Dick Dale

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dick Dale

Dick Dale, född Richard Monsour 4 maj 1937 i Boston, är en amerikansk gitarrist, sångare och låtskrivare. Han anses vara surfrockens fader; med låtarna Misirlou och "Let's Go Trippin" från 1962 lade han grunden för surfmusiken. Han kallas även The King of the Surf Guitar.

Dale växte upp till tonerna av country och folkmusik från olika kulturer. Han började tidigt spela ukulele, men gick snart över till gitarr. År 1954 flyttade hans familj till södra Kalifornien. Han tog artistnamnet Dick Dale på inrådan av en dj och började kort därefter spela in rockabilly. På det sena 1950-talet började Dick Dale med surfing. De känslor han fick av att surfa på vågorna lär ha influerat hans gitarrspel.

Dales sound kom att utgöra en egen sorts standard och han blev tillsammans med sin kompgrupp The Del-Tones ett populärt inslag på olika strandklubbar. Dale fick allt större erkännande och vann en trogen skara fans. 1961 släpptes hans singel "Lets go Trippin", som blev både en lokal och nationell hit. Efter den följde blivande klassiker som "Misirlou" och "Surf Beat". År 1962 släppte han sitt första album, Surfers' Choice, som innehöll de ovan nämnda titlarna och andra, liknande surflåtar.

Fram till omkring år 1964 spelade Dale surfrock. De flesta ledande grupperna inom surfmusiken, exempelvis The Beach Boys, Jan and Dean och The Trashmen, lär ha inspirerats av Dales musik, och på deras skivor förekom ofta covers på Dales låtar.

Efter 1964 knuffades genren surfrock bort från listorna, till förmån för british invasion. Dale var även fortsättningsvis en populär musiker på lokal nivå, men 1966 tvingades han, efter att ha fått en cancer-diagnos, att göra ett uppehåll med musiken. Efter att ha tillfrisknat återupptog han dock arbetet som musiker.

Dale fortsatte sin musikerkarriär ända fram till 1990-talet. År 1994 valde Quentin Tarantino hans låt "Misirlou" som ledmotiv till sin film Pulp Fiction.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]