De vandrande städerna (bokserie)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
De vandrande städerna
De vandrande städerna logotyp.png
Information
FörfattarePhilip Reeve
OriginaltitelPredator Cities
ÖversättareLena Karlin
IllustratörDavid Frankland
LandStorbritannien Storbritannien
SpråkEngelska
GenreScience fiction
FörlagScholastic
Natur & Kultur
Utgiven20012006
Utgiven
på svenska
2006–2009
Antal band4

De vandrande städerna (originaltitel: ursprungligen kallad The Mortal Engines Quartet, men senare till Predator Cities[1] och Hungry City Chronicles) är en science fiction-bokserie med inslag av fantasy, steampunk och postapokalyptisk fiktion. Böckerna är skrivna av Philip Reeve och utgivna av förläggaren Scholastic mellan åren 2001 och 2006. En svensk översättning gavs ut av Natur & Kultur. Serien är en tetralogi, därutöver har det tillkommit fyra andra böcker som fungerar som en prequel till huvudserien. I november 2012 utkom ett fördjupat uppslagsverk om världen i serien. Handlingen kretsar kring Tom Natsworthy och Hester Shaw, som lever i en postapokalyptisk värld där städer drivs på hjul med motorer. Deras dotter Wren Natsworthy har en framträdande roll i de senare böckerna.

Serien har blivit positivt mottagen och sålts i över 500 000 exemplar världen över.[2] En filmatisering av den första boken hade biopremiär i december 2018.

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Författaren Philip Reeve den 31 oktober 2016.

Böckerna i De vandrande städerna publicerades inbundna och i pocketupplagor. Samtliga fyra böcker finns översatta till svenska. Utöver dem finns det tre andra böcker enbart på engelska: Fever Crumb, A Web of Air och Scrivener's Moon.[3] Dessa böcker utspelar sig innan händelserna i De vandrande städerna. De handlar om flickan Fever Crumb och skapandet av de första städerna.[4] I samband med Världsbokdagen har en novell släppts under titeln Traction City.[5] Den 1 november 2012 släpptes ett uppslagsverk, The Traction Codex, i e-boksformat med information om världen i serien. I uppslagsverket finns det till exempel en ordlista på städer och en tidslinje över viktiga händelser. Den är gjord av Reeve och Jeremy Levett.[6]

Originaltitel Första utgivning
på engelska (år)
Sidor Kapitel Svensk titel Första utgivning
på svenska (år)
Mortal Engines 2001 293 37 De vandrande städerna 2006
Predator's Gold 2003 316 35 Förrädarens guld 2007
Infernal Devices 2005 336 36 Grön storm 2008
A Darkling Plain 2006 544 54 Där världen slutar 2009

Tilkomst[redigera | redigera wikitext]

Reeve tillbringade mer än tio år under arbetet med den första boken i serien. Den gick igenom flera utkast och presenterades först som en fristående bok. Från början var det tänkt att boken skulle rikta sig mot en vuxen målgrupp och huvudpersonen Tom Natsworthy var i tidiga tjugoårsåldern. Detta ändrades när Reeve fick veta att boken kunde publiceras som barnlitteratur.[7][8] Bokförlaget Scholastic tyckte om tanken och gav ut boken i november 2001. Den är Reeves debutbok.[9] Reeve har sagt att hans inspirationskällor till De vandrande städerna var framförallt verk av J.G. Ballard, Geraldine McCaughrean och Patrick O'Brian.[4]

Referenser till vår värld[redigera | redigera wikitext]

Att vår värld är relaterad till världen i De vandrande städerna visas av de många referenser Reeve har lagt in i berättelsen. Toms efternamn "Natsworthy" är en plats belägen i Dartmoor. Några av romangestalterna i serien har fågelnamn, som cyborgen Törnskatan. Magnus Crome som är borgmästare i seriens London uppkallades efter en konstnär som levde på 1800-talet. De flesta storstäder i serien är namngivna efter riktiga städer.[8]

