Dialektisk materialism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Dialektisk materialism är en filosofi som berör vetenskapen samt naturen, baserad på skrifter av Karl Marx and Friedrich Engels, filosofin utvecklades i Europa. [1][2] [3]Den har främst inspirerats av Hegels idealistiska dialektik och materialistisk filosofi, den erkänner evolutionen av den naturliga världen och evolutionen av nya kvalitéer i evolutionens stadier. Marx var nämligen materialist men ansåg ändå att Hegel hade rätt om samhällets utveckling, och utvecklade därav en dialektisk historiesyn, historiematerialismen. Ironiskt nog förefaller den dialektiska materialismen vara just en högre form av Hegels Idealistiska dialektik. Engels vidareutvecklade detta vidare i sina böcker Anti-Dühring och Naturens dialektik, där han menade att dialektiken omfattade allt i naturen, inte bara samhällets utveckling. Dialektiken indelar världen i motsättningar. I samhället är det Klasskampen alltså kampen för produktionsmedlen och vetenskapliga experiment som driver utvecklingen framåt.

Som Z. A. Jordan skriver: "Engels använde sig konstant av metafysisk insikt i sitt resonerande kring att den högre nivån av ett fenomen kommer av dess rötter ur dess lägre stadium; att den högre nivån bildar en ny ordning av organisation och därav oreducerbara lagar; och att denna process av evolutionära framsteg är styrd av utvecklingens lagar som reflekterar grundläggande egenskaper av materia i rörelse som helhet".[4]

Sovjetunionen formulerade sin egen version av dialektisk och historisk materialism på 1930 talet under Josef Stalin.

Detta blev sovjetunionens och alltså stalinismens ''officiella'' tolkning av marxismen och dess dialektik samt historiematerialism. Den spreds och gjordes populär i skolböcker i östblocket, och exporterades även till Kina som den ''officiella'' tolkningen av marxism men har sedan dess förkastats av kineserna.

En sovjetisk filosofisk encyklopedi från sextiotalet beskriver evolutionen av komplexiteten i naturen såhär: Hela den här serien av former (mekaniska, fysiska, kemiska, biologiska och sociala) är distribuerade i ordning av komplexiteten från lågt till högt. Denna sensation uttrycker deras gemensamma band i termer av struktur och i termer av historia. Den generella lagen för de lägre formerna av ett fenomen behåller sin validitet för alla högre former av samma fenomen, men de är subjekt till de högre lagarna och har därav inte en framstående roll. De förändrar sin aktivitet på grund av ändrade omständigheter. [5] Lagarna kan vara generella eller specifika, beroende på deras räckvidd i relevans. Dessa specifika lagar faller under de specialiserade vetenskaperna och de generella lagarna under den dialektiska materialismens spektrum. '' Varje nivå av materiell existerar som en typ av organisation i vilken elementen som skapar helheten, eller systemet, är markerade av en specifik typ av samband.[6]

Dialektikens tre grundpelare[redigera | redigera wikitext]

  1. Kvantitetens övergång i kvalité och vice versa. (Att förutse det kritiska ögonblicket där kvantitet övergår i kvalité är en av de svåraste uppgifterna i exempelvis sociologi och kemi.) Jag skall här försöka att skissera problemets kärna i en mycket koncis form. Den aristoteliska logiken om den enkla syllogismen utgår från påståendet att ”A” är lika med ”A” Detta postulat accepteras som ett axiom för en mängd praktiska mänskliga handlingar och elementära generaliseringar. Men i verkligheten är ”A” inte lika med ”A”. Detta är lätt att bevisa genom att undersöka dessa två bokstäver i ett mikroskop– de är helt olika varandra. Men, invänder man nu, det är inte fråga om bokstävernas form eller storlek, eftersom de bara är symboler för lika kvantiteter, t.ex. ett kilo socker. Invändningen träffar inte målet. I verkligheten är ett kilo socker aldrig lika med ett kilo socker – en känsligare våg avslöjar alltid en skillnad. Men, kan man då invända: ett kilo socker är lika med sig självt. Men inte heller detta är sant – alla kroppar förändras oavbrutet ifråga om storlek, vikt färg etc. De är aldrig lika med sig själva. En sofist kan då svara att ett kilo socker är lika med sig självt i ”ett givet ögonblick”. Förutom det mycket tvivelaktiga praktiska värdet i detta ”axiom” tål det inte heller en teoretisk kritik. Hur bör vi egentligen förstå ordet ”ögonblick”? Om det är ett oändligt litet tidsintervall, då är vårt kilo socker offer för oundvikliga förändringar under detta ”ögonblick”. Eller är ”ögonblicket” en rent matematisk abstraktion, dvs. tidens nollpunkt? Men allting existerar i tiden och själva existensen är en oavbruten process av förändringar. Tiden är följaktligen ett fundamentalt element i existensen. Sålunda innebär axiomet ”A” är lika med ”A” att ett ting är lika med sig självt om det inte förändras, dvs. om det inte existerar. Vid första ögonkastet kan det tyckas att dessa ”subtiliteter” är meningslösa. Men i själva verket är de av avgörande betydelse. Axiomet ”A” är lika med ”A” är å ena sidan utgångs­punkten för all vår kunskap, och å andra sidan utgångspunkten för alla misstag i vår kunskap. Att strafflöst använda axiomet ”A” är lika med ”A” är endast möjligt inom vissa gränser. När kvantitativa förändringar i ”A” är betydelselösa för den uppgift vi har för handen, då kan vi förmoda att ”A” är lika med ”A”. Det är exempelvis så en köpare och en säljare betraktar ett kilo socker. Vi betraktar solens temperatur likadant. Tills helt nyligen såg vi på samma sätt på dollarns köpkraft. Men kvantitativa förändringar som går utanför vissa gränser förvandlas till kvalitativa. Ett kilo socker som är underkastat vattnets eller fotogenets inverkan upphör att vara ett kilo socker. När presidenten tar hand om dollarn upphör den att vara en dollar. Att i rätta ögonblicket avgöra när den kritiska punkten nåtts då kvantitet övergår till kvalitet är en av de viktigaste och svåraste uppgifterna inom alla kunskapsområden, inklusive sociologin.
  2. Motsatsernas enhet, alltså hur motsatserna genomsyrar varandra. (Precis som metafysiken försöker att eliminera konceptet av motsättningar från tankar, och revolution från evolution försöker den också att bevisa att alla idéer som står mot varandra är inkompatibla med varandra.)
  3. Lagen om negationens negation (För att simplifiera konceptet något och reducera komplexiteten i detta går det att tänka sig förloppet som ett frö, som faller i jord, vilket producerar en förslagsvis röd blomma.)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karl Marx” (på sv). Wikipedia. 2017-06-14. https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Karl_Marx&oldid=40029588. Läst 16 augusti 2017. 
  2. ^ Friedrich Engels” (på sv). Wikipedia. 2015-12-31. https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Friedrich_Engels&oldid=32039834. Läst 16 augusti 2017. 
  3. ^ Wadenström, Ralf. ”Materialistisk dialektik”. www.wadenstrom.net. http://www.wadenstrom.net/texter/madi.htm. Läst 16 augusti 2017. 
  4. ^ Jordan. sid. p. 167. 
  5. ^ Blakeley (ed.), T. J. (1975). Themes in Soviet Marxist Philosophy (Dordrecht: Reidel. sid. 29 
  6. ^ Dialectical materialism” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Dialectical_materialism&oldid=771342310. Läst 10 april 2017.