Desertering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fransk desertör under första världskriget arkebuseras 1917 i Verdun.
Armeniska soldater till häst med desertörer från den egna armén, 1919.

Desertering, äldre: fanflykt, innebär att en person rymmer från militärtjänstgöring. I de flesta länders lagstiftningar finns definitioner av desertering och desertör. En minimal definition kan sägas vara att en desertör är en person som under väpnad konflikt personligen och unilateralt underlåter att fullfölja militär plikt och faran på krigsfältet. Detta åstadkoms genom att vederbörande beger sig till neutralt eller fiendekontrollerat område eller överger sitt förband eller vid strid vägrar strida.[1] Jämför vapenvägran och totalvägran.

I fall när desertörer hamnar i fiendens läger, är det en kontroversiell fråga huruvida de därmed bör betraktas som krigsfångar (varmed de ska skyddas av Genevekonventionen och Haagkonventionen) eller inte, och huruvida personerna då ska betraktas som lierade med fienden och därmed landsförrädare.[1]

Gränsen mellan desertering och att vara flykting är svävande. Fall från USA:s krig mot terrorismen har visat att amerikanska desertörer varit välkomna som flyktingar av dem som varit motståndare till dåvarande president Bushs krigspolitik. En flykting är någon som på grund av ras, religion, nationalitet, medlemskap i någon samhällsgrupp eller som har någon politisk åsikt, befinner sig utanför sitt land och har befogad rädsla inför att återvända. En desertör är en person som av någon orsak inte vill strida för sitt land.[2][3]

Desertering är vanligen straffbart (i flera länder utfästs dödsstraff), vilket enligt folkrätten är legalt. Detta beror på att internationell rätt erkänner staters rätt till självförsvar, och att detta förutsätter staters rätt att kräva att medborgare krigar i sådana fall, det vill säga att de fullgör militärtjänstgöring. En person som flyr sitt hemland för att slippa sådan militärtjänstgöring eller för att slippa straff för att ha underlåtit att göra detta, saknar därför i sak rätt att betraktas som flykting. Å andra sidan erkänner internationell rätt också alla individers mänskliga rättigheter, där åsiktsfriheten kan kollidera med plikten att strida för landet.[4][5] Vägran att strida för sitt land kan betraktas som ett politiskt motstånd eller som ett politiskt brott, då det kan finnas skäl till flyktingstatus.[6]

Finland[redigera | redigera wikitext]

Under fortsättningskriget uppskattas antalet desertörer till cirka 17 000. Många av dessa var skogsgardister som gömde sig i skogarna, understödda av lokalbefolkningen.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

En svensk desertör bestraffas enligt brottsbalkens 21 kapitel vilket endast äger tillämpning under krig eller vid krigsfara. Om brottet är grovt kan straffet bli livstids fängelse. I fredstid straffas den som undanhåller sig från tjänstgöring för svikande av försvarsplikt. Sverige har totalförsvarsplikt.

En utländsk desertör kallas för krigsvägrare och har tidigare i många fall haft rätt till asyl i Sverige. Den praxis som växte fram hos Utlänningsnämnden under 2000 efter Kosovokriget 1999, säger dock att endast krigsvägrare från en folkrättsstridig konflikt har rätt till asyl.

USA[redigera | redigera wikitext]

I USA används benämningen AWOL som står för Absent Without Official Leave (ungefär frånvarande utan permission) så länge man inte är säker på huruvida frånvarandet är avsiktligt. Efter 30 dagar med AWOL-stämpel räknas frånvarandet dock som en desertering och straffas då enligt den amerikanska militärlagstiftningen. AWOL-beteckningen bör skiljas ifrån MIA (Missing in action, "saknad i strid") stämpeln som istället betyder att man tappat kontakten med en soldat under strid och inte misstänker att soldaten avvek avsiktligt utan snarare befarar att denna antingen är död (Killed in action, KIA) eller tagen tillfånga av utländsk trupp (krigsfånge, Prisoner of war, POW).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sassoli, Marco. "The status, treatment and repatriation of deserters under international humanitarian law." Yearbook/International Institute of Humanitarian Law (1985): 9-36.
  2. ^ Glen, Patrick J. "Judicial Judgment of the Iraq War: United States Armed Forces Deserters and the Issue of Refugee Status." Wisconsin International Law Journal 26.4 (2009).
  3. ^ Scott, Carl-Gustaf. "Swedish Sanctuary of American Deserters During the Vietnam War: A Facet of Social Democratic Domestic Politics." Scandinavian journal of History 26.2 (2001): 123-142.
  4. ^ Schnoring, Katharina. "Deserters in the Federal Republic of Yugoslavia." (2001): 153.
  5. ^ Moussalli, Michel. "Handbook on Procedures and Criteria for Determining Refugee Status under the 1951 Convention and the 1967 Protocol relating to the Status of Refugees." Office of the United Nations High Commissioner for Refugees (1992).
  6. ^ Khoday, Amar. "Seen in Its True Light: Desertion as a Pure Political Crime." (2014).