Den enfaldige mördaren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den enfaldige mördaren
Genre Drama
Regissör Hans Alfredson
Producent Waldemar Bergendahl
Manus Hans Alfredson
Skådespelare Stellan Skarsgård,
Hans Alfredson,
Maria Johansson
Originalmusik Rolf Sersam
Premiär 1982
Speltid 105 minuter
Land Sverige
Språk Svenska
IMDb

Den enfaldige mördaren är en svensk dramafilm från 1982.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Det är 1930-tal i Skåne. Sven (Stellan Skarsgård) är en ung man som uppfattas som lätt efterbliven p.g.a. att han har ett talfel orsakat av harmynthet, vilket gör att han talar otydligt och är svår att förstå. Han kallas "Idioten" och behandlas mycket illa av sin husbonde, den ondsinte och sadistiske fabrikören och godsägaren John Höglund (Hans Alfredson). Som tröst läser Sven mycket i Bibeln. Han blir vän med den rullstolsburna flickan Anna (Maria Johansson) och hennes familj. När Sven rymmer från fabrikör Höglund får han anställning med lön hos Annas far, herr Andersson. I sitt arbete tjänar han ihop till sin högsta önskan, en Indian Big Chief motorcykel med sidovagn. Men fabrikören gillar inte att bli av med gratis arbetskraft och hämnas på Svens vänner.

Rollista (urval)[redigera | redigera wikitext]

Tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Filmen bygger på olika avsnitt ur Hans Alfredsons roman En ond man. Kostymtecknare och kostymör för filmen var Ulla-Britt Söderlund som 1976 vunnit en Oscar för kostymerna till Stanley Kubricks film Barry Lyndon. Filmen är inspelad i sydöstra delen av Skåne.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmen hade svensk premiär 12 februari 1982 på biograferna Rio i Tomelilla och Spegeln i Stockholm. Ingmar Bergman lovordade filmen och kallade den "en jäkla märkvärdig film". Alfredson och Skarsgård belönades med en guldbagge vardera; den sistnämnde fick även priset för bästa skådespelare vid Berlinfestivalen. Filmen är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009).[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gradvall et al 2009, nr. 603

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]