Deplattformering

Från Wikipedia

Deplattformering[1][2][3], från engelska "no platform" (ingen plattform) och "deplatforming" (att frånta någon en plattform), är en metod att hindra en meningsmotståndare att debattera en fråga eller framföra ett budskap genom att hindra att en plattform fyller sin funktion.

Plattformen kan vara en scen avsedd för ett framträdande eller en debatt; ett massmedium som radio, TV eller en tidning; en digital plattform avsedd för publicering eller kommunikation.

Varianter av deplattformering[redigera | redigera wikitext]

Neka någon tillträde till egen plattform[redigera | redigera wikitext]

En arrangör av ett evenemang, eller en ägare av en plattform, kan neka en person (eller organisation) att tala, debattera, medverka, delta eller närvara. Då har arrangören deplattformerat den tilltänkta deltagaren genom bojkott.

Det förekommer att personer tillåts medverka på en plattform men på sämre villkor än andra deltagare på samma plattform.[a]

Att en icke-statlig organisation tillämpar deplattformering på sin egen plattform kallas ibland felaktigt för censur men är närmare besläktat med refusering. Censur handlar om statlig förhandsgranskning av material som omfattas av yttrandefriheten. Icke-statliga organisationer är däremot ofta fria att själva bestämma vilka de vill bjuda in till sina evenemang eller erbjuda plattformar.[b]

Själv vägra delta på annan plattform[redigera | redigera wikitext]

Deplattformering kan vara att själv vägra (eller att en organisation förbjuder sina medlemmar) att dela en plattform med någon, även när plattformen tillhandahålls av en annan arrangör.

Hindra annan plattform[redigera | redigera wikitext]

Utomstående kan utsätta arrangörer, sponsorer eller andra deltagare för påtryckningar (som sanktion, bojkott, protester eller blockad) för att deplattformering ska tillämpas mot en tilltänkt deltagare på plattformen. Det förekommer att deplattformeringsaktioner riktas mot enskildas arbets- och uppdragsgivare.[5]

Hindra allmän plattform[redigera | redigera wikitext]

Speakers Corner i Hyde Park är en allmän plattform som används för offentliga tal.

Att hindra någon från att nyttja sin mötesfrihet på en offentlig plats är också en form av deplattformering och där plattformen i det fallet är den offentliga platsen.

Formaliserad tillämpning[redigera | redigera wikitext]

Vissa organisationer har policyer för deplattformering, till exempel brittiska studentföreningen National Union of Students (NUS).

Konsekvenser[redigera | redigera wikitext]

Att tillämpa deplattformering kan, tvärtemot avsikten med policyn, leda till stor uppmärksamhet för den man försöker hindra[6] (enligt det som kallas Streisandeffekten). Det kan även leda till en metadebatt (ofta gällande yttrandefrihet eller personfrågor) istället för att handla om sakfrågor.[7] Att stigmatisera en meningsmotståndare, istället för att diskutera, riskerar att leda till att denne radikaliseras.[8] Företrädare som kommer från extrema miljöer, och som har parlamentariska ambitioner, kan verka hotdämpande för attentatsrisken från dessa miljöer.[9] Och när en ansenlig del av befolkningen upplever att den saknar representation kan det medföra en ökad påfrestning för säkerheten.[10]

Argument för och emot[redigera | redigera wikitext]

Företrädare för deplattformering menar att debattera extrema åsiker vore att legitimera dem.[11][12] Avsikten är att skydda minoriteter som kan uppleva obehag av åsikterna samt att hindra åsikterna från att spridas. Att avstå från en debatt kan också vara ett strategiskt beslut.[13] Ett argument är att medier ska begränsa sin rapportering genom så kallad "strategisk tystnad" med syfte att dämpa vissa åsikter,[14] men det medför en risk att förlora marknadsandelar[15]:21m och strider mot principen om konsekvensneutralitet.

