Orientblomsterpickare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Dicaeum ignipectum)
Orientblomsterpickare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljBlomsterpickare
Dicaeidae
SläkteDicaeum
ArtOrientblomsterpickare
D. ignipectus
Vetenskapligt namn
§ Dicaeum ignipectus
Auktor(Blyth, 1843)

Orientblomsterpickare[2] (Dicaeum ignipectus) är en asiatisk tätting i familjen blomsterpickare med vid utbredning från Himalaya till Sydöstasien.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Orientblomsterpickaren är en mycket liten (7-9 cm) fågel med för familjen karakteristiskt kort stjärt och kort, något böjd näbb. Hanen är metalliskt blå eller grön ovan och beigefärgad under med rött bröst och därunder ett längsgående svart sträck längs med bukens mitt. Huvud- och bröstsidan är svartaktig. Honan är olivgrön ovan med oangebeige strupe och bröst. Ungfågeln har mattare ovansida och gråare undersida.[4]

Hane i Sikkim, Indien.
Hona.

Sumatrablomsterpickaren saknar det röda på bröstet och är gråsvart istället på örontäckare och bukstrecket. Vidare är honan snarare grönaktig än beige under.[5] Kambodjablomsterpickaren har heller inget rött bröst, med grönsvart huvudsida, ljust mustaschstreck, olivtonade flanker och längre näbb.[6] Eldbröstad blomsterpickare i Filippinerna har istället mer utbrett rött på bröstet samt är något större.[7]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången är en ljus och gäll serie: "tissit tissit tissit tissit" eller "titty-titty-titty-titty". Bland lätena hörs vassa "dik" eller "chip".[8]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Orientblomsterpickaren delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

Tidigare inkluderades sumatrablomsterpickare (Dicaeum beccarii), kambodjablomsterpickare (Dicaeum cambodianum) och eldstrupig blomsterpickare (Dicaeum luzoniense) i arten. Dessa urskiljs sedan 2016 som egna arter av Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN, sedan 2023 även eBird/Clements och IOC.[1][3][9]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Orientblomsterpickaren hittas i städsegrön lövskog och ungskog på mellan 450 och 2565 meters höjd. Den ses vanligen i trädtopparna på jakt efter frukt och nektar, framför allt från mistlar som Scurrula rhododendricolus och fikon. I Sydostasien häckar den mellan mars och augusti. Den bygger ett pendelformat bo som hängs från en gren, tre till nio meter ovan mark, vari den lägger två till tre ägg.[8][4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Dicaeum ignipectus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 11 december 2023.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  4. ^ [a b] Cheke, R., Mann, C. & Kirwan, G.M. (2019). Fire-breasted Flowerpecker (Dicaeum ignipectus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60149 26 januari 2019).
  5. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Sumatran Flowerpecker (Dicaeum beccarii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344082 26 januari 2019).
  6. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Cambodian Flowerpecker (Dicaeum cambodianum). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344081 26 januari 2019).
  7. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Fire-throated Flowerpecker (Dicaeum luzoniense). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344083 26 januari 2019).
  8. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
  9. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi :  10.14344/IOC.ML.14.1.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]