Den mörka materian

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om fantasyböckerna. För den mörka materian inom kosmologi, se Mörk materia.
Den mörka materian
Ett norrsken i trilogin gör det möjligt att se andra världar.
Ett norrsken i trilogin gör det möjligt att se andra världar.
Författare Philip Pullman
Originaltitel His Dark Materials
Originalspråk Engelska
Översättare Olle Sahlin
Illustratör Philip Pullman
David Scutt
Land Storbritannien
Genre High fantasy, science fantasy
Förlag Scholastic
Utgivningsår 19952000
Utgiven på
svenska
1997–2001

Den mörka materian (originaltitel: His Dark Materials) är en fantasytrilogi av författaren Philip Pullman, som började ges ut 1995 och avslutades 2000. Trilogin handlar om Lyra Belacqua och Will Parry som vandrar genom en rad parallella världar. De har vunnit flera priser, bl.a. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Böckerna har en stark religionskritik, främst mot kristendomen. En filmatisering baserad på den första boken, hade biopremiär under december 2007. En miniserie baserad på böckerna är planerad av BBC.

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Trilogin äger rum i ett multiversum. I Guldkompassen, utspelar sig handlingen i en värld som liknar vår egen. Den dominerande religionen i serien överensstämmer med kristendomens doktriner samt att Adam och Eva nämns.[1] Kyrkan kallas för "Magisteriet" (på engelska Magisterium) och de styr världarna.[2]

I Den skarpa eggen, flyttas handlingen till staden Cittàgazze i en annan värld. I Bärnstenskikaren, utspelar sig handlingen mellan världarna.

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Originaltitel Första utgivning
på engelska (år)
Sidor Kapitel Svensk titel Första utgivning
på svenska (år)
Northern Lights alt. The Golden Compass 1995 399 23 Guldkompassen 1997
The Subtle Knife 1997 341 15 Den skarpa eggen 1998
The Amber Spyglass 2000 518 38 Bärnstenskikaren 2001

Utöver trilogin finns det två andra böcker: Lyra's Oxford och Once Upon a Time in the North samt ljudboken The Collectors.[3] En till bok, The Book of Dust, är planerad.[4]

Titlar[redigera | redigera wikitext]

Satan som kämpar genom helvetet i en illustration av Gustave Doré.

Titeln på serien, His Dark Materials, kommer ursprungligen från John Miltons epos Det förlorade paradiset.

Into this wilde Abyss,
The Womb of nature and perhaps her Grave,
Of neither Sea, nor Shore, nor Air, nor Fire,
But all these in their pregnant causes mixt
Confus'dly, and which thus must ever fight,
Unless th' Almighty Maker them ordain
His dark materials to create more Worlds,
Into this wilde Abyss the warie fiend
Stood on the brink of Hell and look'd a while,
Pondering his Voyage; for no narrow frith
He had to cross.

Gud som svingar de gyllene kompasserna av William Blake.

Den ursprungliga titeln på serien var The Golden Compasses,[5] som också är en hänvisning till Det förlorade paradiset. I eposen skriver Milton om ett instrument som används för att ställa in gränserna för skapelsen:

Then staid the fervid wheels, and in his hand
He took the golden compasses, prepared
In God's eternal store, to circumscribe
This universe, and all created things:
One foot he centered, and the other turned
Round through the vast profundity obscure

Trots detta fick den amerikanska upplagan heta The Golden Compass. I boken har Lyra en "alethiometer", ett instrument som ser ut som en guldkompass. Den brittiska upplagan heter Northern Lights.[6]

Rollfigurer[redigera | redigera wikitext]