Kritiker mot deplattformering menar att även om uppsåtet med policyn är gott så är det bästa att istället utmana meningsmotståndare i en öppen debatt där deras åsikter kan bemötas i sak.[16][6][17][7][12] Vissa lyfter det problematiska i att fri debatt sätts på undantag efter godtyckliga beslut av en liten grupp människor,[18] och den skada på någons rykte som ett sådant beslut om uteslutning innebär.[19] Den brittiske journalisten Sarah Ditum skrev 2014 om en ändamålsglidning och att deplattformering, som skapades som ett verktyg avsett att skydda demokratin, hade blivit ett vapen som användes emot den.[20] Jonathan Lundberg frågade 2022 "Hur många som hotar demokratin kan man tysta innan man själv blir ett demokratihot?"[21]

Deplattformering i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Ett uppmärksammat exempel på no platform är brittiska studentföreningen National Union of Students (NUS) som började tillämpa det 1974.[11] NUS tillämpar no platform mot personer som de anser är rasister eller fascister,[22] men har även omfattat den politiske teoretikern Alan Johnson[20], vissa feminister som Germaine Greer[16] och Julie Bindel[23][20], komiker som Kate Smurthwaite[17] och Dapper Laughs[11], provokatören Milo Yiannopoulos[23], människorättsaktivisten Maryam Namazie[16] och Londons dåvarande borgmästare Boris Johnson[16]. 63% av brittiska universitetsstudenter stödjer NUS policy.[16]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har deplattformering föreslagits, använts, debatterats och uppmärksammats flera gånger, även om själva termen inte har förekommit eller att det funnits någon bakomliggande policy. Enligt Lars Anders Johansson går metoden i Sverige tillbaka åtminstone till Strindbergsfejden med start 1910.[24]

Folkpartiets Bengt Westerberg lämnade en TV-studio valnatten 1991 för att inte medverka med Ian Wachtmeister och Bert Karlsson i Ny demokrati.[25]

Under 2000-talet har det ofta handlat om Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas webbplatser stängdes 2006 efter att Utrikesdepartementet och Säkerhetspolisen tagit kontakt med företaget som drev webbhotellet. Det har ofta handlat om partiets medverkan i något offentligt sammanhang som debatter i TV[25] eller på Stockholm Pride eller deltagande i partipresentationer på skolor.[26] Det har ibland lett till att SD nekats medverka eller att andra deltagare har dragit sig ur. Inför riksdagsvalet 2010 stördes flera av partiets offentliga möten av motdemonstranter som överröstade partiets talare.[27] På valnatten ville Vänsterpartiets Lars Ohly inte möta Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson inför en medverkan i SVT.[28][29] I oktober 2011 vägrade Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt och Vänsterpartiets Lars Ohly att delta i SVT:s partiledardebatt där de skulle placeras på samma sida i TV-studion som Sveriedemokraternas Jimmie Åkesson,[30] och krävde ändringar, något som SVT inte gick med på.[29][31][c] Vissa menade att den uteblivna offentliga debatten med SD hade gynnat partiet.[32] I december 2015 beslutade Sverok (Sveriges största ungdomsförbund) att den som innehar en förtroendepost inom SD inte samtidigt får vara förtroendevald på förbundsnivå inom Sverok.[33]

Ali Esbati skrev 2009 i den norska tidskriften Samtiden[34] och senare 2011 på sin blogg[35] att "våga vägra ta debatten" vilket startade en offentlig debatt om vilka som skulle ingå i det offentliga samtalet. Vissa uppfattade att det fanns en risk för guilt by association för den som debatterade med vissa meningsmotståndare och frågade vad konsekvensen blev av ett sådant principiellt ställningstagande.[36]

Det har förekommit att kyrkor ringer i sina klockor för att uppsåtligen störa offentliga sammankomster[37] med hänvisning till att sammankomsten utgjorde en fara. 2014 störde Sofiakyrkan[38] (tillhörande Svenska Kyrkan) i Jönköping en demonstration av Svenskarnas parti på 1 maj.[37][d] 2018 störde Visby domkyrka ett seminarium med debattören Thomas Gür under Almedalsveckan.[40][41] 2022 störde Råslätts kyrka en demonstration av Rasmus Paludan.[42]

