Hjärtstartare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Defibrillator)
Hoppa till: navigering, sök
En hjärtstartare med automatik, som även ej utbildade kan använda.

Hjärtstartare, även defibrillator, är en anordning som används för att ge elstötar, defibrillering, för att få hjärtat att åter slå på en person som drabbats av hjärtstillestånd som till exempel ventrikelflimmer eller ventrikeltakykardi (vanliga former av arytmier).

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

En hjärtstartare på Stockholm centralstation.

Hjärtstartaren började utvecklas på 1960-talet. Från att ha varit monofasiska är de flesta defibrillatorer bifasiska, det vill säga att stömstöten går fram och tillbaka mellan elektroderna, vilket medför att att hjärtat "träffas" flera gånger av den elektriska stöten. Genom att använda bifasisk teknik kan man minska styrkan på strömmen och därmed minska skadorna på vävnaden samt få bättre resultat.

Tiden till första defibrillering är direkt avgörande för överlevnadschansen vid hjärtstillestånd, enligt Svenska rådet för hjärt-lungräddning (HLR-rådet) minskar överlevnadschansen med 10 % för varje oanvänd minut.[1] Helst ska defibrillering ske inom tre minuter på ett hjärta som har ventrikelflimmer. Tidig start av hjärtkompressioner kombinerat med en hjärtstartare ökar överlevnadschanserna. Korrekta hjärtkompressioner som utförts enl HLR-rådet, skapar en mindre cirkulation till bland annat hjärnan och hjärtat.

Manuella hjärtstartare[redigera | redigera wikitext]

Manuella hjärtstartare förekommer endast på sjukhus eller ambulanser och det är sådana vi är vana att se i filmer och tv-program, där laddas och avfyras laddningen av en utbildad person, sjuksköterska eller läkare via de så kallade paddlarna. Paddlarna placeras över patientens hjärta på bröstkorgen och strömstyrkan kan ställas in manuellt för önskad effekt.

Halvautomatiska hjärtstartare[redigera | redigera wikitext]

Halvautomatiska hjärtstartare finns däremot idag på fler och fler ställen i samhället, dessa ger talade instruktioner och kan användas av de flesta oavsett tidigare kunskap. Dock rekommenderar man att alla som har tillgång till en hjärtstartare i sin närhet går en D-HLR utbildning. Oftast finns det på hjärtstartarens hölje ett piktogram som vägleder och hjälper till så att vem som helst kan använda den. När man startat hjärtstartaren ger den sedan talade instruktioner och uppmaningar som hjälper till att korrekt utföra defibrilleringen. Man ansluter då elektroder på den drabbades bröstkorg enligt bilden på hjärtstartaren och via dessa leds sedan en elchock genom hjärtat för att försöka förmå det att slå normalt igen.

Det finns en rad säkerhetsprogram i hjärtstartaren som inte tillåter att elchock ges om inte patienten är medvetslös och har drabbats av ett hjärtstillestånd. Endast om hjärtstartaren känner av att ett ventrikelflimmer eller en ventrikeltachykardi föreligger levererar den en elchock.

Helautomatiska hjärtstartare[redigera | redigera wikitext]

Elektroder till hjärtstartare korrekt fästa på en mans bröst.

Numera finns det även helautomatiska hjärtstartare som är ännu enklare att använda jämfört med de halvautomatiska. De helautomatiska modellerna är i princip identiska med de halvautomatiska förutom att chock-knappen är borttagen vilket innebär att hjärtstartaren själv ger chocken vid behov. En helautomatisk hjärtstartare signalerar klart, tydligt och i god tid innan en eventuell chock ska ges. Dock innebär ett hjärtstopp en mycket stressig situation för livräddarna, och det finns en viss risk att någon ändå vidrör patienten medan chocken avges. Med en halvautomatisk hjärtstartare kan den som trycker på knappen först försäkra sig om att så inte är fallet.

Hjärtstartare för barn[redigera | redigera wikitext]

Halvautomatiska hjärtstartare ska ej användas på barn under ett år och helst med reduceringsanordning för barn mellan ett och åtta års ålder. För barn finns det särskilda hjärtstartare eller elektrodplattor som då arbetar med lägre energi, anpassat för barnets kroppsmassa.

Skyltmarkering[redigera | redigera wikitext]

Symbolen för automatisk hjärtstartare.

HLR-rådet rekommenderar att man med en standardiserad skylt markerar var en halvautomatisk hjärtstartare är placerad. Denna typ av skylt ska sitta tydligt i anslutning till hjärtstartaren. Skylten har en grön bakgrund. Den innehåller ett vitt hjärta med en blixt i samt ett vitt kors i övre högra hörnet.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”HLR och hjärtstopp”. Svenska rådet för hjärt-lungräddning. http://www.hlr.nu/hjartstopp. Läst 22 augusti 2012. 
  2. ^ HLR-rådet om skylt för att markera hjärtstartare

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]