Demokratisk Allians

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Demokratisk allians
Förbundssekreterare Anders Larsson
Grundat 1967
Upplöst 1976
Huvudkontor Stockholm
Antal medlemmar 5 000
Ideologi(er) antikommunism, högerextremism[1]
Förbundstidning Opinion för frihet

Demokratisk Allians (DA) var en politisk organisation i Sverige, bildad 1967 i Stockholm[2] med starkt antikommunistisk prägel. Organisationen har av bland annat statens Säkerhetstjänstkommission beskrivits som högerextrem[3] och är känd bland annat för sitt stöd för USA:s krigföring i Vietnam och för sitt starka motstånd mot dåvarande statsminister Olof Palme. Dess betydelse minskade sedan Vietnamkriget avslutats och Olof Palme förlorat statsministerposten. Föreningen hade enligt egna uppgifter som mest ca 5 000 medlemmar och kring 40 lokalavdelningar runt om i landet. Den upplöstes 1976, men vissa av dess medlemmar fortsatte att vara aktiva i Stiftelsen Contra[4][5][6] och kopplingar skall också ha funnits till det 1979 bildade Bevara Sverige Svenskt.[7]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Demokratisk allians bildades i Stockholm 1967 som en utbrytning ur Kommittén för ett fritt Asien,[8] med Anders Larsson som initiativtagare och sekreterare.[9][10] Organisationen inriktade sig främst på opinionsbildning och utdelning av gratistidningar som Argument för frihet och rätt.[11] DA hade redan från början problem med extremism i de egna leden, och bland annat Moderata ungdomsförbundet avrådde sina medlemmar från medlemskap i organisationen. I april 1974 uteslöt Demokratisk allians Géza Molnár och C.G. Holm, vilka organisationen beskrev som högerextremister på grund av deras samröre med World Anti-Communist League, vilken vid tidpunkten dominerades av fascistiska och antisemitiska grupper.[12] De uteslutna medlemmarna bildade i stället den kortlivade föreningen Stockholms Demokratiska Allians, och strax därefter Stiftelsen Contra. Efter att Vietnamkriget tagit slut och Olof Palme förlorat posten som statsminister minskade Demokratisk allians i betydelse, och 1976 upplöstes organisationen slutligen.

Demokratisk Allians syn på sig själv[redigera | redigera wikitext]

Olof Palme tog ställning mot USA:s politik i Vietnam och gick tillsammans med Nordvietnams ambassadör i ett demonstrationståg i februari 1968 i Stockholm. Demokratisk Allians intog motsatt ståndpunkt och kritiserade Palme.

Demokratisk Allians sade sig vara en partipolitiskt oberoende organisation (i grunden en ungdomsorganisation[13]) med Förenta nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna som sitt politiska program. Organisationen sade sig under 1960- och 1970-talet vara relativt ensamma motståndare till kommunismen och det kommunistiska Nordvietnams invasion av Sydvietnam.

Demokratisk Allians sade sig ta tydligt avstånd från alla totalitära idéer. Demokratisk Allians gav ut flygblad som uppmanade till kamp mot kommunismen både i och utanför Sverige. Demokratisk Allians uttalade sig för en bojkott av varor från apartheidregimens Sydafrika.[källa behövs] Samtidigt gav man emellertid sitt stöd till auktoritära stater som Taiwan och Sydkorea.[14]

Demokratisk Allians som säkerhetsrisk[redigera | redigera wikitext]

Demokratisk allians var upptagna i Säpos register för personalkontroll 1973 till 1993.[15] Organisationen hade dock inte i sitt program något som tydde på en samhällsomstörtande inriktning, vilket var ett krav för registrering, och invändningar gjordes från Rikspolisstyrelsen till regeringen med anledning av detta: "Man får en otrevlig känsla av att, bara därför att det gäller högerkanten så kunde man ta med den här organisationen för att få en viss jämvikt. Man ställde inte något krav på samhällsfarlighet bara därför att det råkade vara på högersidan. VPK [Vänsterpartiet kommunisterna] som är klart revolutionärt borde vara med om nu Demokratisk Allians ska finnas där".[16] Ett skäl som angavs för registreringen var enligt SOU 2002:94, Övervakningen av nazister och högerextremister: forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen, att "det hade konstaterats att Demokratisk allians registrerade vänstergrupper och deras eventuella beväpning".[17]

Politiskt våld[redigera | redigera wikitext]

År 1970 var organisationen inblandad i en brand på FNL-tryckeriet på Dalagatan i Stockholm,[18] och 1973 begick en värnpliktig fänrik, som även var engagerad i DA, en stöld av sprängämnen på P 10 i Strängnäs.[19] Utredningen (SOU 2002:94) skriver att "ett visst samband fanns mellan honom [officeren som stal sprängämnen] och Demokratisk allians. En tunn motivering är väl det minsta man kan säga".[17] Utredningen konstaterar även att organisationens huvudsakliga inkomster "kom från försäljning av tidningar och märken och genom gåvor och tidvis kommunala bidrag". Organisationen sökte också pengar från näringslivet, vilket "gick trögt på grund av ryktet om högerextremism".[15]

