Den nya strömmen

Den nya strömmen (lettiska: Jaunā strāva) var en bred vänsterorienterad social och politisk rörelse i den lettiska delen av det ryska imperiet i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den följde på det första lettiska nationella uppvaknandet och nådde sin kulmen i och med 1905 års revolution. Bland de mest kända företrädarna för rörelsen kan nämnas författarna och juristerna Pauls Dauge, Jānis Jansons-Brauns, Jānis Pliekšāns, Pēteris Stučka och Elza Rozenberga.

Historik

Rörelsen anses ha sin början 1886 då tidningen Dienas Lapa ("Dagens blad") grundades. Både tidningen och rörelsen blev med tiden mycket populära och kom att kopplas till den lettiska arbetarklassens politiska uppvaknande och dess första organisationer.

I början av 1890-talet kom rörelsen att i hög grad inspireras av marxismen. Jānis Pliekšāns − som senare skulle bli känd under författarnamnet Rainis − deltog 1893 i den Andra internationalens tredje kongress i Zürich. Vid hemkomsten hade han med sig två kappsäckar fulla med böcker av Karl Marx, Friedrich Engels och Karl Kautsky, ett kontraband som enligt den lettiske historikern Uldis Ģērmanis utgjorde fröet till det lettiska socialdemokratiska partiet LSDSP, som bildades 1904. Under ett drygt år var Dienas Lapa partiets huvudorgan, men fick därefter problem med fortsatt utgivning på grund av repressiva åtgärder från myndigheterna.