  • Lyra Belacqua, en 12-årig flicka som växte upp i det fiktiva college Jordan College i Oxford. Hon beskrivs som mager med mörkt blont hår och blå ögon. Inledningsvis är hon ovetande om att hennes föräldrar är Marisa Coulter och Lord Asriel.
  • Pantalaimon, Lyras daimon. När Lyra når puberteten antar han en permanent form av en mård.
  • Will Parry, en 12-årig pojke som dyker upp i Den skarpa eggen. Han är son till Elaine Parry och upptäcktsresande John Parry.
  • Kirjava, Wills daimon som antar en permanent form av en katt.
  • Auktoritet, den första ängeln som skapades av Stoftet.
  • Lord Asriel, Lyras farbror som senare visar sig vara hennes far. Han öppnar en klyfta mellan världarna i sin jakt efter Stoft. Han leder upproret mot kyrkan.
  • Marisa Coulter (Mrs Coulter), Lyras mor och en tjänare till kyrkan. I Guldkompassen leder hon forskningen om Stoft. Hon beskrivs som mycket manipulativ. Hennes daimon är en guldfärgad apa.
  • Metatron, Asriels främsta motståndare som förvandlades till en ängel.
  • Lord Carlo Boreal, eller Sir Charles Latrom, en engelskman som har en framträdande roll i Den skarpa eggen.
  • Mary Malone, en fysiker och tidigare nunna. Hon möter Lyra i Den skarpa eggen.
  • Iorek Byrnison, en pansarbjörn. När hans rustning blir stulen, så får han hjälp av Lyra, som lyckas hitta rustningen. I tacksamhet får hon epitetet "Lyra Silvertunga".
  • Lee Scoresby, en ballongfarare från Texas. Han hjälper Lyra att nå Asriels bostad och John Parry som återförenas med sin son Will.
  • Serafina Pekkala, drottningen över häxorna. Hennes daimon heter Kaisa och är en gås.
  • Roger Parslow, en kökspojke i Jordan College och Lyras bästa vän.
  • John Parry, även kallad Stanislaus Grumman och Jopari, Wills far som är upptäcktsresande. Han fann en portal till Lyras värld.
  • Ma Costa, en av zyjenarna vars son blir fångad av "Slukarna".
  • John Faa, ledaren över zyjenarna.
  • Fader Gomez, en präst som skickas av kyrkan för att mörda Lyra.
  • Fra Pavel Rašek, en man som kan läsa alethiometern. Hans daimon är en groda.
  • Balthamos och Baruch, två änglar som strider mot kyrkan.
  • Tony Makarios, en pojke som kidnappas av Mrs Coulter.

Daimon[redigera | redigera wikitext]

Pullman sade att han blev inspirerad av Leonardo da Vincis tavla Damen med hermelinen när han kom på idén med daimoner.[7]

En daimon (uttal; demon) är människans själ i trilogin. I Lyras värld vandrar själen bredvid människorna i form av ett djur. De kan inte vara för långt ifrån varandra, men undantag för häxor. Djurformen kan skifta när barnen är små, men de blir permanenta när de inträder vuxen ålder. Människor i varje universum har daimoner, men i vissa universum är de synliga medan i andra universum är de inte.

Inspirationskällor[redigera | redigera wikitext]

Pullman har sagt att hans inspirationskällor till Den mörka materian var Heinrich von Kleists uppsats Om marionetteatern, verk av William Blake och John Miltons epos Det förlorade paradiset.[8]

Kritiker har jämfört trilogin med Berättelsen om Narnia av C.S. Lewis. Pullman har kommenterat detta och uttryckt sig kritiskt mot Narnia-serien.[9]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Den mörka materian har blivit en global succé med 17,5 miljoner exemplar sålda. Böckerna har översätts till mer än 40 språk.[10]

Priser[redigera | redigera wikitext]

Den första boken vann priset Carnegie Medal[11] och Guardian Children's Fiction Prize.[12] Den tredje boken vann Whitbread Book of the Year, den första barnboken att få detta pris.[13] Den 25 maj 2005 tilldelades Almapriset till Pullman.[14]