Berättelse[redigera | redigera wikitext]

Sankt Paulskatedralen är en av de byggnader som överlevde Sextiominuterskriget.[10]

Serien utspelar sig i framtiden där en förödande konflikt, känt som "Sextiominuterskriget", har reducerat jorden till en ödemark som består av lera och träskmarker.[11] Detta har gjort att de flesta människorna lever i städer som rör på sig med hjälp av hjul. För att hitta resurser förflyttar sig städerna från en plats till en annan. Det förekommer strider mellan städerna som följer den "kommunala utvecklingsläran", en sorts darwinism som innebär att man livnär sig på städer genom att erhålla stadens tillgångar och förslava dess befolkning.[7] I böckerna följer läsaren Thomas "Tom" Natsworthy som till en början bor i London.[8] Han är föräldralös och en "tredjeklasslärling", den lägsta rangen i lärlingssystemet som omger invånarna i London. Varje person är också en medlem av de fyra olika gillen som gör att man kan vidareutbilda sig. Tom är en gillesmedlem av Londons historiker.[11]

Handling[redigera | redigera wikitext]

När serien inleds har London tagit över staden Salthook. Tom befinner sig på en gata där det berättas om nyheten. Han hade vid ett tidigare tillfälle arbetat på museet i London och sedan obemärkt tagit sig ut till gatan. Därefter hamnade han vid en park med utkiksdäcken. De användes för att Londonborna ska kunna gå ut och titta på omgivningen. Tom såg striden mellan de två städerna. I den stora folkmassan vid gatan mötte han mobbaren Herbert Melliphant som blir osams med honom. Det slutar med att Tom får en bestraffning som var att arbeta på platsen där man monterade ner de städer som London hade fångat in. Vid platsen träffade han chefshistorikern Thaddeus Valentine som är känd för sina arkeologiska fynd. De forna invånarna i Salthook var på en station som registrerar nya invånare. Flickan Hester Shaw är vid registreringen. Hon har en dolk som hon tar fram och hugger Valentine när han går fram till henne och frågar efter fynd som historikergillet kan tänkas köpa. Tom blir indragen efter att han försökt följa efter Hester som tar sig till ett räcke och hoppar ner till ödemarken. Tom är vid räcket och har fått veta att Valentine har långt innan skadat Hester som har ett stort ärr tvärs över ansiktet. Tom konfronterar Valentine som knuffar ner honom till ödemarken. Tom måste hjälpa Hester för att få veta vilken information som hemlighålls av Valentine.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Böckerna möttes av positiva reaktioner från allmänheten och recensenter. Josh Lacey vid The Guardian hyllade den fjärde boken Där världen slutar och var tillfreds med hur serien hade slutat.[12] Tidskriften Kirkus Reviews har gett en stjärnmärkt recension till två av böckerna, Förrädarens guld och Där världen slutar.[13]

Den första boken De vandrande städerna belönades med en Nestlé Smarties Book Prize och var nominerad till en Whitbread Children's Book Award. Där världen slutar har belönats med en Guardian Children's Fiction Prize.[3]

Filmatisering[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mortal Engines

