David von Krafft

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karl XII målad av David von Krafft, 1700

David von Krafft, född 1655 i Hamburg, död 1724 i Stockholm, var en tysk konstnär och målare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

David von Krafft blev kallad till Sverige 1675 av sin morbror hofkonterfejaren (hovmålaren) David Klöcker Ehrenstrahl, vilken blev hans lärare i den ädla konsten att måla. 1684 erhöll han tack vare Ulrika Eleonora möjlighet att anträda en utländsk studieresa. Under dennas första del gjorde von Krafft uppehåll vid hoven i Köpenhamn, Schwerin, Güstrow och Dresden och utförde vid dessa besök porträtt av de furstliga familjernas medlemmar.[1]

I Italien vistades han från 1687 till 1693 under studier särskilt i Venedig, Rom och Bologna. 1694-95 vistades von Krafft i Paris, där han influerades av Nicolas de Largillière och Jean-François de Troy. Härifrån hemkallades han av Karl XI för att 1698 ersätta Ehrenstrahl som hovmålare.[2]

I samband med detta fick han en rad beställningar och uppdrag, och han målade sakliga och säkert tecknade porträtt, som dock är ganska entoniga och kalla i koloriten. Bland hans bästa arbeten är porträttet av Karl XII (finns i Lund) samt av Carl Gustaf Armfeldt d.ä. (Drottningholms slott). I Kalmar domkyrka har han målat altartavlan (dock efter en komposition av en italiensk konstnär).

David von Krafft finns representerad vid Nationalmuseum[3], Malmö Museum, Göteborgs konstmuseum[källa behövs] och på Gripsholms slott och Drottningholms slott. Krafft hade ett stort antal lärjungar och bland dem Gustaf Lundberg, Johan David Schwartz, Georg Engelhard Schröder, Lorens Pasch den äldre och Olof Arenius.[4]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1172 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1172-73 
  3. ^ Nationalmuseum
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1173