Sista alliansen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Den sista alliansen)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sista alliansen är en allians mellan människor och alver som förekommer i den sagovärld som skapades av författaren J.R.R. Tolkien.

Sauron fruktade människoländerna Arnor och Gondor, och anföll Gondor år 3429 i den andra åldern. Han tog Minas Ithil som sitt medan Anarion lyckades hålla Osgiliath från Saurons styrkor. Den sista alliansen inleddes år 3430 i den andra åldern och slöts mellan alvernas kung Gil-Galad och människokungen Elendil. I Beleriand samlade Gil-Galad en stor armé och tågade sedan in i Midgård och tillsammans med Elendils styrkor fortsatte de till Vattnadal där de planlade och gjorde försvarsverk i nästan tre år. De passerade sedan Dimmiga bergen och förenade sig med en dvärgarmé från Moria. Vid floden Anduin förenas de med alvarméer från Lórien och Mörkmården. De marscherar söderut och förenar sig med Gondors armé och fortsätter vidare till Dagorlad norr om Mordor. Där stod ett inledande slag mellan alliansen och den onde Sauron. Slaget vanns av alliansen som sedan kunde fortsätta mot Barad-dûr, Saurons fäste, som belägrades i sju år. Alliansen led stora förluster, Anarion dödades och hans stridshjälm, Minas Anors krona, förstördes.

Till slut, vid Orodruins sluttningar, trädde Sauron ut och kämpade mot alliansens styrkor. Han dödade själv Elendil och Gil-Galad. När Elendil föll bröts hans svärd Narsil under honom. Elendils son Isildur tog upp skärvorna av Narsil och skar loss Härskarringen från Saurons finger, som därmed störtades och försvann, varmed kriget var över. Men trots deras ansträngningar förstördes inte ringen, som kunde slutgiltigt besegra Sauron. Utan Isildur behöll ringen som en släktklenod för hans ätt och som en mansbot för han faders och broders död. Den andra åldern avslutades efter krigets händelser och världens tredje ålder inleddes.