Den enfaldige mördaren
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Den enfaldige mördaren | |
| Genre | Drama |
|---|---|
| Regissör | Hans Alfredson |
| Producent | Waldemar Bergendahl |
| Manus | Hans Alfredson |
| Baserad på | En ond man (1980) av Hans Alfredson |
| Skådespelare | Stellan Skarsgård Hans Alfredson Maria Johansson |
| Originalmusik | Rolf Sersam |
| Fotograf | Jörgen Persson |
| Klippning | Jan Persson |
| Premiär | 12 februari 1982 (Sverige) |
| Speltid | 105 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| IMDb SFDb | |
Den enfaldige mördaren är en svensk dramafilm från 1982, skriven och regisserad av Hans Alfredson. Den hade biopremiär i Sverige den 12 februari 1982.[1]
Handling[redigera | redigera wikitext]
Det är 1930-tal i Skåne. Sven (Stellan Skarsgård) är en ung man som misstas för att vara lätt utvecklingsstörd på grund av att han har ett talfel orsakat av gomspalt, vilket gör att han talar otydligt och är svår att förstå. Han kallas "Idioten" och behandlas mycket illa av sin husbonde, den ondsinte och sadistiske fabrikören och godsägaren John Höglund (Hans Alfredson). Läget blir som värst när godsägaren håller bjudning för svenska nazistpartiets[förtydliga] lokalavdelning, som gärna plågar Sven i enlighet med sin ideologi. Som tröst läser Sven mycket i Bibeln och blir vän med den rullstolsburna flickan Anna (Maria Johansson) och hennes familj. När Sven rymmer från fabrikör Höglund får han anställning med lön hos Annas far, herr Andersson. I sitt arbete tjänar han ihop till sin högsta önskan, en Indian Big Chief-motorcykel med sidovagn. Han målar och reparerar motorcykeln som imponerar på, och respekteras av, byns invånare. Men fabrikören gillar inte att bli av med gratis arbetskraft och hämnas på Sven och hans vänner, men går den här gången för långt.
Medverkande i urval[redigera | redigera wikitext]
- Stellan Skarsgård – Sven
- Hans Alfredson – fabrikör John Höglund
- Maria Johansson – Anna
- Per Myrberg – herr Andersson
- Lena-Pia Bernhardsson – fru Andersson
- Tomas Alfredson – Axel
- Cecilia Walton – Vera, Svens syster
- Nils Ahlroth – Månsson
- Lars Amble – Bengt, Höglunds chaufför
- Wallis Grahn – fru Höglund
- Lena Nyman – damen utan underkropp
- Gösta Ekman – den nye chauffören
- Else-Marie Brandt – Svens mor
- Carl-Åke Eriksson – Wallin, rättare
- Carl Billquist – Flodin, hovmästare
- Anders Granström – ingenjör Berghald
- Anna-Carin Krokstäde – Märit
- Björn Andrésen – ängel
- Daniel Alfredson – ängel
- Erik Spangenberg – ängel
- Georg Årlin – landsfiskalen
- Stellan Sundahl – man på nazistmöte
Tillkomst[redigera | redigera wikitext]
Filmen bygger på olika avsnitt ur Hans Alfredsons roman En ond man från 1980. Kostymtecknare och kostymör för filmen var Ulla-Britt Söderlund, som vid Oscarsgalan 1976 vunnit en Oscar för kostymerna till Stanley Kubricks film Barry Lyndon (1975). Filmen är inspelad i sydöstra delen av Skåne, bland annat på herrgården Esperöds gods.
Mottagande[redigera | redigera wikitext]
Filmen hade svensk premiär den 12 februari 1982 på biograferna Rio i Tomelilla och Spegeln i Stockholm. Ingmar Bergman lovordade filmen och kallade den "en jäkla märkvärdig film". Alfredson och Skarsgård belönades med en guldbagge vardera. Den sistnämnde fick även priset för bästa skådespelare vid filmfestivalen i Berlin. Filmen är starkt kritisk mot sociala orättvisor, fascism, mobbning, kapitalism och diskriminering, genom att tydligt ta ställning för de fattiga och förtryckta i Sveriges historia samt sammankoppla 30-talets naziströrelse med borgarklassens intressen, och är allmänt betraktad som en svensk kultklassiker.
Filmen är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009).[2] Det har satts upp teaterpjäser baserade på filmen. Esperöds gods, känt som Höglunds gods i filmen, låg 2017 ute för försäljning.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Den enfaldige mördaren”. Svensk filmdatabas. 12 februari 1982. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=5921&type=MOVIE&iv=Basic. Läst 30 september 2016.
- ^ Gradvall et al 2009, nr. 603
- ^ Dahlgren, Jenni (4 augusti 2015). ”Esperöds gods ute till försäljning”. Ystads Allehanda. https://www.ystadsallehanda.se/tomelilla/esperods-gods-ute-till-forsaljning/. Läst 24 januari 2020.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Gradvall, Jan, Nordström, Björn, Nordström, Ulf, Rabe, Annina (2009). Tusen svenska klassiker: böcker, filmer, skivor, tv-program från 1956 till i dag. Stockholm: Norstedt. Libris 11378554. ISBN 978-91-1-301717-4
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikiquote har citat av eller om Den enfaldige mördaren.- Den enfaldige mördaren på Internet Movie Database (engelska)
- Den enfaldige mördaren på Svensk Filmdatabas
Wikiquote har citat av eller om
| |||||||||||