Efter att Nya Tider medverkade på Bokmässan i Göteborg 2016 pågick i Sverige 2016–2017 en utdragen offentlig debatt om vilka som skulle medverka på mässan 2017 och om mässan skulle bojkottas om Nya Tider tilläts medverka.[43] Författaruppropet och den offentliga debatten medförde, emot Nya Tiders meningsmotståndares önskade avsikt, stor publicitet för tidningen.[6] Den uppmärksamhet som Nya Tider fick uppskattades ha ett värde på flera miljoner.[44]

Google blockerade 2020 SwebbTV:s möjligheter att fortsätta publicera material på YouTube och blockerade YouTube-användares tillgång till SwebbTV:s material på sajten.[45]

Det har förekommit deplattformeringsaktioner riktade mot enskildas arbets- och uppdragsgivare med avsikt att terminera arbetsrelationen med en enskild individ; Att ta ära och heder av denna samt att beröva vederbörande levebrödet.[1] Det har bland annat drabbat författaren Stig Larsson[5], journalisten Kajsa Ekis Ekman[5], komikern Anton Magnusson[5] och skribenten Alice Teodorescu[1].

Svenska utbildningsväsendet[redigera | redigera wikitext]

I ett fall där en grupp akademiker, studenter och kulturarbetare försökte stoppa Richard Jomshof från att hålla ett föredrag (som ingick i en serie föredrag där partistrateger från samtliga riksdagspartier var inbjudna) noterade Academic Rights Watch (ARW) att de flesta namnunderskrifterna kom från personer vid utbildningar för genusvetenskap, sociologi, socialantropologi, konstvetenskap, kulturvetenskap och globala studier. En majoritet av underskrifterna härrörde från forskare vid Göteborgs universitet, Södertörns högskola och Konstfack. ARW hänvisade till Chicago-deklarationen vilken, istället för deplattformering, förespråkar att det i högskolornas bredare utbildningsuppdrag ska ingå att lära studenter hur man hanterar åsikter som inte stämmer med den egna verklighetsuppfattningen; genom framläggandet av ett rigoröst intellektuellt försvar för den egna ståndpunkten.[46]

Juridiska aspekter[redigera | redigera wikitext]

Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.

– Brottsbalken (1962:700) 18 kap 5 §[47]

Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader. [...]

– Brottsbalken (1962:700) 16 kap 4 §[48]

Försök att deplattformera någons framträdande på någon annans plattform kan leda till straffansvar enligt lagar som brott mot medborgerlig frihet (förutsatt att det förekommit olaga tvång eller olaga hot), ärekränkningsbrott som förtal eller brott mot frihet och frid (särskilt ofredande).[1]

Både den som utsätts för deplattformeringsförsök och den som försöker deplattformera någon omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen.[5] I de fall deplattformeringsaktioner riktas mot enskildas arbets- och uppdragsgivare är skyddet för anställda starkt enligt arbetsrättsjuristen Jens Tillqvist.[5] För frilansare och personer som tar enskilda uppdrag är skyddet svagare än för anställda, men huvudregeln för ingånga avtal är att de ska hållas.[5]

