De tolv imamerna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kalligrafisk representation av de 12 imamerna tillsammans med profeten Muhammeds namn.
Basmala, Reningsversen, Muhammeds och Fatimas namn, de tolv imamernas namn och en del av Hadith al-Thaqalayn på arabiska.

De tolv imamerna (arabiska: ٱلَأَئِمَّة ٱلْٱثْنَا عَشَر, 'al-ʾAʾimmah al-ʾIthnā ʿAšar') är de andliga och politiska efterträdarna till den islamiske profeten Muhammed i den tolv-shiitiska grenen av shiaislam, inklusive den alawitiska och aleviska inriktningen.[1] De tolv imamerna måste vara utvalda av Gud och profeten, och därmed måste det finnas stöd i Koranen och hadither för deras legitimitet.[2] Eftersom de ska vara goda förebilder för mänskligheten, som profeterna, måste de vara felfria.[3] Den första shiaimamen var Ali ibn Abi Talib, och den sista och tolfte är imam Mahdi. Det har återberättats från profeten att han sagt att det ska komma tolv kalifer efter honom.[4]

Imamiterna har jämfört och jämställt de tolv imamerna med de tolv hövdingarna som nämns i 1 Mos 17:20[5] i Bibeln.[6][7]

De tolv imamernas namn[redigera | redigera wikitext]

  1. Ali ibn Abi Talib
  2. Hasan ibn Ali
  3. Husayn ibn Ali
  4. Ali Zayn al-Abidin ibn Husayn
  5. Muhammad al-Baqir
  6. Jafar as-Sadiq
  7. Musa al-Kazim
  8. Ali ar-Rida
  9. Muhammad Jawad at-Taqi
  10. Ali an-Naqi al-Hadi
  11. Hasan al-Askari
  12. Muhammad al-Mahdi al-Muntazar

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]