Den stora gåtan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den stora gåtan
Författare Tomas Tranströmer
Originalspråk Svenska
Omslagsbild Peter Frie
Land Sverige Sverige
Förlag Bonniers
Utgivningsår 2004
Typ Diktsamling
Antal sidor 87
ISBN (inbunden) 91-0-010310-1

Den stora gåtan är en diktsamling av poeten Tomas Tranströmer utgiven 2004.

Diktsamlingen består av 5 inledningsdikter och 45 haikudikter ordnade i 11 sviter. Bärande teman är döden, livsgåtorna och den förunderliga naturen och människan.[1][2][3] Hösten 1990 drabbades Tomas Tranströmer av en hjärnblödning och blev delvis förlamad, vilket gjorde det betydligt mer mödosamt för honom att skriva än tidigare.[4]

Till bokens omslag valde Tomas Tranströmer en målning av Peter Frie, föreställande blåvit himmel över en skymningssiluett. Det ledde till ett samarbete där Peter Frie inspirerad av Tomas Tranströmers haikudikter målade 13 landskap i små format som ställdes ut 2007.[5][6]

Tomas Tranströmer nominerades till Augustpriset 2004 för Den stora gåtan. Motiveringen var att ”Tomas Tranströmers diktning har genomgått oavbruten förtätning och utveckling. Den stora gåtan bärs upp av en tankens klarhet och en erfarenhetens vidsyn som försonar i stället för att söka övertyga. En mästerligt mångskiftande uppsättning haikudikter ger ständigt nya upplevelser av vad som ryms i själva begreppet poesi.”[7]

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.
— Första strofen ur ”Snö faller” (4.1).
Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.
Haikudikt (6.7.4).
Vy över Penha de Águia (Örnklippan) nära Santana, Madeira.[8]
  • Örnklippan[8]
  • Fasader
  • November
  • Snö faller
  • Namnteckningar
  • Haikudikter

Ljudbok[redigera | redigera wikitext]

Den stora gåtan finns inspelad som ljudbok uppläst av Krister Henriksson. Utöver dikterna spelar Tomas Tranströmer sju pianokompositioner ur sin repertoar av vänsterhandsstycken:[10][13]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bo-Ingvar Kollberg (11 oktober 2006). ”Den svindlande tankens resa”. Upsala Nya Tidning. http://www.unt.se/kultur-noje/litteratur/den-svindlande-tankens-resa-1484027.aspx. Läst 8 september 2016. 
  2. ^ Carin Ståhlberg (14 mars 2004). ”En mästare finner nya ord”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/en-mastare-finner-nya-ord/. Läst 8 september 2016. 
  3. ^ Åsa Beckman (19 mars 2004). ”Tranströmer svävar i egen rymd”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/transtromer-svavar-i-egen-rymd/. Läst 3 september 2016. 
  4. ^ Carl Otto Werkelid (18 mars 2004). ”Tranströmer löser gåtor med haiku”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/transtromer-loser-gator-med-haiku/om/kultur. Läst 3 september 2016. 
  5. ^ Carl Otto Werkelid (31 augusti 2007). ”Samarbete över gränserna”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/samarbete-over-granserna. Läst 8 september 2016. 
  6. ^ Joanna Persman (23 september 2007). ”Ord och bild blir varandras sufflörer”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/ord-och-bild-blir-varandras-sufflorer. Läst 8 september 2016. 
  7. ^ ”Augustpriset: Den stora gåtan”. Svenska Förläggareföreningen. http://www.augustpriset.se/den-stora-gatan. Läst 8 september 2016. 
  8. ^ [a b] Dikttiteln ”Örnklippan” (1) kommer från Penha de Águia, en 590 meter hög klippa på nordsidan av den portugisiska Atlantön Madeira.[9]
  9. ^ Schiöler, Niklas (2011). Ledstången i mörkret: texter om Tomas Tranströmer. Carlsson Bokförlag. Sid. 94. ISBN 978-91-7331-504-3 
  10. ^ Tranströmer, Tomas (2004). Den stora gåtan. Albert Bonniers Förlag. ISBN 91-7953-201-2 
  11. ^ Robert Dahlström (18 mars 2004). ”Ett möte med en gigant”. Trelleborgs Allehanda. http://www.trelleborgsallehanda.se/kultur-och-nojen/ett-mote-med-en-gigant/. Läst 8 september 2016. 
  12. ^ ”Tomas Tranströmer får Nobelpriset: ”Musiken är livsviktig för honom””. Sveriges Radio. 6 oktober 2011. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3358&artikel=4735655. Läst 8 september 2016. 
  13. ^ Efter hjärnblödningen 1990 blev Tomas Tranströmer förlamad i högerarmen.[11] Vid de få framträdanden han gjorde spelade han ofta vänsterhandsstycken.[12]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]