Den som stör vid allmän sammankomst, till exempel så att det budskapet som talaren försöker förmedla inte går fram, kan dömas för brottet störande av allmän sammankomst.[49]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sämre villkor kan till exempel vara att material som personen publicerar på en plattform avmonetäriseras.
  2. ^ Patreons Jack Conte talade i juli 2017 om det tunga ansvar det innebär för en plattform att frånta en person dess inkomst.[4]
  3. ^ SVT:s VD Eva Hamilton skrev i ett pressmeddelande att "Det är otänkbart för oss att låta politiska partier ställa ultimatum och diktera upplägget i våra program."[31] SVT:s programdirektör för nyheter menade att placeringen i Agendas studio var logisk.[31] Agenda höll ytterligare en debatt i maj 2012 med liknande placering med programledarna i mitten flankerade av partiledarna och då medverkade även Socialdemokraternas Stefan Löfven och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt som båda hade valts till partiledare i januari samma år. I oktober 2012 var placeringarna ändrade. Partiledarna var fortfarande idelade i två grupper, men stod nu närmare varandra i en halvcirkel och alla var riktade mot programledarnas centrerade pulpet.
  4. ^ Att kyrkklockor används för att varna allmänheten hade 2014 inte förekommit på 75 år då Andra Världskriget började.[37] Frågan väcktes därefter vid Kyrkomötet om hur kyrkklockor skulle användas vid andra tillfällen än i samband med gudstjänst.[39][uppföljning saknas]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Carl Lindstrand. "Vi måste tala om deplattformering", Kvartal, 2 oktober 2018. Åtkomst den 15 oktober 2018.
  2. ^ Minna Levälahti. "Språkkolumnen: Jag självoptimerar med nya ord", svenska.yle.fi, 8 januari 2019. Åtkomst den 10 mars 2019.
  3. ^ Matilda Källén. ”Veckans ord: Deplattformering”. Arkiverad från originalet den 7 april 2019. https://web.archive.org/web/20190407224740/https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1261272?programid=5053. Läst 7 april 2019.  Sveriges Radio, 7 april 2019.
  4. ^ Jack Conte. "Patreon CEO on Content Policy, Lauren Southern, and IGD", JackConteExtras kanal på YouTube, 28 juli 2017. Åtkomst den 11 december 2018. Conte sade "We get rigorous and specific because we're talking about removing a persons income. The authority to take away a human being's income is a sobering responsibility. It is not something to be done on a whim."
  5. ^ [a b c d e f g] Kulturnyheterna 18:15, Sveriges Television, 24 januari 2019.
  6. ^ [a b c] Tor Löwkrantz Waxin. "'Uppropet har gjort Nya Tider till bokmässans huvudnummer'", svt.se, 10 maj 2017. Åtkomst den 6 maj 2018.
  7. ^ [a b] Amanda Marcotte. "Progressives can win the 'free speech' debate — but not by fighting on the right's turf", salon.com, 12 mars 2018. Åtkomst den 7 mars 2018.
  8. ^ TT. ”Sverige har mest högerextremt våld”. Arkiverad från originalet den 28 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180628234001/https://www.sydsvenskan.se/2015-11-02/sverige-har-mest-hogerextremt-vald. Läst 7 maj 2018.  sydsvenskan.se, 2 november 2015.
  9. ^ "Så avgörs faran för terror" (vid 04m00s), sverigesradio.se, 17 maj 2018. Åtkomst den 17 maj 2018.
  10. ^ Eric Kaufmann. "När rasistvapnet blir obrukbart", Kvartal, 7 mars 2019. Åtkomst den 11 mars 2019.
  11. ^ [a b c] Andrew Anthony. "Is free speech in British universities under threat?", theguardian.com, 24 januari 2018.
  12. ^ [a b] Richard Reynolds. "Just say no to 'No Platform'", spiked-online.com, 26 november 2007. Åtkomst den 9 maj 2018.
