De tio kungarnas slag
| Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2024-02) Motivering: osvensk versalisering, konstiga ordval, vissa stavfel mm Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
| De tio kungarnas slag | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av De tio kungarnas slag | |||||||||
| |||||||||
| Stridande | |||||||||
| Trtsu-Bharata | Alina Anu Bhrigus Bhalanas Dasa Druhyus Matsya Parsu Puru Panis | ||||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||||
| Kung Sudas Vashishta |
De tio konungarna Samvaran Vishvamitra | ||||||||
| Styrka | |||||||||
| Okänt men färre än fienden | fler än 6,666 | ||||||||
| Förluster | |||||||||
| Okänt men mindre | 6,666 | ||||||||
De tio kungarnas slag är en strid som beskrivs i Rigvedan, som är en fornindisk hymnsamling och den äldsta av Vedorna[2]. Slaget tros ha ägt rum i mitten av den Vediska perioden (1500–500 f.Kr.,) vid Ravifloden i Punjabregionen. Slaget stod mellan Vedisk-ariska kungadömen allierade med andra stammar i nordvästra Indien och Trtshu-Bharata stammen under kung Sudas, som besegrade dem. Det är möjligt att de tio kungarnas slag låg till grund för berättelsen om Kurukshetrakriget, som senare kan ha utökats och utvecklats.[3]
De enda bevarade källorna om slaget finns i Ringvedan. Den tyske orientalisten K. F. Geldner menade 1951 att hymnen "uppenbart baserats på en historisk händelse".[4] Samtidigt innehåller berättelsen sannolikt mytologiska inslag, exempelvis uppgiften om att stammarnas uppgick till 6666 döda samt att Panis, demonliknande varelser i vedisk mytologi, deltog i striden.
Stridande
[redigera | redigera wikitext]Stammarna i Rigverdan beskrivs ha en liknande kultur. De skall samtliga ha varit halvnomadiska folkslag som levde i krigarsamhällen som låg i konstant krigföring och utförde boskapsräder både inom stammen och mot yttre fiender. När de inte vandrade slog de sig ned i tillfälliga bosättningar bestående av flera småbyar av flera familjer styrda av en hövding stödd av en krigarklass och ett prästerskap.
Trtsu-stammen: Trtsu-stammen leddes av kung Sudas och verkar ha varit del av den större Bharatastammen. De besegrade Purus-koalitionen och dess allierade i slaget.[5]
Bharata: Bharatastammen skall ha levt i området kring Ravifloden. Sudas var en av deras stamhövdingar. Utöver honom skall även hövdingen Vashishta ha deltagit i slaget. Sudas seger över Puru innebar att Bharatastammen kunde bosätta sig i Kurukshetra. Bharatastamen beskrivs senare i Rigvedan som fiender till Sudas.[5]
Alina: Har föreslagits komma från området nordöst om dagens Nuristan i Afghanistan då den kinesiske pilgrimen Xuanzang på 600-talet nämner deras land.[5]
Anu: En större självständig stam som sannolikt levde i området för Ravifloden.[5]
Bhrigus: En prästfamilj som påstås ha härstammat från Bhrigu. De skulle senare komma att skriva delar av Atharva Vedan.[5]
Bhalanas: En stam som tros ha levt i området kring Bolanpasset i nuvarande Pakistan.[5]
Druhyus: Tros ha kommit från Gandhara i området kring nuvarande Rawalpindi i Pakistan. De skall ha varit en mäktig stam som ofta nämns vid sidan om Anu-stammen. De tros ha levt norr om den stammen.[5]
Matsya: Omnämns endast kort innan de senare i Rigvedan sammankopplas med Śālvastammen. De kom sannolikt senare att grunda kungadömet Matsya.[5]
Parsu: Tros ha varit benämningen för antika perser.
Purus: En större koalition av olika Rigvediska stammar. De tillhörde samma folkslag som Trtsu-Bharata och skapade alliansen mot dessa.[5]
Panis: Benämningen på en typ av demoner i Rigverdan, kan möjligen ha varit forna skyter.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Witzel, Michael (2000). "The Languages of Harappa". In Kenoyer, J.. Proceedings of the conference on the Indus civilization.
- ↑ Mookerji, Radha Kumud. (1988). Chandragupta Maurya and his times (4. ed., reprint). Motilal Banarsidass. ISBN 81-208-0405-8. OCLC 246848192. https://www.worldcat.org/oclc/246848192. Läst 6 maj 2020
- ↑ Murthy, S. S. N. (8 September 2016). "The Questionable Historicity of the Mahabharata". Electronic Journal of Vedic Studies. 10 (5): 1–15.
- ↑ Schmidt, Hans-Peter (March 1980). "Notes on Rgveda 7.18.5–10". Indica. 17: 41–47.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Macdonell, A. A. and Keith, A. B. (1912). Vedic Index of Names and Subjects