Decemberöverenskommelsen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För överenskommelsen på den svenska arbetsmarknaden 1906, se Decemberkompromissen.

Decemberöverenskommelsen (ofta förkortat ) var en överenskommelse mellan sex av svenska riksdagens åtta partier och ett resultat av regeringskrisen i Sverige 2014. Avsikten var att stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande genom att regeringspartierna och alliansen kom överens om att ledaren för den största partikonstellationen skulle släppas fram som statsminister samt att minoritetsregeringar var garanterade att få igenom sin budget.[1]

Decemberöverenskommelsen träffades den 27 december 2014 och var tänkt att gälla till valdagen 2022 (nästan 8 år), men upplöstes formellt redan den 9 oktober 2015, drygt nio månader efter att den träffats, efter att Kristdemokraternas riksting röstade för att lämna den.

Trots att den formellt upplöstes fortsatte den ändå att gälla i praktiken;[2][3][4] även efter att överenskommelsen hade fallit fortsatte Alliansen att släppa fram de rödgrönas politik.[4]

Budgetpromenaden 23 oktober 2014 inför finansminister Magdalena Anderssons överlämnande av den nytillträdda regeringens första budgetproposition till riksdagen.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Alliansen hade sedan länge velat ha ett löfte från Socialdemokraterna att alltid släppa fram det största blocket så att Sverige skulle kunna regeras och så att Sverigedemokraterna skulle kunna isoleras.[5] Socialdemokraterna och Stefan Löfven motsatte sig principen då de menade att det skulle cementera blockpolitiken, hålla samman Alliansen och försvåra samarbete över blockgränsen.[2]

Budgetomröstningen hösten 2014[redigera | redigera wikitext]

Utanför Rosenbad, inför statsministerns krismöte med ledare för allianspartierna kvällen den 2 dec 2014.

Traditionellt röstar varje parti eller koalition i Riksdagen endast på sitt eget budgetförslag, vilket gör att det största alternativets budget vinner. Det som utlöste regeringskrisen i Sverige 2014 var att Sverigedemokraterna den 3 december 2014 röstade på Alliansens budget efter att deras egen budget hade röstats ned i en tidigare omgång. Det medförde att Alliansens budget fick majoritet över regeringen Löfvens första budget och Sverige kom därmed våren 2015 att styras av en röd-grön regering (S, Mp) med en Alliansbudget (M, C, Fp och Kd).

Sverigedemokraterna hade inför omröstningen meddelat att man avsåg att "försöka fälla varje regering och budgetproposition som ger stöd för ökad invandring"[6]. Varje sittande regering skulle få svårt att styra landet om man inte kunde komma överens om budgeten över blockgränserna eller med Sverigedemokraterna. Statsminister Stefan Löfven hade redan före omröstningen gjort budgeten till en kabinettsfråga,[7] och meddelade omedelbart efter omröstningen att han den 29 december samma år avsåg utlysa extra val, ett val som skulle ha hållits den 22 mars 2015.[8] Sverige hade då inte hållit ett extra val sedan 1958.

Decemberöverenskommelsen träffades för att undvika extra val och liknande situationer framöver.

Överenskommelsen träffas[redigera | redigera wikitext]

På en presskonferens den 27 december 2014 meddelade ledarna för regeringspartierna (Socialdemokraterna och Miljöpartiet) och oppositionspartierna i Alliansen (Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna) att en överenskommelse hade träffats, som partierna kallade decemberöverenskommelsen. Målet med överenskommelsen var att möjliggöra för minoritetsregeringar att styra landet enligt sitt eget budgetförslag, men att de fortfarande måste göra uppgörelser med andra partier om andra frågor. Utanför överenskommelsen stod de båda riksdagspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Stefan Löfven meddelade också under presskonferensen, att regeringen på grund av denna överenskommelse avskrivit planerna på att utlysa extra val.[9] Därmed var regeringskrisen över.

