Daytona 500

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Starten 2015.

Daytona 500 är ett stockcarlopp ingående i Monster Energy Nascar Cup Series som körs över 200 varv (500 miles, 804,672 km) på den 2,5 mile långa ovalbanan Daytona International Speedway i Daytona Beach i Florida i USA. Loppet har körts årligen sedan 1959 och är ett av två Nascar Cup-lopp som årligen som körs på Daytona, det andra är Coke Zero Sugar 400.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tävlingen kördes för första gången 1959 på den nybyggda Daytona International Speedway. Johnny Beauchamp utsågs till en början som segrare av loppet, men efter protester och tre dagars granskning av målfoton utsågs Lee Petty som vinnare av det första Daytona 500.[1] Tävlingen växte sedan i takt med Nascar:s expansion och lockade under 2000-talet mer än 20 miljoner tittare. Richard Petty har tävlingsrekordet med sju segrar mellan 1964 och 1981. Cale Yarborough blev 1984 den andre föraren att ta fyra eller mer segrar i tävlingen, medan Jeff Gordon har vunnit den tre gånger. 2001 förolyckades Nascar:s mest kände förare Dale Earnhardt i Daytona 500 efter en krasch på tävlingens sista varv, när han slogs om en pallplats. Tävlingen körs med så kallade restriktorplattor för att begränsa farterna.

Tidigare vinnare[redigera | redigera wikitext]

