De 400 slagen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
De 400 slagen
(Les Quatre Cents Coups)
GenreDrama, kriminalfilm
RegissörFrançois Truffaut
ProducentFrançois Truffaut
Georges Charlot[1]
ManusFrançois Truffaut
Marcel Moussy
SkådespelareJean-Pierre Léaud
Albert Rémy
Claire Maurier
OriginalmusikJean Constantin
FotografHenri Decaë
KlippningMarie-Josèphe Yoyotte
ProduktionsbolagLes Films du Carrosse
DistributionCocinor
Premiär
Speltid99 minuter
LandFrankrike Frankrike
SpråkFranska
Intäkter30,7 miljoner dollar[2]
UppföljareAntoine och Colette (1962)
IMDb SFDb

De 400 slagen (originaltitel: Les Quatre Cents Coups) är en fransk film från 1959 i regi av François Truffaut. Det är den franske filmmakaren François Truffauts debutfilm, med Jean-Pierre Léaud i rollen som Antoine Doinel. Filmen var en av de som definierade den Franska nya vågen, den visar många kännetecken från rörelsen.[3] Filmen blev även Truffauts mest framgångsrika i sitt hemland.[4] Berättelsen cirkulerar kring Antoine Doinel, en vanlig ungdom i Paris, som av sina föräldrar och sin lärare anses vara ett problembarn.

Det är en semi-självbiografisk film som reflekterar händelserna i Truffauts och hans vänners liv, stilen utgörs av Truffauts personliga historia från fransk film – i synnerhet en scen lånad helt och hållet från Jean Vigos C i uppförande (1933). Den är dedicerad till mannen som blev hans andliga far, André Bazin, som dog ungefär samtidigt som filmen började spelas in.

Förutom att vara en gestaltstudie är filmen en presentation av de orättvisa behandlingarna av de unga lagöverträdarna i Frankrike under sin samtid.

Titeln[redigera | redigera wikitext]

Den svenska titeln är en direktöversättning från den franska originaltiteln, men det är något missvisande eftersom den franska titeln syftar på det idiomatiska uttrycket "faire les quatre cents coups", som betyder ungefär "att leva livet", eller att man gör många dumma saker.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Antoine är en fransk pojke i de tidiga tonåren som har problem både i skolan och hemma. Hans lärare plockar ut bara honom för sin kritik och bestraffning. Hans mor är kall och krävande, och grälar ofta med sin man, Antoines styvfar. Antoine upptäcker snart att hon har en affär med en arbetskamrat. Familjen har dålig ekonomi, och Antoine måste sova i en sovsäck på en barnsäng precis vid ingången till lägenheten.

Han ägnar sig åt barnsliga rackartyg, ofta påskyndad av sin vän, René, men fångas och straffas efter varje incident. Han stjäl så småningom en skrivmaskin från sin faders arbetsplats, och planerar att panta den. Antoine och René misslyckas i sina försök att panta den, så Antoine vänder tillbaka till kontoret för att lämna tillbaka den. När han grips av portvakten, tar styvfadern honom till polisen.

Efter sin arrest, tas Antoine till Juge d'instruction, där man säger att han är oförbätterlig. Antoines mor begär bara att han ska skickas till ett arbetsläger vid havet eftersom han aldrig sett havet innan. Efter en tid på en ungdomsanstalt skickas Antoine faktiskt till ett arbetsläger nära havet.

Under ett möte med psykiatrikern på anstalten berättar Antoine att han har tillbringat den största delen av sin barndom hos sin mormor. Hans egen mor ville inte ta hand om honom. I själva verket ville hon inte ha barn alls, utan hade planerat en abort.

Antoine rymmer så småningom från arbetslägret. Han springer mot havet, där filmen slutar.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  Jean-Pierre Léaud  –  Antoine Doinel
  Claire Maurier  –  Gilberte Doinel, mamman
  Albert Rémy  –  Julien Doinel, pappan
  Guy Decomble  –  Franskläraren
  Patrick Auffay  –  René Bigey
  Yvonne Claudie  –  Fru Bigey
  Georges Flamant  –  Herr Bigey
  Pierre Repp  –  Engelskläraren

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmen är allmänt hyllad, och har blivit framröstad till en av de bästa franska filmerna någonsin.[5]. Den har vunnit flera priser, bland annat för Bästa regissörFilmfestivalen i Cannes 1959[6], Kritikernas pris i New York Film Critics' Circle och pris för Bästa europeiska filmBodilprisen. Den nominerades även för Bästa filmmanusOscargalan.

Uppföljare[redigera | redigera wikitext]

Truffaut gjorde fyra andra filmer med Léaud spelandes Antoine i senare delar av livet. Han möter först sin kärlek, Colette, i kortfilmen Antoine och Colette, vilket var Truffauts bidrag till antologin l'Amour à vingt ans (1962). Han blir kär i Christine Darbon (Claude Jade) i Stulna kyssar (1968). Han gifter sig med henne i Älskar – älskar inte (1970), men paret har separerat i Kärlek på flykt (1979).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The 400 Blows Cast/ Credits”. The 400 Blows Cast/ Credits. Criterion. http://www.criterion.com/films/151-the-400-blows. Läst 5 augusti 2012. 
  2. ^ Box Office information for Francois Truffaut films at Box Office Story
  3. ^ "Growth Spurt". Toronto Star, November 19, 2016, Steven Zeitchik.
  4. ^ ”Les Quatre cents coups”. Les Quatre cents coups. J.P.'s Box-Office. http://www.jpbox-office.com/fichfilm.php?id=9452. Läst 18 maj 2012. 
  5. ^ ”The Greatest Films Poll”. The Greatest Films Poll. BFI. http://explore.bfi.org.uk/sightandsoundpolls/2012/critics. Läst 21 oktober 2014. 
  6. ^ ”Festival de Cannes: The 400 Blows”. festival-cannes.com. http://www.festival-cannes.com/en/archives/ficheFilm/id/3470/year/1959.html. Läst 15 februari 2009. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]