Aldrig tidigare hade en så omfattande uppgörelse fattats med sådan skyndsamhet. Några få förhandlare från partiledningarna hade i största hemlighet dagarna före jul kommit överens om hur Sverige skulle styras under de kommande åtta åren.[5]

Överenskommelsens innehåll[redigera | redigera wikitext]

Parterna som träffade överenskommelsen beslutade att hålla uppgörelsen till och med valdagen 2022. Överenskommelsen innebar följande:

  • Den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer ska släppas fram.
  • En minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget.
  • Utbrytningar ur budgeten ska inte vara möjliga.
  • Överenskommelsen pekar ut tre politiska områden (försvar och säkerhet, pensionerna, energi) för samarbete och samtal.[10]

Uppgörelsen började gälla i och med voteringen för vårpropositionen 2015, vilket innebar att Alliansens höstbudget gäller för 2015 och att regeringen Löfven inte gavs möjlighet att höja inkomstskatterna under 2015. Däremot kvarstod möjligheten att höja arbetsgivaravgifterna för unga från halvårsskiftet den 1 juli.[11]

Överenskommelsen innebar inga lagändringar utan var en ny praxis som de sex partierna enats om att tillämpa.

Kritik mot överenskommelsen[redigera | redigera wikitext]

Redan samma dag uttryckte ledarskribenterna Peter Wolodarski (Dagens Nyheter) och Anders Lindberg (Aftonbladet) att överenskommelsen var ett bra beslut för Sverige, medan Jan Sjunnesson (Samtiden) menade att Stefan Löfven var vinnare på kort sikt och Sverigedemokraterna på lång sikt.[12] Tove Lifvendahl (Svenska Dagbladet) var kritisk och skrev dels att överenskommelsen cementerade blockpolitiken samt att den var demokratiskt problematisk eftersom demokratins säkerhetsventil är dess opposition. Hon menade att de möjliga konsekvenserna av överenskommelsen var av sådan dignitet att väljarna borde ha fått säga sin mening om de förändrade demokratiska spelreglerna.[13]

Kritik mot överenskommelsens principer, utformande och tillkomst har förekommit från företrädesvis representanter från de borgerliga partierna. Något som frekvent har kritiserats gällande överenskommelsen har varit att den anses vara odemokratisk då partikonstellationer i minoritet enligt de nya principerna kan få igenom riksdagsbeslut utan egen majoritet. Den före detta moderata försvarsministern Mikael Odenberg ansåg att överenskommelsen är "ett nederlag för demokratin och parlamentarismen" med motivering att den signifikant förflyttar makten från riksdagen till regeringen.[14] Även medlemmar inom Sverigedemokraterna, ett parti som inte ingick i överenskommelsen, har kritiserat pakten. Bland annat ansåg Roger Richtoff, ordförande för partiet i Södermanland, att "[Överenskommelsens] huvudsakliga [skäl] är att utestänga Sverigedemokraterna som är det tredje största partiet".[15]

Den 13 januari skrev Aftonbladet i en artikel att flera moderata riksdagsledamöter, där Finn Bengtsson och Isabella Hökmark citerades, öppnade upp för att gå emot partistyrelsen och rösta ned regeringens budget vid en framtida omröstning. Enligt de tillfrågade partimedlemmarna hade processen som lett fram till överenskommelsen "varit utan förankring i partiet" och de menade även att partiet hade ett ansvar att nå en samsyn i riksdagsgruppen. Moderaternas partiordförande Anna Kinberg Batra kommenterade missnöjet i samma artikel med att förtydliga att "uppgörelsen har ett brett stöd i både partiet och riksdagsgruppen".[15] På en fråga i Agenda i mars 2017 om varför hon gick med på överenskommelsen svarade Kinberg Batra "Den slöts ju innan jag tillträdde som partiledare så det var som det var med den saken och den slöts i ett väldigt komplicerat läge i svensk politik."[16] Kinberg Batra hade i praktiken rollen som partiledare ända sedan valförlusten i september 2014.[17]