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Den mörka materian har orsakat kontroverser, framförallt bland vissa kristna grupper som tycker att Pullman har gett en negativ bild av kristendomen, och att sådana beskrivningar inte hör hemma i barnböcker.[15][16][17] Pullman har fått stöd, bland annat av Rowan Williams, tidigare ärkebiskop av Canterbury, som tror att Pullman egentligen syftar på riskerna med dogmatism och utnyttjandet av religion i allmänhet.[18]

Adaptationer[redigera | redigera wikitext]

Radio[redigera | redigera wikitext]

BBC gjorde en radioteater av Den mörka materian som sändes på BBC Radio 4 år 2003.[19]

Teater[redigera | redigera wikitext]

En teaterpjäs, baserad på böckerna, visades under december 2003 till mars 2004 på Royal National Theatre i London. Pjäsen är regisserad av Nicholas Hytner.[20]

Film[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Guldkompassen (film)

New Line Cinema producerade en film som släpptes den 7 december 2007 i Sverige. Dakota Blue Richards spelade Lyra och Chris Weitz stod för regin. Filmen fick blandade recensioner, men negativ kritik av vissa kristna grupper. Detta resulterade att ingen uppföljare gjordes.[21][22] En annan orsak var att filmen drog in för lite pengar i USA.[23]

TV[redigera | redigera wikitext]

