De sju dygderna
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
De sju dygderna, eller de sju heliga dygderna, är de positiva spegelegenskaperna till de sju dödssynderna inom katolicismen. De spelade en stor roll för etiska diskussioner och betraktelser främst under medeltiden.
De sju dygderna går tillbaka på en vida läst och uppskattad dikt av 400-talspoeten Aurelius Clemens Prudentius, Psychomachia, som beskriver kampen mellan gott och ont.
Dygderna
Den vanligaste listan med dygderna lyder (på svenska och latin):
- Ödmjukhet - humilitas (motsats till högmod)
- Generositet - liberalitas (motsats till girighet)
- Kyskhet - castitas (motsats till lusta)
- Medmänsklighet - humanitas (motsats till avund)
- Måttfullhet - temperantia (motsats till frosseri)
- Tålamod - patientia (motsats till vrede)
- Flit - industria (motsats till lättja)
Katolska kyrkan skiljer mellan De gudomliga dygderna (där den sistnämnda kommer främst). De är enligt Thomas av Aquino (tagna ur Paulus Första Korinthierbrevet):
Och Kardinaldygderna enligt Aristoteles:
- Förstånd - prudentia (den främsta dygden).
- Rättvisa - justitia.
- Måttfullhet - moderantia.
- Mod, även styrka eller uthållighet - fortitudo.
Se även
| ||||||||||||||||||||||||