I december 2009 fick man veta att Peter Jackson arbetade med en film baserad på den första boken i serien.[10] Den 24 oktober 2016 meddelades det att Jackson ska producera och skriva manuset till filmen. Christian Rivers anlitades som regissör.[14] Releasedatumet blir den 14 december 2018.[15] Rollerna Tom och Hester ska spelas av Robert Sheehan samt Hera Hilmar.[16][17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Philip Reeve (27 maj 2012). ”Mortal Engines: New Look, New Series Title.”. Philip-Reeve.com. http://www.philip-reeve.com/?s=mortal+engines+new+look+new+series. Läst 29 maj 2017. 
  2. ^ Philip Womack (17 juni 2009). ”Fever Crumb by Philip Reeve: review”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/culture/books/bookreviews/5559242/Fever-Crumb-by-Philip-Reeve-review.html. Läst 18 juli 2017. 
  3. ^ [a b] The Oxford Companion to Children's Literature (upplaga 2), s. 399.
  4. ^ [a b] Sarah Wood (1 april 2010). ”Interview: April 2010”. Teenreads. http://www.teenreads.com/authors/philip-reeve/news/interview-040210. Läst 29 maj 2017. 
  5. ^ Philip Reeve (1 mars 2011). ”Traction City Reactions”. Philip-Reeve.com. http://www.philip-reeve.com/traction-city-reactions/. Läst 1 juni 2017. 
  6. ^ Philip Reeve (1 februari 2013). ”The Traction Codex”. Philip-Reeve.com. http://www.philip-reeve.com/the-traction-codex/. Läst 10 juni 2017. 
  7. ^ [a b] Rhys (9 oktober 2010). ”An Interview with Philip Reeve”. Thirst for Fiction. http://www.thirstforfiction.com/interview/an-interview-with-philip-reeve. Läst 31 maj 2017. 
  8. ^ [a b c] ”The Sheehab talks to Philip Reeve”. The Sheehab. 22 mars 2017. http://www.thesheehab.com/news/the-sheehab-talks-to-philip-reeve. Läst 29 maj 2017. 
  9. ^ Tom Webster (6 juni 2014). ”Philip Reeve interview”. one8one. http://one8one.com/philip-reeve-interview/. Läst 31 maj 2017. 
  10. ^ [a b] Owen Williams (22 december 2009). ”Peter Jackson Developing Mortal Engines”. Empire. http://www.empireonline.com/movies/news/peter-jackson-developing-mortal-engines/. Läst 29 maj 2017. 
  11. ^ [a b] Adam Holmes (1 november 2016). ”Peter Jackson Has Found His Next Movie, Get The Details”. Cinema Blend. http://www.cinemablend.com/news/1576990/peter-jackson-has-found-his-next-movie-get-the-details. Läst 1 juni 2017. 
  12. ^ Josh Lacey (27 april 2006). ”Review: A Darkling Plain by Philip Reeve”. The Guardian. https://www.theguardian.com/books/2006/apr/08/featuresreviews.guardianreview27. Läst 4 juni 2017. 
  13. ^ ”Kirkus Reviews: Hungry City Chronicles”. Kirkus Reviews. https://www.kirkusreviews.com/book-series/hungry-city-chronicles/. Läst 4 juni 2017. 
  14. ^ Borys Kit (24 oktober 2016). ”Peter Jackson to Adapt Sci-Fi Fantasy 'Mortal Engines'”. The Hollywood Reporter. http://www.hollywoodreporter.com/heat-vision/peter-jackson-adapt-ya-sci-fi-fantasy-mortal-engines-940892. Läst 29 maj 2017. 
  15. ^ Lawrence Yee (24 november 2016). ”Peter Jackson to Adapt Sci-Fi Fantasy 'Mortal Engines'”. Variety. http://variety.com/2016/film/news/mortal-engines-release-date-december-2018-peter-jackson-fran-walsh-1201926486/. Läst 29 maj 2017. 
  16. ^ Justin Kroll (2 februari 2017). ”Peter Jackson’s ‘Mortal Engines’ Casts Robert Sheehan, Ronan Raftery (EXCLUSIVE)”. Variety. http://variety.com/2017/film/news/peter-jackson-mortal-engines-robbie-sheehan-ronan-raftery-1201947799/. Läst 3 juni 2017. 
  17. ^ Mike Fleming Jr (6 februari 2017). ”Peter Jackson’s ‘Mortal Engines’ Sets Hera Hilmar As Female Lead”. Deadline. http://deadline.com/2017/02/mortal-engines-peter-jackson-hera-hilmar-universal-pictures-1201903755/. Läst 3 juni 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hahn, Daniel (1 juni 2015). The Oxford Companion to Children's Literature (2). Oxford University Press. ISBN 978-0199695140 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]