En av överenskommelsens mest uttalade kritiker var den moderata riksdagsledamoten Finn Bengtsson som menade att han "inte kan acceptera en sådan här partipiska" därför att överenskommelsen inte hade förankrats hos riksdagsgruppen.[18][19] Bengtsson berättade i en intervju hur decemberöverenskommelsen tillkännagavs de moderata riksdagsledamötena efter tillkännagivandet i medierna genom en lyssnande telefonkonferens en timme efter att den redan var klar och offentlig.[20] När överenskommelsen för första gången prövades i praktiken vid budgetomröstningen våren 2015 valde Bengtsson att tillsammans med partikollegan Anders Hansson rösta på Alliansens budgetförslag, vilket gick emot partiledningens beslut.[21] Anders Hansson uttalade tidigt kritik mot både innehåll och tillkomst och kallade uppgörelsen för "en förhastad lösning på en uppkommen situation".[22] I april 2015, vid länsförbundsstämman för moderaterna i Östergötland, vann Finn Bengssons motion att frånträda överenskommelsen.[5] Resultatet var oväntat och mycket ovälkommet för partiledningen, men moderaternas partisekreterare Tomas Tobé sade att denna var den enda av tio avverkade länsförbundsstämmor som uttryckt detta och att han trodde att det fortsatt fanns ett brett stöd.[5] Bengsson beskrev hur han upplevede sig bli utfryst ur den moderata riksdagsgruppen, att partikollegorna inte hälsade eller slog ned blicken.[5]

Även inom Kristdemokraterna väcktes tidigt ett missnöje mot överenskommelsen. I mars 2015 skrev europaparlamentarikern Lars Adaktusson på SvD Brännpunkt att den nya partiledningen inte skulle vara bunden av överenskommelsen.[23] Även Sara Skyttedal uttryckte redan samma dag som överenskommelsen offentliggjordes kritik i sociala medier[24] och ungdomsförbundet tog ställning under våren att de ville riva upp överenskommelsen.[25]

Experter drog olika slutsatser: Statsvetaren Leif Lewin sade att överenskommelsen i valet mellan flera dåliga alternativ var det minst onda.[5] Statsvetaren Tommy Möller sade att den stred mot den parlamentariska grundprincipen att regeringen måste ha riksdagens stöd.[5] Han menade även att riksdagen hade gjort sig själv obsolet i den viktiga frågan om den ekonomiska politiken, ett allvarligt avsteg från den parlamentariska grundidén.[5] Att oppositionen debatterade i ett skarpt tonläge mot regeringen trots att man inte var beredd att stoppa den ekonomiska politiken kallade han för att "spela politisk luftgitarr".[5]

Direkt efter att överenskommelsen slöts gjorde Sifo en mätning som visade att 56 procent tyckte att det var rätt att ingå uppgörelsen och endast hälften så många, 28 procent, tyckte att det var fel.[26] I september 2015 hade opinionen vänt, då 48 procent av de tillfrågade väljarna tyckte att det var fel att ingå decemberöverenskommelsen och bara 30 procent tyckte att det var rätt.[27] Bland de partier som ingått i överenskommelsen var förtroendet lägst hos de kristdemokratiska väljarna. Endast 18 procent av deras väljare tyckte det var rätt att ingå överenskommelsen.[28]

Upplösning[redigera | redigera wikitext]

Hösten 2015 hade de fyra borgerliga partierna kongresser som skulle behandla motioner om decemberöverenskommelsen. Först ut var Centerpartiets partistämma den 24-27 september där de fastslog att partiet skulle stå bakom överenskommelsen.

"Där står den och längtar till fredag.
Hejdå decemberöverenskommelsen!"
− KDU:s Sara Skyttedal hade satt
en champagneflaska på kylning.[29][Not 1]

I oktober 2015 höll det minsta oppositionspartiet Kristdemokraterna sitt riksting och den 9 oktober röstade tinget om decemberöverenskommelsen. Partiledaren Ebba Busch Thor sammanfattade sitt främsta argument för att behålla överenskommelsen med "Pacta sunt servanda. Ingångna avtal ska hållas."[30] Sara Skyttedal (ordförande för KDU), Lars Adaktusson (EU-parlamentariker) och den inflytelserika kristdemokraten Anders Andersson var tre framträdande kritiker till uppgörelsen. Tinget röstade för förslaget att aktivt lämna decemberöverenskommelsen.[31]