  13. ^ Aron Flam. "Aron Flam 's DEKONSTRUKTIV KRITIK 5.5 möter: Eric Rosén POLITISM Arkiverad 24 juni 2021 hämtat från the Wayback Machine." (1h11m12s), acast.com, 17 augusti 2017. Åtkomst den 20 maj 2018. Eric Rosén sade "Kort kan man säga såhär att när man säger 'Våga vägra ta debatten' då är det en strategisk inställning i relation till en rörelse..."
  14. ^ Brit Stakston. ”Alla röster förtjänar inte att komma till tals i medierna”. Arkiverad från originalet den 3 juni 2022. https://web.archive.org/web/20220603074548/https://www.gp.se/debatt/alla-r%C3%B6ster-f%C3%B6rtj%C3%A4nar-inte-att-komma-till-tals-i-medierna-1.22130975. Läst 29 juli 2022.  Göteborgs-Posten, 3 jan 2020.
  15. ^ "396. Strategisk tystnad" (vid 21m), Mediespanarna, 7 augusti 2019.
  16. ^ [a b c d e] Rachael Pells. "NUS 'no platform' policy goes 'too far' and threatens free speech, Peter Tatchell warns", independent.co.uk, 25 april 2016. Åtkomst den 6 maj 2018.
  17. ^ [a b] Nick Cohen."What could be more absurd than censorship on campus?", theguardian.com, 7 februari 2015. Åtkomst den 7 maj 2018.
  18. ^ Connor Warden. "'No Platform'? Don’t demean us.", oxfordstudent.com, 5 maj 2014. Åtkomst den 7 maj 2018.
  19. ^ Bari Weiss. "We're All Fascists Now", nytimes.com, 7 mars 2018. Åtkomst den 7 maj 2018.
  20. ^ [a b c] Sarah Ditum. "'No platform' was once reserved for violent fascists. Now it's being used to silence debate", 18 mars 2014. Åtkomst den 9 maj 2018.
  21. ^ "178: Är Internet hotet mot demokratin eller dess efterlängtade förnyare? - Jonathan Lundberg" (vid 10m52), Hur Kan Vi?, 11 januari 2022.
  22. ^ "External Speakers Guidance", nusconnect.org.uk, "Implementing 'No Platform' policies". Åtkomst den 6 maj 2018.
  23. ^ [a b] Julie Bindel. "No platform: my exclusion proves this is an anti-feminist crusade", theguardian.com, 9 oktober 2015. Åtkomst den 7 maj 2018.
  24. ^ "Vänstern och det svenska kulturlivet - Hotspot" (vid 23m0s), Världen idag på YouTube, 13 november 2021.
  25. ^ [a b] Madelene Engstrand Andersson. "Inte för nära Jimmie", fokus.se, 7 maj 2012. Åtkomst den 7 maj 2018.
  26. ^ Beatrice Nordensson/TT. "Politiska partiers skolbesök dilemma för skolor Arkiverad 8 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine.", lararnastidning.se, 31 mars 2014. Åtkomst den 7 maj 2018.
  27. ^ Linda Hjertén. ”Stort säkerhetspådrag när SD håller torgmöte”. Arkiverad från originalet den 7 april 2019. https://web.archive.org/web/20190407162710/https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0E9Aq6/stort-sakerhetspadrag-nar-sd-haller-torgmote. Läst 7 april 2019.  Aftonbladet, 16 september 2010.
  28. ^ Nivette Dawod, Robert Triches. "Ohly vägrade gå in i samma rum som Åkesson", aftonbladet.se, 19 september 2010. Åtkomst den 7 maj 2018.
  29. ^ [a b] Anders Naeselius, Erik Nielsen, Andreas Liebermann. ”S och V hoppar av söndagens partiledardebatt”. Arkiverad från originalet den 1 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120201072858/http://svt.se/2.22620/1.2559176/s_och_v_hoppar_av_sondagens_partiledardebatt. Läst 10 mars 2019.  svt.se, 7 oktober 2011.
  30. ^ TT. "Tam tv-debatt utan Juholt", sydsvenskan.se, 9 oktober 2011. Åtkomst den 10 mars 2019.
  31. ^ [a b c] Anders Naeselius, Erik Nielsen. ”SVT: Otänkbart att låta partier ställa ultimatum”. Arkiverad från originalet den 1 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120201042518/http://svt.se/2.22620/1.2559233/svt_otankbart_att_lata_partier_stalla_ultimatum. Läst 10 mars 2019.  svt.se, 7 oktober 2011.