Säsong Datum Nr Förare Team Konstruktör Distans Tid Snitthastighet
(mph)
Rapport
Varv Miles (km)
1959 22 februari 42 Lee Petty Petty Enterprises Oldsmobile 200 500 (804,672) 3:41.22 135,522 Rapport
1960 24 februari 27 Junior Johnson John Masoni Chevrolet 200 500 (804,672) 4:00.30 124,740 Rapport
1961 26 februari 20 Marvin Panch Smokey Yunick Pontiac 200 500 (804,672) 3:20.32 149,601 Rapport
1962 18 februari 22 Fireball Roberts Jim Stephens Pontiac 200 500 (804,672) 3:10.41 157,329 Rapport
1963 24 februari 21 Tiny Lund Wood Brothers Racing Ford 200 500 (804,672) 3:17.56 151,566 Rapport
1964 23 februari 43 Richard Petty Petty Enterprises Plymouth 200 500 (804,672) 3:14.23 154,334 Rapport
1965 14 februari 28 Fred Lorenzen Holman Moody Ford 133a[2] 332.5 (535.106) 2:22.56 141,539 Rapport
1966 27 februari 43 Richard Petty Petty Enterprises Plymouth 198a[3] 495 (796,625) 3:04.54 160,927 Rapport
1967 26 februari 11 Mario Andretti Holman Moody Ford 200 500 (804,672) 3:24.11 146,926 Rapport
1968 25 februari 21 Cale Yarborough Wood Brothers Racing Mercury 200 500 (804,672) 3:23.44 143,251 Rapport
1969 23 februari 98 LeeRoy Yarbrough Junior Johnson & Associates Ford 200 500 (804,672) 3:09.56 157,950 Rapport
1970 22 februari 40 Pete Hamilton Petty Enterprises Plymouth 200 500 (804,672) 3:20.32 149,601 Rapport
1971 14 februari 43 Richard Petty Petty Enterprises Plymouth 200 500 (804,672) 3:27.40 144,462 Rapport
1972 20 februari 21 A. J. Foyt Wood Brothers Racing Mercury 200 500 (804,672) 3:05.42 161,550 Rapport
1973 18 februari 43 Richard Petty Petty Enterprises Dodge 200 500 (804,672) 3:10.50 157,205 Rapport
1974 17 februari 43 Richard Petty Petty Enterprises Dodge 180 450 (724,205) 3:11.38 140,894 Rapport
1975 16 februari 72 Benny Parsons L.G. DeWitt Chevrolet 200 500 (804,672) 3:15.15 153,649 Rapport
1976 15 februari 21 David Pearson Wood Brothers Racing Mercury 200 500 (804,672) 3:17.08 152,181 Rapport
1977 20 februari 11 Cale Yarborough Junior Johnson & Associates Chevrolet 200 500 (804,672) 3:15.48 153,218 Rapport
1978 19 februari 15 Bobby Allison Bud Moore Engineering Ford 200 500 (804,672) 3:07.49 159,730 Rapport
1979 18 februari 43 Richard Petty Petty Enterprises Oldsmobile 200 500 (804,672) 3:28.22 143,977 Rapport
1980 17 februari 28 Buddy Baker Ranier-Lundy Oldsmobile 200 500 (804,672) 2:48.55 177,602 Rapport
1981 15 februari 43 Richard Petty Petty Enterprises Buick 200 500 (804,672) 2:56.50 169,651 Rapport
1982 14 februari 88 Bobby Allison DiGard Motorsports Buick 200 500 (804,672) 3:14.49 153,991 Rapport
1983 20 februari 28 Cale Yarborough Ranier-Lundy Pontiac 200 500 (804,672) 3:12.20 155,979 Rapport
1984 19 februari 28 Cale Yarborough Ranier-Lundy Chevrolet 200 500 (804,672) 3:18.41 150,994 Rapport
1985 17 februari 9 Bill Elliott Melling Racing Ford 200 500 (804,672) 2:54.09 172,265 Rapport
1986 16 februari 5 Geoff Bodine Hendrick Motorsports Chevrolet 200 500 (804,672) 3:22.32 148,124 Rapport
1987 15 februari 9 Bill Elliott Melling Racing Ford 200 500 (804,672) 2:50.12 176,263 Rapport
1988 14 februari 12 Bobby Allison Stavola Brothers Racing Buick 200 500 (804,672) 3:38.08 137,531 Rapport
1989 19 februari 17 Darrell Waltrip Hendrick Motorsports Chevrolet 200 500 (804,672) 3:22.04 148,466 Rapport
1990 18 februari 10 Derrike Cope Whitcomb Racing Chevrolet 200 500 (804,672) 3:00.59 165,761 Rapport
1991 17 februari 4 Ernie Irvan Morgan–McClure Motorsports Chevrolet 200 500 (804,672) 3:22.30 148,148 Rapport
1992 16 februari 28 Davey Allison Robert Yates Racing Ford 200 500 (804,672) 3:07.12 160,256 Rapport
1993 14 februari 18 Dale Jarrett Joe Gibbs Racing Chevrolet 200 500 (804,672) 3:13.35 154,972 Rapport
1994 20 februari 4 Sterling Marlin Morgan–McClure Motorsports Chevrolet 200 500 (804,672) 3:11.10 156,931 Rapport
1995 19 februari 4 Sterling Marlin Morgan–McClure Motorsports Chevrolet 200 500 (804,672) 3:31.42 141,710 Rapport
1996 18 februari 88 Dale Jarrett Robert Yates Racing Ford 200 500 (804,672) 3:14.25 154,308 Rapport
1997 16 februari 24 Jeff Gordon Hendrick Motorsports Chevrolet 200 500 (804,672) 3:22.18 148,295 Rapport
1998 15 februari 3 Dale Earnhardt Richard Childress Racing Chevrolet 200 500 (804,672) 2:53.42 172,712 Rapport
1999 14 februari 24 Jeff Gordon Hendrick Motorsports Chevrolet 200 500 (804,672) 3:05.42 161,551 Rapport
2000 20 februari 88 Dale Jarrett Robert Yates Racing Ford 200 500 (804,672) 3:12.43 155,669 Rapport
2001 18 februari 15 Michael Waltrip Dale Earnhardt, Inc. Chevrolet 200 500 (804,672) 3:05.26 161,783 Rapport
2002 17 februari 22 Ward Burton Bill Davis Racing Dodge 200 500 (804,672) 3:29.50 130,810 Rapport
2003 16 februari 15 Michael Waltrip Dale Earnhardt, Inc. Chevrolet 109a 272,5 (438,546) 2:02.08 133,870 Rapport
2004 15 februari 8 Dale Earnhardt Jr. Dale Earnhardt, Inc. Chevrolet 200 500 (804,672) 3:11.53 156,341 Rapport
2005 20 februari 24 Jeff Gordon Hendrick Motorsports Chevrolet 203b 507,5 (816,742) 3:45.16 135,173 Rapport
2006 19 februari 48 Jimmie Johnson Hendrick Motorsports Chevrolet 203b 507,5 (816,742) 3:33.26 142,667 Rapport
2007 18 februari 29 Kevin Harvick Richard Childress Racing Chevrolet 202b 505 (812,719) 3:22.55 149,333 Rapport
2008 17 februari 12 Ryan Newman Penske Racing Dodge 200 500 (804,672) 3:16.30 152,672 Rapport
2009 15 februari 17 Matt Kenseth Roush Fenway Racing Ford 152 380 (611,551) 2:51.40 132,816 Rapport
2010 14 februari 1 Jamie McMurray Earnhardt Ganassi Racing Chevrolet 208b 520 (836,859) 3:47.16 137,284 Rapport
2011 20 februari 21 Trevor Bayne Wood Brothers Racing Ford 208b 520 (836,859) 3:59.24 130,326 Rapport
2012 26c 27-28d februari[4] 17 Matt Kenseth Roush Fenway Racing Ford 202b 505 (812,719) 3:36.02 140,256 Rapport
2013 24 februari 48 Jimmie Johnson Hendrick Motorsports Chevrolet 200 500 (804,672) 3:08.23 159,250 Rapport
2014 23 februari 88 Dale Earnhardt Jr. Hendrick Motorsports Chevrolet 200 500 (804,672) 3:26.29 145,290 Rapport
2015 22 februari 22 Joey Logano Team Penske Ford 203b 507,5 (816,742) 3:08.02 161,939 Rapport
2016 21 februari 11 Denny Hamlin Joe Gibbs Racing Toyota 200 500 (804,672) 3:10.25 157,549 Rapport
2017 26 februari 41 Kurt Busch Stewart-Haas Racing Ford 200 500 (804,672) 3:29.31 143,187 Rapport
2018 18 februari 3 Austin Dillon Richard Childress Racing Chevrolet 207b[5] 517,5 (832,835) 3:26.15 150,545 Rapport
2019 17 februari 11 Denny Hamlin Joe Gibbs Racing Toyota 207b[6] 517,5 (832,835) 3:45.55 137,440 Rapport
  • ^a – Loppet kortat på grund av regn.
  • ^b – Loppet förlängt enligt NASCAR:s regel om att ett lopp inte får avgöras bakom säkerhetsbilen
  • ^c – Loppet framskjutet från söndag till måndag på grund av regn.
  • ^d – Loppet startade på måndagskvällen och avslutades på tisdagen (01:00 est) på grund av en längre rödflaggning.