Anders Andersson, som annars tidigare nästan alltid gått i linje med partiledningen,[32] berättade senare hur han i möte med väljare inte hade fått respons när han försökte prata om partiets sakpolitik eftersom väljarna istället främst ville kritisera Decemberöverenskommelsen och att det var orsaken till att han såg det som sin skyldighet att verka för en ordning där statsministern tvingades att lyssna in riksdagsopinionen och allmänheten.[5]

Senare samma dag meddelade först Moderaternas partiledare Kinberg Batra, och därefter övriga allianspartier, att överenskommelsen genom Kristdemokraternas beslut hade upphävts.[33] Därför behövde inte Moderaterna och Folkpartiet behandla frågan på sina kongresser senare under hösten.

I en kommentar skrev journalisten KG Bergström att "KD:s beslut att lämna DÖ är ett av de mest oväntade och sensationella politiska beslut jag upplevt under trettio år som politisk bevakare."[34] Marcus Oscarsson kommenterade att bara en vecka före Kristdemokraternas omröstning var alla politiska experter i Sverige överens om att det inte skulle inträffa.[35] Han höll inte med Kinberg Batra om att överenskommelsen automatiskt hade fallit för alla inblandade partier i samband med Kristdemokraternas utträde,[36] men att de andra allianspartierna följde efter för att de annars hade fått minskat stöd i kommande opinionsmätningar.[35]

Trots att avsikten med decemberöverenskommelsen var att stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande var partiets huvudfråga, migration, inte ett av de områden som pekades ut för samarbete och samtal i överenskommelsen. Men 14 dagar efter att den hade upplösts meddelades den 23 oktober 2015[37] Migrationsöverenskommelsen där samma sex riksdagspartier hade kommit överens om en 21-punkts åtgärdsplan[38] för att hantera flyktingkrisen som hade uppkommit efter Syriska inbördeskriget, att Islamiska staten utropade sitt kalifat och att närliggande länder som Egypten, Saudiarabien, Israel och Sudan gjorde sin flyktingpolitik mycket mer restriktiv, en process som tog cirka tre år.[39]

Efter överenskommelsen[redigera | redigera wikitext]

Efter att Decemberöverenskommelsen hade upplösts fortsatte svensk politik som om den ändå fortfarande gällde: Allianspartierna lade ingen gemensam budget och den parlamentariskt svaga rödgröna regeringen tilläts regera vidare som om ingenting hänt.[2] Genom att bryta isoleringen av Sverigedemokraterna kunde Alliansen ha tagit regeringsmakten, men valde ändå att inte göra det.[2]

I boken Förhandla eller DÖ? diskuterade statsvetarna Ulf Bjereld och Jonas Hinnfors tre alternativa möjligheter för att Sverige skulle kunna styras av starka regeringar:[2]

  1. Bryta isoleringen av Sverigedemokraterna och att de rödgröna eller Alliansen regerade med det partiets stöd
  2. Bilda en blocköverskridande regering (Alliansen och de rödgröna)
  3. Fortsätta att i praktiken efterleva Decemberöverenskommelsen även om den formellt hade rivits upp

