Den hedervärde mördaren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den hedervärde mördaren
FörfattareJan Guillou
LandSverige Sverige
GenreSpionroman
FörlagNorstedts Förlag
Utgivningsår1990
HuvudpersonerCarl Hamilton
Del i serie
Ingår i serieCoq Rouge
Del5
Föregås avFiendens fiende
Efterföljs avVendetta

Den hedervärde mördaren är en roman av Jan Guillou som gavs ut 1990. Det är den femte romanen i serien om den svenska underrättelseofficeren Carl Hamilton.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Två pensionerade officerare blir brutalt mördade och motivet verkar ligga i deras förflutna, med obekväma sanningar om den svenska militären under andra världskriget. Carl Hamilton och hans kollegor inom underrättelsetjänsten blir tvungna att konfrontera både sina företrädares mörka historia och den samtida nynazismen.

Tema[redigera | redigera wikitext]

Berättelsen handlar om historieförfalskning och historieförsköning. Den tar upp samma ämne som boken Heder och samvete av Maria-Pia Boëthius och granskar Sveriges undfallenhet mot Nazityskland under andra världskriget. Underrättelseofficerarna Hamilton, Lundwall och Stålhandske, alla födda -54 till -60, vet mer om Vietnamkriget och Hannibals tåg över alperna än vad de vet om Sverige under andra världskriget och vad deras företrädare i tjänsten haft för sig för inte så länge sedan.[1]

Synopsis[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha blivit uthängd i Expressen och i KU är Hamilton bränd som hemlig fältoperatör. Däremot är han en stor PR-tillgång för Försvarsmakten, och medan den operativa verksamheten ligger nere kan han arbeta med den mer vardagliga delen av tjänsten som rör analys av utvecklingen i omvärlden. Med Sovjetimperiets pågående sönderfall är det dessutom ovanligt mycket material att analysera på Försvarsstaben.[2]

På hemväg från en krogkväll hamnar Lundwall och Stålhandske i slagsmål med nio stycken unga nynazister vid Karl XII:s staty, och med sin överlägsna militära träning är det de nio nynazisterna som lämnas allvarligt skadade medan de två officerarna försvinner från platsen. Det är ett allvarligt problem för OP5 eftersom Lundwall och Stålhandske borde avskedas, men eftersom de båda motsvarar det ungefärliga värdet på ett attackflygplan löser Hamilton det genom att låta dem överföra sin anmälningsplikt till honom som närmsta chef som i sin tur hemligstämplar rapporterna och beordrar dem att hålla tyst om saken. Hamilton klär sig sedan i uniform och uppsöker ungdomsgården där de unga nynazisterna håller till, förklarar läget för dem och betalar ett hemligt skadestånd till de misshandlade. Eftersom ungdomarna beundrar Försvarsmakten och inte minst Hamilton själv ställer de upp på överenskommelsen att hålla tyst om saken. När en av nynazisterna frågar Hamilton varför Försvarsmakten inte vill ha något att göra med sådana som dem, "vi som älskar Sverige", svarar han att det helt enkelt beror på att rasisterna är emot den demokrati som försvaret är till att försvara.[3]

Samtidigt har två pensionerade officerare blivit mördade, den ene general och den andre amiral. Generalen har tortyrmässigt blivit skjuten fem gånger och fått ett nazistiskt hakkors inskuret i sig, och det har pissats på hans framlagda uniform. Amiralen har blivit skjuten med prickskyttegevär. Kriminalkomissarie Rune Jansson utreder morden och motivet verkar ha varit att de två officerarna varit nazister under andra världskriget. Även OP5 påbörjar en egen utredning, eftersom den mördade amiralen en gång i tiden var Samuel Ulfssons fartygschef och han vill rentvå sin gamle chef från nazistanklagelserna. Hamilton, Lundwall och Stålhandske söker i militärens och underrättelsetjänstens egna arkiv, och får ta del av obehagliga sanningar om sina föregångare i tjänsten.[4]

Mördarna visar sig vara två norrmän, vars fäder blivit angivna av nazisympatiserande svenska officerare under kriget, och för att avsluta Operation Truthfindings genomför Lundwall och Stålhandske en extraordinär dykningsoperation på norska ishavskusten för att gripa dem. I arkivforskningen har det dock framgått att Samuel Ulfssons gamle chef, den mördade amiralen, faktiskt var oskyldig och fel man blivit mördad.[5]

Hamilton och hans kollegor hinner även göra en insats mot Säpos allt mer trakasserande jakt på oskyldiga kurder och vänstersympatisörer, som eskalerat efter Palmemordet, och sätter dit tre säkerhetspoliser för kriminell avlyssning. I tillslaget slås de chanslösa poliserna medvetslösa, då de försöker göra motstånd.[6]

På det privata planet har Hamilton fått en del besvär. Hans fästmö Eva-Britt är gravid, men samtidigt dyker hans stora ungdomskärlek Tessie upp från USA och de inleder en otrohetsaffär. De träffas i Norge när han reser dit i tjänsten, och i Kalifornien när han reser dit för att inspektera de ytterligare två nya fältoperatörer som utbildas för OP5. I slutet av berättelsen föds Hamiltons dotter.[7]

För sina insatser mot de norska mördarna tilldelas Hamilton, Lundwall och Stålhandske varsin Sankt Olavs Orden. Hamilton själv känner bara skam för utmärkelsen, eftersom det är Lundwall och Stålhandske som genomfört det mesta av arbetet medan han själv ägnat sin tid åt fusk, lögn och bedrägeri.[8]

Rollfigurer[redigera | redigera wikitext]

  • Carl Hamilton - underrättelseofficer
  • Joar Lundwall - underrättelseofficer
  • Åke Stålhandske - underrättelseofficer
  • Samuel Ulfsson - chef för OP5
  • Rune Jansson - kriminalkommissarie
  • Tessie O'Connor - amerikansk advokat
  • Eva-Britt Jönsson - polisinspektör
  • Erik Ponti - journalist

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Under ett besök på Café Opera träffar Lundwall och Stålhandske en icke-namngiven men mycket berömd kriminolog. Detta är med största sannolikhet Leif G.W. Persson, då både Jan Guillou och Leif GW Persson själv haft för vana att skriva in sig själva (eller varandra) i sin delvis gemensamma litterära värld.[9]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Guillou, Jan (2003). På jakt efter historien. sid. 72-73 
  2. ^ Guillou, Jan (1990). Den hedervärde mördaren. sid. 59-60 
  3. ^ Guillou, Jan (1990). Den hedervärde mördaren. sid. 19-20, 33-34, 62-76 
  4. ^ Guillou, Jan (1990). Den hedervärde mördaren. sid. 5, 124ff, 242ff 
  5. ^ Guillou, Jan (1990). Den hedervärde mördaren. sid. 360ff, 387ff 
  6. ^ Guillou, Jan (1990). Den hedervärde mördaren. sid. 200-215 
  7. ^ Guillou, Jan (1990). Den hedervärde mördaren. sid. 104ff, 224ff, 303ff, 394 
  8. ^ Guillou, Jan (1990). Den hedervärde mördaren. sid. 401-402 
  9. ^ Guillou, Jan (1990). Den hedervärde mördaren. sid. 16