I november 2015 meddelade BBC att en miniserie är planerad. Serien är producerad av Bad Wolf och New Line Cinema.[24][25] I april 2016 anlitades Jack Thorne som manusförfattare.[26]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Laura Miller (26 december 2005). ”Far From Narnia”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/magazine/2005/12/26/far-from-narnia. Läst 23 oktober 2016. 
  2. ^ Vanessa Thorpe (14 oktober 2007). ”Religion row hits Pullman epic”. The Guardian. https://www.theguardian.com/uk/2007/oct/14/religion.books. Läst 23 oktober 2016. 
  3. ^ Alison Flood (17 december 2014). ”Listen to an exclusive extract from Philip Pullman's new Northern Lights story”. The Guardian. https://www.theguardian.com/books/2014/dec/17/philip-pullman-northern-lights-short-story-the-collectors-bill-nighy. Läst 23 oktober 2016. 
  4. ^ Nicolette Jones (6 maj 2016). ”Philip Pullman interview: 'I've always loved comics – now I'm writing one'”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/books/authors/philip-pullman-interview-ive-always-loved-comics--now-im-writing/. Läst 23 oktober 2016. 
  5. ^ ”Frequently Asked Questions”. BridgeToTheStars.net. http://www.bridgetothestars.net/index.php?p=FAQ#4. Läst 23 oktober 2016. 
  6. ^ ”Why is the trilogy called His Dark Materials? Why are there two different titles for the first book?”. BridgeToTheStars.net. http://www.bridgetothestars.net/index.php?p=FAQ#1. Läst 23 oktober 2016. 
  7. ^ Robert Butler (3 december 2007). ”An Interview with Philip Pullman”. The Economist. http://moreintelligentlife.com/story/an-interview-with-philip-pullman. Läst 24 december 2014. 
  8. ^ Kerry Fried. ”Philip Pullman interview: 'I've always loved comics – now I'm writing one'”. Amazon.com. https://www.amazon.com/gp/feature.html/ref=amb_link_2079432_11/002-7083137-2301611?ie=UTF8&docId=94589&pf_rd_m=ATVPDKIKX0DER&pf_rd_s=center-2&pf_rd_r=0QW4GD8JBKQXMTFSBZT2&pf_rd_t=1401&pf_rd_p=196508801&pf_rd_i=9459. Läst 24 oktober 2016. 
  9. ^ John Ezard (3 juni 2002). ”Narnia books attacked as racist and sexist”. The Guardian. https://www.theguardian.com/uk/2002/jun/03/gender.hayfestival2002. Läst 24 oktober 2016. 
  10. ^ Leo Barraclough (3 november 2015). ”BBC Greenlights TV Series Based on Philip Pullman’s ‘His Dark Materials’”. Variety. http://variety.com/2015/tv/global/bbc-orders-philip-pullmans-his-dark-materials-1201632207/. Läst 24 oktober 2016. 
  11. ^ ”(Carnegie Winner 1995)”. Carnegie Greenaway. http://www.carnegiegreenaway.org.uk/livingarchive/title.php?id=63. Läst 24 december 2014. 
  12. ^ ”Guardian children's fiction prize relaunched”. The Guardian. 12 mars 2001. http://www.theguardian.com/books/2001/mar/12/guardianchildrensfictionprize2001.guardianchildrensfictionprize. Läst 24 december 2014. 
  13. ^ Fiachra Gibbons (22 januari 2002). ”Epic children's book takes Whitbread”. The Guardian. http://www.theguardian.com/uk/2002/jan/23/whitbreadprize2001.costabookaward. Läst 24 december 2014. 
  14. ^ ”Behåller sin optimistiska tro på barnet i de mörkaste situationer”. Alma. http://alma.se/sv/Pristagare/2005-Philip-Pullman/. Läst 4 november 2011. 
  15. ^ Erika Josefsson (14 oktober 2010). ”Evangelium enligt Philip Pullman”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/dnbok/evangelium-enligt-philip-pullman/. Läst 20 december 2013. 
  16. ^ Jenn Northington (24 september 2013). ”The Religious Controversy Surrounding Philip Pullman’s His Dark Materials”. Tor.com. https://www.tor.com/2013/09/24/banned-books-week-philip-pullmans-his-dark-materials/. Läst 24 oktober 2016. 
  17. ^ Pete Vere. ”Seventeen Questions about Philip Pullman’s His Dark Materials”. Catholic Answers. http://www.catholic.com/magazine/articles/seventeen-questions-about-philip-pullman%E2%80%99s-his-dark-materials. Läst 25 oktober 2016. 
  18. ^ Jonathan Petre (10 mars 2004). ”Williams backs Pullman”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/1456451/Williams-backs-Pullman.html. Läst 24 oktober 2016. 
  19. ^ ”Radio Dramatisation”. BridgeToTheStars.net. http://bridgetothestars.net/index.php?d=adaptations&p=radio. Läst 24 oktober 2016. 
  20. ^ Michael Billington (5 januari 2004). ”His Dark Materials, National Theatre, London”. The Guardian. https://www.theguardian.com/stage/2004/jan/05/theatre.fiction. Läst 24 oktober 2016. 
  21. ^ Amy Hertz (16 december 2009). ”Sam Elliott, Philip Pullman Says Religious Right Blocked Golden Compass Sequel”. The Huffington Post. http://www.huffingtonpost.com/2009/12/16/sam-elliott-philip-pullma_n_394224.html. Läst 24 december 2014. 
  22. ^ Stuart Heritage (10 november 2013). ”The Golden Compass recap: how a literary triumph was turned to dust”. The Guardian. http://www.theguardian.com/film/2013/nov/10/golden-compass-film-recap. Läst 24 december 2014. 
  23. ^ Ben Child (16 december 2009). ”Philip Pullman disappointed over film prospects of His Dark Materials”. The Guardian. http://www.theguardian.com/film/2009/dec/16/philippullman-christianity. Läst 24 december 2014. 
  24. ^ ”BBC One commissions adaptation of Philip Pullman’s His Dark Materials”. BBC. 3 november 2015. http://www.bbc.co.uk/mediacentre/latestnews/2015/his-dark-materials. Läst 20 november 2015. 
  25. ^ Oscar Ajax (3 november 2015). ”Guldkompassen blir serie”. MovieZine. https://www.moviezine.se/nyheter/fantasy-alskare-se-hit-guldkompassen-blir-serie. Läst 20 november 2015. 
  26. ^ ”Writer Jack Thorne to adapt His Dark Materials”. BBC. 5 april 2016. http://www.bbc.com/news/entertainment-arts-35967042. Läst 24 oktober 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]