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Not 1   Sara Skyttedals champagneflaska på kylning uppmärksammades av flera stora medier,[40] före, under och efter Kristdemokraternas riksting och blev därmed en del av dramaturgin i nyhetsrapporteringen. Den tomma flaskan auktionerades senare ut för 7 000 kronor till en man som "[verkligen hatade] Decemberöverenskommelsen" och avsåg att placera buteljen i sin "mancave" som symbol för en störtad politisk regim.[41]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lapidus, Arne. ”Kritiserad från start – höll bara nio månader”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/kritiserad-fran-start--holl-bara-nio-manader/. Läst 10 oktober 2015. 
  2. ^ [a b c d e] Ulf Bjereld, Jonas Hinnfors. "DN Debatt. 'M-sympatisörer negativa till Decemberöverenskommelsen', Dagens Nyheter, 18 maj 2016. åtkomst den 11 juli 2016."
  3. ^ "Björklund öppnar för (S)amarbete" (vid 50 sek), P1-morgon, Sveriges Radio, 6 oktober 2016. Åtkomst den 7 oktober 2016.
  4. ^ [a b] "Fredrick Federley: Väljarna måste få se olika politiska alternativ", Studio Ett, sverigesradio.se, 12 oktober 2016. Åtkomst den 12 oktober 2016.
  5. ^ [a b c d e f g h i j] "Uppgörelsen Arkiverad 1 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine.", Sveriges television, 27 december 2015. Åtkomst 5 januari 2016.
  6. ^ ”Budgetpresentation, Sverigedemokraterna”. 2 december 2014. https://www.youtube.com/watch?v=qGOMN9OznZw. 
  7. ^ Stefan Löfven: Uteslutet att jag skulle sitta kvar Dagens nyheter 2014-12-02
  8. ^ "Regeringen ska utlysa extra val", svt.se, 4 december 2014. Åtkomst 10 oktober 2015.
  9. ^ ”Se hela presskonferesen i riksdagen”. DN.SE. http://www.dn.se/nyheter/politik/det-blir-inget-extraval-i-var/. Läst 10 oktober 2015. 
  10. ^ ”Överenskommelse” (pdf). Socialdemokraterna. http://www.socialdemokraterna.se/upload/December%C3%B6verenskommelsen.pdf. 
  11. ^ ”DN avslöjar: Spelet bakom decemberöverenskommelsen”. DN.SE. http://www.dn.se/nyheter/politik/dn-avslojar-spelet-bakom-decemberoverenskommelsen/. Läst 10 oktober 2015. 
  12. ^ Johan Zachrisson Winberg. "Så tycker ledarskribenter om decemberöverenskommelsen", svt.se, 27 december 2014. Åtkomst den 23 september 2016
  13. ^ Tove Lifvendahl. "Tove Lifvendahl: Demokratiskt problematisk överenskommelse", Svenska Dagbladet, 27 december 2014. Åtkomst den 8 juli 2017.
  14. ^ ”Hård kritik mot uppgörelsen”. Sveriges Television. 24 december 2014. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/hard-kritik-mot-uppgorelsen. Läst 24 januari 2016. 
  15. ^ [a b] Karlsson, Per (13 januari 2015). ”Överenskommelsen kan brytas direkt”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20153258.ab. 
  16. ^ Agenda (vid ca 15 min), Sveriges Television, 26 mars 2017.
  17. ^ Eriksson, Karin (5 december 2014). ”Liberal feminist kan bli vår nästa statsminister”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/val/nyval-2015/liberal-feminist-kan-bli-var-nasta-statsminister/. Läst 4 april 2017. 
  18. ^ ”M-toppen: Kan inte acceptera partipiskan”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20970136.ab. Läst 6 juli 2015. 
  19. ^ ”M-topp anklagar partiet för mobbning”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20863016.ab. Läst 6 juli 2015. 
  20. ^ Katarina Helmersson. "Finn Bengtsson - vad händer nu?", Godmorgon, världen!, Sveriges Radio, 2 september 2015. Åtkomst 7 september 2015.
  21. ^ ”Uppgörelsen överlevde - men flera bröt partilinjen”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article20976400.ab. Läst 6 juli 2015. 