Förare med flera segrar[redigera | redigera wikitext]

Antal segrar Förare År
7 Richard Petty 1964, 1966, 1971, 1973, 1974, 1979, 1981
4 Cale Yarborough 1968, 1977, 1983, 1984
3 Bobby Allison 1978, 1982, 1988
Dale Jarrett 1993, 1996, 2000
Jeff Gordon 1997, 1999, 2005
2 Bill Elliott 1985, 1987
Sterling Marlin 1994, 1995
Michael Waltrip 2001, 2003
Matt Kenseth 2009, 2012
Jimmie Johnson 2006, 2013
Dale Earnhardt Jr. 2004, 2014
Denny Hamlin 2016, 2019

Team med flera segrar[redigera | redigera wikitext]

Vinster Team År
9 Petty Enterprises 1959, 1964, 1966, 1970, 1971, 1973, 1974, 1979, 1981
8 Hendrick Motorsports 1986, 1989, 1997, 1999, 2005, 2006, 2013, 2014
5 Wood Brothers Racing 1963, 1968, 1972, 1976, 2011
3 Ranier-Lundy 1980, 1983, 1984
Morgan–McClure Motorsports 1991, 1994, 1995
Robert Yates Racing 1992, 1996, 2000
Richard Childress Racing 1998, 2007, 2018
Dale Earnhardt, Inc. 2001, 2003, 2004
Joe Gibbs Racing 1993, 2016,2019
2 Holman Moody 1965, 1967
Junior Johnson & Associates 1969, 1977
Melling Racing 1985, 1987
Roush Fenway Racing 2009, 2012
Team Penske 2008, 2015

Konstruktörer efter antal segrar[redigera | redigera wikitext]

Antal segrar Konstruktör År
24 Chevrolet 1960, 1975, 1977, 1984, 1986, 1989, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1997, 1998, 1999, 2001, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2010, 2013, 2014, 2018
15 Ford 1963, 1965, 1967, 1969, 1978, 1985, 1987, 1992, 1996, 2000, 2009, 2011, 2012, 2015, 2017
4 Plymouth 1964, 1966, 1970, 1971
Dodge 1973, 1974, 2002, 2008
3 Mercury 1968, 1972, 1976
Oldsmobile 1959, 1979, 1980
Pontiac 1961, 1962, 1983
Buick 1981, 1982, 1988
2 Toyota 2016, 2019

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Lee Petty wins first Daytona 500” (på engelska). history.com. https://www.history.com/this-day-in-history/lee-petty-wins-first-daytona-500. Läst 8 mars 2019. 
  2. ^ ”1965 DAYTONA 500 Results” (på engelska). ESPN. http://www.espn.com/racing/raceresults/_/series/sprint/raceId/196502140001. Läst 17 februari 2019. 
  3. ^ ”N.A.S.C.A.R.” (på engelska). Motor Sport Magazine. april 1966. https://www.motorsportmagazine.com/archive/article/april-1966/63/nascar-daytona-500-mile-race-standard-saloons-febr. Läst 17 februari 2019. 
  4. ^ ”Daytona 500” (på engelska). Motor Sport Magazine. maj 2012. https://www.motorsportmagazine.com/archive/article/may-2012/23/daytona-500. Läst 17 februari 2019. 
  5. ^ ”Daytona 500: Austin Dillon takes emotional win after chaotic last-lap” (på engelska). motorsport.com. 18 februari 2018. https://www.motorsport.com/nascar-cup/news/daytona-500-austin-dillon-wins-1006324/1392148/. Läst 14 februari 2019. 
  6. ^ Utter, Jim (18 februari 2019). ”Daytona 500: Denny Hamlin wins as JGR goes 1-2-3” (på engelska). motorsport.com. https://www.motorsport.com/nascar-cup/news/denny-hamlin-wins-2019-daytona-500/4339338/. Läst 19 februari 2019. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]