  32. ^ Paulina Neuding, Johan Lundberg. "DN Debatt. 'Vi efterlyser en debatt om invandringens problem'", dn.se, 22 september 2010. Åtkomst den 19 maj 2018.
  33. ^ Alexander Hallberg, Tjarls Metzmaa. ”SD:s värderingar är motsatsen till våra”. Arkiverad från originalet den 15 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180715224333/https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Kva5Ao/sds-varderingar-ar-motsatsen-till-vara. Läst 15 juli 2018.  Aftonbladet, 11 december 2015.
  34. ^ "Samtiden 2 – 2009 Arkiverad 18 maj 2018 hämtat från the Wayback Machine." (Ali Esbati: Vi må våge å ikke 'ta debatten'), samtiden.no, 14 januari 2011. Åtkomst den 17 maj 2018.
  35. ^ Ali Esbati. "Våga vägra ta debatten", esbati.blogspot.se, 30 januari 2011. Åtkomst den 17 maj 2018.
  36. ^ Marie Andersson. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160220043502/http://opassande.se/2013/04/18/vaga-vagra-valja-sida-i-debatt-debatten/. Läst 27 januari 2019.  18 april 2013. Andersson skrev "Vi 'vanliga människor' ser på medan journalister inte drar sig för att insinuera att debatt med motstående åsiktsyttrare, i praktiken är att validera 'fel åsikter' av den som valt att ta debatter. Guilt by association har utvecklats, eller nåt. Just den biten uppfattar jag som enormt obehaglig. Nånstans så blir jag rädd för vad konsekvensen blir av ett sådant principiellt ställningstagande i mediala kretsar."
  37. ^ [a b c] "Kyrkklockor ringde för att varna när nazister demonstrerade", Sveriges Radio, 2 maj 2014. Åtkomst den 4 juli 2018.
  38. ^ Peder Losten, Marie Askelöf. ”Snabbt beslut att ringa i klockorna”. Arkiverad från originalet den 21 april 2022. https://web.archive.org/web/20220421133326/https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/klockringning-i-jonkoping-efter-tyskt-foredome. Läst 25 april 2022.  svt.se, 2 maj 2014.
  39. ^ Karl-Gunnar Svensson. "Motion 2014:17", svenskakyrkan.se, 2014. Åtkomst den 4 juli 2018.
  40. ^ Jacob Zetterman. "Domprost ringde i kyrkklockorna i protest mot seminarium", dagen.se, 4 juli 2018. Åtkomst den 4 juli 2018.
  41. ^ TT. "Domprost pudlar efter tystat möte: 'Överilat'", Göteborgs-Posten, 4 juli 2018. Åtkomst den 4 juli 2018.
  42. ^ Ulrica Abrahamsson. ”Präst störde högerextrem manifestation på Råslätt – ringde i kyrkklockorna”. Arkiverad från originalet den 18 april 2022. https://web.archive.org/web/20220418181947/https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/kyrkornas-klockor-storde-extremist. Läst 25 april 2022.  svt.se, 14 april 2022.
  43. ^ TT. Alicia Heimersson. "127 författare bojkottar Bokmässan", svd.se, 21 april 2017. Åtkomst den 6 maj 2018.
  44. ^ "Maria Källsson fick en hård lektion i yttrandefrihetens gränser" (mp3) (vid 15m38s), Kvartal, 27 september 2019.
  45. ^ Eva Janzon (31 december 2020). ”Stormigt efter att SwebbTV:s Youtube-kanal släckts ned”. www.varldenidag.se. https://www.varldenidag.se/nyheter/stormigt-efter-att-swebbtvs-youtube-kanal-slackts-ned/226408. Läst 14 februari 2024. 
  46. ^ EJO/JSS/MZ. "Efter Jomshof-affären vid GU: bråttom säkra yttrandefriheten vid våra högskolor", academicrightswatch.se, 14 december 2019. Åtkomst den 7 april 2020.
  47. ^ "Brottsbalk (1962:700)", lagen.nu. Åtkomst den 15 oktober 2018.
  48. ^ "Brottsbalk (1962:700)", lagen.nu. Åtkomst den 25 april 2022.
  49. ^ Gabriel Henning. "Att störa vid allmän sammankomst kan vara ett brott", Sveriges Radio, 15 maj 2014.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Deplattformering&oldid=54582202”