  22. ^ Karin Runblom. "Moderat ser sig inte bunden av DÖ", Sveriges radio, 30 april 2015. Åtkomst 10 oktober 2015.
  23. ^ Lars Adaktusson. "Nya KD-ledningen inte bunden av DÖ", SvD.se, 4 mars 2015. Åtkomst den 2 april 2017.
  24. ^ ”Sara Skyttedal on Twitter”. Twitter. http://twitter.com/skyttedal/status/548946233126301697. Läst 5 januari 2016. 
  25. ^ ”Kristdemokratiska Ungdomsförbundets Riksmöte 2015 | Kristdemokraterna Kristdemokraterna i Borås”. wp.kristdemokraterna.se. http://wp.kristdemokraterna.se/boras/2015/05/25/kristdemokratiska-ungdomsforbundets-riksmote-2015/. Läst 5 januari 2016. 
  26. ^ ”En av tre: Decemberöverenskommelsen är odemokratisk”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/en-av-tre-overenskommelsen-ar-odemokratisk. Läst 18 oktober 2015. 
  27. ^ Göran Eriksson. "C stöder DÖ – men motståndet växer", Svenska Dagbladet, 25 september 2015. Åtkomst 27 september 2015.
  28. ^ ”opinion.se - Allmänheten alltmer skeptisk till decemberöverenskommelsen och endast tre av tio alliansväljare anser att det var rätt av regeringen och allianspartierna att ingå decemberöverenskommelsen”. opinion.se. http://opinion.se/sakfragor/allmanheten-alltmer-skeptisk-till-decemberoverenskommelsen-och-endast-tre-av-tio-alliansvaljare-anser-att-det-var-ratt-av-regeringen-och-allianspartierna-att-inga-decemberoverenskommelsen. Läst 5 januari 2016. 
  29. ^ Sara Skyttedal. "Där står den och längtar till fredag. Hejdå decemberöverenskommelsen!", instagram.com, 2015. Åtkomst den 29 september 2016.
  30. ^ Kristdemokraternas riksting på Sveriges television kl 12:46 den 9 oktober 2015.
  31. ^ Jenny Åbonde / Omni. ”Sara Skyttedal: 'Det är en segerns dag'”. SvD.se. http://www.svd.se/sara-skyttedal-det-ar-en-segerns-dag/om/kds-riksting-2015. Läst 10 oktober 2015. 
  32. ^ Mats J Larsson. "KD:s grå eminens vill riva upp DÖ", Dagens Nyheter, 6 oktober 2015. Åtkomst 11 oktober 2015.
  33. ^ Oskar Forsberg (Läst den 10 oktober 2015). ”Kinberg Batra: 'Överenskommelsen är upphävd'”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21557386.ab. Läst 9 oktober 2015. 
  34. ^ "Mest oväntade och sensationella beslutet ", expressen.se, 9 oktober 2015. Åtkomst den 10 oktober 2015.
  35. ^ [a b] "Marcus Oscarsson om att KD vill lämna DÖ: 'Ingen hade väntat sig detta' - Nyhetsmorgon (TV4)", Nyhetsmorgon (TV4) på YouTube, 10 oktober 2015. Åtkomst 16 jan 2016.
  36. ^ "Jag tror inte det blir nyval' - Marcus Oscarsson svarar på tittarfrågor - Nyhetsmorgon (TV4) ", Nyhetsmorgon (TV4) på YouTube, 11 oktober 2015. Åtkomst 16 jan 2016.
  37. ^ "Insatser med anledning av flyktingkrisen", regeringen.se, 23 oktober 2015. Åtkomst 31 oktober 2015.
  38. ^ "Insatser med anledning av flyktingkrisen", regeringen.se, 23 oktober 2015. Åtkomst 31 oktober 2015.
  39. ^ Lotta Dinkelspiel. "'Migranterna väljer det land som är mest förmånligt'", fokus.se, 22 Oktober 2015. Åtkomst 31 oktober 2015.
  40. ^ Pär Karlsson, Sebastian Hagberg. "KD-upproret som kan leda till nyval", aftonbladet.se, 7 oktober 2015. Åtkomst den 29 september 2016.
  41. ^ Björn af Kleen. "Sara
 Skyttedal: KD måste
 komma ut som äkta höger", dn.se, 28 maj 2016. Åtkomst den 29 september 2016.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Ulf Bjereld, Karin Eriksson & Jonas Hinnfors. Förhandla eller DÖ. Decemberöverenskommelsen och svensk demokrati i förändring (2016) ISBN 9789173895118. Stockholm: Bokförlaget Atlas.


Camera-photo.svg Denna artikel om politik behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.