Diamantastrild

Från Wikipedia
Diamantastrild
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAstrilder
Estrildidae
SläkteStagonopleura
ArtDiamantastrild
S. guttata
Vetenskapligt namn
§ Stagonopleura guttata
AuktorShaw, 1796
Synonymer
Diamantfink
Diamanteldstjärt
Emblema guttatum
Emblema guttata
Zonaeginthus guttatus
Steganopleura guttata

Diamantastrild[2] (Stagonopleura guttata) är en tätting som lever i sydöstra Australien från östcentrala Queensland till södra Victoria och sydöstra South Australia.[3] Den minskar kraftigt i antal och kategoriseras som sårbar av IUCN.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Diamantastrilden blir ungefär 1tolv centimeter lång. Honan och hanen har ett svart streck ifrån ögat till näbben. Huvudet är grått, hakan och strupen är vita. Ryggen och vingarna är bruna, sidorna svart med vita prickar. Den har på den övre delen av bröstet ett brett svart band.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten tillhör en grupp i familjen astrilder som består av likaledes australiska släktena Heteromunia, Stagonopleura, Oreostruthus, Neochmia, Taenopygia, Poephila, Aidemosyne, Bathilda, Emblema och Stizoptera.[4] Tidigare har den ofta placerats i släktet Emblema tillsammans med målad astrild (Emblema pictum) men placeras numera vanligtvis i släktet Stagonopleura (Reichenbach, 1850) tillsammans med arterna banditastrild (Stagonopleura bella) och rödkindad astrild (Stagonopleura oculata).[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Diamantastrilden återfinns i torra skogsområden, glest bevuxna skogar och trädgårdar. Den bildar under häckningssäsongen kolonier på ungefär 30 fåglar. Till bobygget används grässtrån, stjälkar, ax och rötter. De brukar inreda boet med fjädrar och fröull. De placerar boet i träd, gärna vid den undre delen av ett övergivet rovfågelsbo.

Diamantastrilden lägger fem till sex vita ägg som ruvas i ungefär tolv dagar. När ungarna kläckts matas de med insekter och frön. Ungarna lämnar boet när de är mellan 21 och 25 dagar gamla. Dess huvudföda är gräsfrön men äter även insekter.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Diamantastrilden har en relativt stor population som uppskattas till mellan 68 000 och 272 000 vuxna individer. Data visar dock att den har minskat kraftigt i antal de senaste tio åren till följd av habitatförstörelse och degradering. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som sårbar (VU).[1]

Som burfågel[redigera | redigera wikitext]

Diamantastrilden är en ganska bra och robust liten burfågel. På minussidan är att de har ganska lätt för att bli feta och att de kan vara skygga och vilda.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har på svenska även kallats diamantfink

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2022 Stagonopleura guttata . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 7 oktober 2022.
  2. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – september 2022”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 29 september 2022. 
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Olsson, U. & Alström, P. 2020. A comprehensive phylogeny and revised classification of the waxbills (Aves: Estrildidae). Molecular Phylogenetics and Evolution 146: 106757.
  5. ^ Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Koepff, Crista (1985) Sebrafinkar och andra praktfinkar Västerås: ICA bokförlag. ISBN 91-534-0926-4
  • Plazikowski, Uno (1970) Stora burfågelboken i färg. Färgserien Stockholm: AWE/Gebers. ISBN 91-20-04548-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]