I maj 1974 vandaliserades Nordiska Rikspartiets (NRP:s) lokaler i Stockholm. NRP:s partiledning ansåg att Demokratisk allians låg bakom attentatet. DA hävdade att den var oskyldig till anklagelsen. En rökbomb kastades senare in i Demokratisk allians lokaler i Stockholm samma år. Utförare var medlemmar av NRP:s riksaktionsgrupper (RAG). En person fick transporteras till sjukhus för lungskador. Aktionen var en hämnd, dels för den misstänkta vandaliseringen, dels för att Demokratisk allians, som tidigare varit utsatt för nynazistisk infiltration, hade utgett ett antinazistiskt flygblad. De som anklagades för brottet dömdes senare till fängelse. NRP:s partiledare Oredsson uppgav att han tog avstånd från själva dådet, dock med förbehållet att han sade sig ha förståelse för RAG-medlemmarnas agerande.[20]

Palmemordet[redigera | redigera wikitext]

Initiativtagare till Demokratisk allians var Anders Larsson, samma person som tillhörde en grupp som sex dagar innan mordet på Olof Palme, till Utrikesdepartementet skickat ett brev om att Palme skulle komma att mördas.[21] I Demokratisk allians ingick även en grupp poliser som figurerade i det så kallade "polisspåret" misstänkta för deltagande i mordet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Regeringen.se: [Övervakningen av nazister och högerextremister http://www.regeringen.se/contentassets/91ced404150c43a69d16746cf18e2115/overvakningen-av-nazister-och-hogerextremister.-sakerhetstjanst-nazism-och-hogerextremism-1946-1980.-sapos-overvakning-av-svensk-hogerextremism-efter-1980]. Läst 22 juni 2015.
  2. ^ http://www.visualarkiv.se/xtf/view?docId=SE/O258G/GSAF/5362-1.ead.xml&doc.view=entire_text
  3. ^ Regeringen.se: [Övervakningen av nazister och högerextremister http://www.regeringen.se/contentassets/91ced404150c43a69d16746cf18e2115/overvakningen-av-nazister-och-hogerextremister.-sakerhetstjanst-nazism-och-hogerextremism-1946-1980.-sapos-overvakning-av-svensk-hogerextremism-efter-1980]. Läst 22 juni 2015.
  4. ^ C.G. Holm i Contra nummer 1 2003
  5. ^ Aftonbladet:Olof Palme var ett hot mot extremhögern
  6. ^ http://www.visualarkiv.se/xtf/view?docId=SE/O258G/GSAF/5362-1.ead.xml&doc.view=entire_text
  7. ^ http://opo1.no/Sakerhetstjanstkommissionen/Rikets%20sakerhet%20och%20den%20personliga%20integriteten.%20del2.pdf s. 221
  8. ^ https://tommyhansson.wordpress.com/2009/04/18/darfor-ar-jag-konservativ-ii/
  9. ^ www.svd.se/atta-heta-spar-i-palmeutredningen
  10. ^ http://www.radiohistoria.jvnf.org/p/pk/19730710_fib-aktuellt.pdf
  11. ^ http://www.d-intl.com/2015/05/04/40-ar-efter-kommunisternas-maktovertagande-i-saigon/
  12. ^ http://caselaw.echr.globe24h.com/0/0/sweden/1992/10/13/holm-v-sweden-45552-14191-88.shtml
  13. ^ http://www.visualarkiv.se/xtf/view?docId=SE/O258G/GSAF/5362-1.ead.xml&doc.view=entire_text
  14. ^ https://tommyhansson.wordpress.com/2009/04/18/darfor-ar-jag-konservativ-ii/
  15. ^ [a b] SOU 2002:94 "Övervakningen av nazister och högerextremister : forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen", s. 99.
  16. ^ ”SOU 2002:94 "Övervakningen av nazister och högerextremister: forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen"”. http://www.regeringen.se/content/1/c4/04/45/b0793ada.pdf. 
  17. ^ [a b] SOU 2002:94 "Övervakningen av nazister och högerextremister : forskarrapporter till Säkerhetstjänstkommissionen"
  18. ^ http://opo1.no/Sakerhetstjanstkommissionen/Rikets%20sakerhet%20och%20den%20personliga%20integriteten.%20del2.pdf
  19. ^ http://opo1.no/Sakerhetstjanstkommissionen/Rikets%20sakerhet%20och%20den%20personliga%20integriteten.%20del2.pdf
  20. ^ Populär historia: Nazismen i Sverige
  21. ^ Svenska dagbladet: Åtta heta spår i Palmeutredningen. Läst 22 juni 2015.

Externa källor[redigera | redigera wikitext]