flyter genom Lettland. Avrinningsområdet är 87 900 km². Medelvattenföringen vid mynningen är 678 m3/s.

Benämningar

Floden rinner genom flera europeiska språk och kulturområden och har därför många namn. På svenska användes tidigare det tyska namnet Düna ibland omskrivet till Dyna eller Västra Dvina från ryskan. För på vitryska och ryska heter floden Заходняя Дзьвіна, vilket transkriberas Zachodnjaja Dzvina eller Zahodniaja Dźvina respektive Западная Двина́, Zapadnaja Dvina. Det betyder ungefär "Västra Dvina". På polska och estniska heter den Dźwina respektive Väina. Daugava är numer den vanligaste benämningen i svensk facktext, medan Düna/Dyna används i historiska sammanhang, som Slaget vid Düna.

Historik

Daugava utgjorde redan på vikingatiden den viktigaste handels- och transportvägen från Östersjön österut. Svenska vikingar började sin långa färd till Konstantinopel via floden. Under medeltiden seglade tyska och holländska köpmän (Hansan) på flod. Vid utgrävningar längs floden har arkeologerna funnit en stor mängd vikingatida föremål. Bland de vanligaste fynden är ringspännen och fragment efter dem, armbandsfragment i mängder med vackra stämpeldekorer och även ett antal med guldförgyllning, fingerborgar, korsfragment som lär ha kommit från prydnadsnålar, hängen samt klippningar och hela arabiska silverdirhamer, ett mynt som vikingarna använde mycket av eftersom man inte började prägla egna mynt förrän på sen vikingatid och in på medeltiden. Många dirhamer är daterade till 800-talet, så det lär ha varit ungefär då som floden användes som mest.

Vid Daugavas södra strand, nära Riga, besegrade Karl XII den sachsiska armén i slaget vid Düna den 9 juli 1701.

Vattenkraftverk

I Lettland finns tre vattenkraftverk (lettiska: hidroelektrostacija, förkortas som HES) med dammar i floden som tillsammans producerar över hälften av Lettlands elbehov.[1]

Ett fjärde vattenkraftverk har planerats i Daugavpils men planerna har mött stark kritik, till exempel för den stora investeringen i relation till produktionen.[2] Det finns också planer att bygga vattenkraftverk vid Daugava i Vitryssland.[källa behövs]

Städer vid Daugava

Solnedgång över Daugava utanför Jaunjelgava.

Rigas broar över Daugava

Järnvägsbron över Daugava i Riga.
  • 1701: Karl XII byggde den första bron som korsar Daugava. Den använde rep som bundna till båtar och efter att bron använts i ett anfall lämnades bara strukturen kvar. Den förstördes år 1710 av den ryska armén.[3]
  • 1714: En bro som består av en flotte byggs och tas isär 1 november för att förvaras under vintern så att den lätt kan byggas om varje vår just efter att isen har smält.[3]
  • 1873: En järnvägsbro byggs i stål. Den används också av gående.[3]
  • 1896: En pontonbro tillkommer. Dess bygge föreslogs redan år 1888 av stadsförvaltningen.[3]
  • 1928: Järnvägsbron har reparerats klart efter att den förstördes år 1917.[3]
  • 19401945: Broar sprängs och bombas under andra världskriget.
  • 1945: En pontonbro anläggs.[källa behövs]
  • 1955: Stenbron (lettiska: Akmens tilts) anläggs under det kommunistiska namnet Oktoberbron.[källa behövs]
  • 1959: Kundziņönsbron (lettiska: Kundziņsalas tilts) ansluter ön med fastlandet (Sarkandaugava området).[4]
  • 1976: Öbron (lettiska: Salu tilts) öppnas under det kommunistiska namnet Moskvabron.[källa behövs]
  • 1981: Vanšu bron (lettiska: Vanšu tilts) öppnas under det kommunistiska namnet Gorkijbron.[källa behövs]
  • 2008: Södra bron (lettiska: Dienvidu tilts) öppnas för allmän användning. Utbyggnad av anslutna huvudvägar fortsätts under följande år av olika företag.[5]

Referenser

Externa länkar