Devon (geologi)

Devon 419 miljoner – 359 miljoner år före nutid
Period (System)	Epok (Serie)	Ålder (Etage)	Miljoner år sedan
Karbon	Mississippi	Tournai	senare
Devon	Yngre devon	Famenne	372–359
	Yngre devon	Frasne	383–372
	Mellersta devon	Givet	388–383
	Mellersta devon	Eifel	393–388
	Äldre devon	Ems	408–393
		Prag	411–408
		Lochkov	419–411
Silur	Pridoli		tidigare

Devon (uttalas [deˈvoːn]) är en geologisk period i mellersta paleozoikum som följer efter silur och före karbon. Perioden varade för cirka 419–359 miljoner år sedan.^[1]

Fanerozoikum
Eon	Era	Period	Miljoner år sedan
Fanero- zoikum	Kenozoikum	Kvartär	2,6–0,0
		Neogen	23–2,6
		Paleogen	66–23
	Mesozoikum	Krita	145–66
		Jura	201–145
		Trias	252–201
	Paleozoikum	Perm	299–252
		Karbon	359–299
		Devon	419–359
		Silur	444–419
		Ordovicium	485–444
		Kambrium	541–485
Protero- zoikum	Neoprotero- zoikum	Ediacara	tidigare
Se även Geologisk tidsskala.

Begreppets ursprung[redigera | redigera wikitext]

Avlagringar från devon studerades först i Storbritannien, där Roderick Murchison och Adam Sedgwick på 1830-talet iakttog en 3000 meter tjock lagerserie av röda sandstenar (Old Red Sandstone) i Wales, norra England och Skottland, en strandbildning avsatt i sötvattenssjöar eller innanhav, samt i Södra England, i Devonshire en avlagring av grå sandsten, kalksten och skiffer av marint ursprung med marina fossil, vilken de trots de olika bergarterna bedömde som samtida och gav namnet Devon efter landskapet.

Marina bildningar från devon påträffades därefter i nordvästra Tyskland, i Harz, Rhenbergen, i Ural och i östra delen av Nordamerika.

Devon i Norden[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns det inga bergarter från devon, om man bortser från vissa lager på havsbotten söder om Gotland. Man är osäker på om det beror på att betingelserna inte varit rätt för några fossila lager att bildas eller om de senare försvunnit genom vittring. Den komet som slog ned i Dalarna och bildade Siljansringen har daterats till devon. Markytan då kometen träffade jorden verkar dock ha utgjorts av avlagringar från silur.^[2]

Däremot finns avlagringar från devon på Spetsbergen, öarna utanför Sognefjorden och Nordfjord samt vid Røros.

Livet under devon[redigera | redigera wikitext]

Mängden fiskarter ökar även, särskilt arter av pansarhajar. Trilobiterna minskar något i antal, medan havsskorpionerna når sin största utbredning. Av bläckfiskarterna minskar ordningen Nautilida med ortoceratiter, medan de första arterna av ammoniter uppträder. Armfotingar når nu sin största utbredning, medan musslor och snäckor endast är svagt representerade. En mängd koraller förekommer, av vilka en del arter ännu finns kvar, medan Graptoliter och Cystidéerna har dött ut.

Av landväxterna märks Rhynia, Horneophyton och Psilophyton. Under devon utvecklades de första landlevande ryggradsdjuren så som Ichthyostega, men det fanns även ett flertal arter av insekter och tusenfotingar.

Under denna tidsperiod återfinns även lämningar från de första svamparna. ^[3]