Det medeltida Sverige
| Det medeltida Sverige | |
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Språk | Svenska |
| Genre | Fakta |
| Utgiven | 1972– |
| Typ | Historiebok Uppslagsverk |
Det medeltida Sverige (DMS) är ett historiskt-topografiskt uppslagsverk över bebyggelsen i medeltidens Sverige.
Redan 1867 utgavs Skandinavien under unionstiden av Carl Gustaf Styffe, ett verk om Sverige under Kalmarunionen, som utkom i nya utgåvor 1880 och – av Ludvig Magnus Bååth efter Styffes bortgång – 1911. 1912 föreslog Jöran Sahlgren en revision av verket. Det dröjde dock till 1947/1948 innan Sven Tunberg och Adolf Schück inledde planerna på vad som inte skulle bli en ny utgåva utan ett helt nytt verk. Vitterhetsakademien tillsatte en kommitté men den upplöstes vid Adolf Schücks död 1958.
Efter en utredning tillsattes 1960 en ny kommitté av Vitterhetsakademien med Erik Lönnroth som ordförande, Gunnar T. Westin som sekreterare samt David Hannerberg och Jöran Sahlgren som medlemmar. Arbetet kom senare att knytas till Historiska institutionen, Stockholms universitet. Från början riktades arbetet mot områden i Småland, Södermanland, Västergötland och Uppland, men kom genom de inblandade personernas intresse att till en början främst riktas mot Uppland. Första delen utkom 1972. Utgivningen överflyttades 1982 genom ett riksdagsbeslut till Riksantikvarieämbetet och därifrån 1 januari 2012 till Riksarkivet, enheten för Svenskt diplomatarium. Verket är ett slags medeltidens fastighetsregister som ska redovisa samtliga bebyggelseenheter (gårdar och torp) som fanns i Sverige på medeltiden och alla uppgifter om enheterna som finns i medeltida källor och 1500-talets jordeböcker. Första delen utkom 1972 och av planerade cirka 40 delar (böcker) har hittills (2021) 26 utkommit.