Dill

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dill
Illustration Anethum graveolens0.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteDillsläktet
Anethum
ArtDill
A. graveolens
Vetenskapligt namn
§ Anethum graveolens
AuktorArtemisia absinthium 0002.JPG
Hitta fler artiklar om växter med

Dill (Anethum graveolens) är en ettårig, från Medelhavsländerna härstammande växt, som blir upp till en meter hög, är spröd i växtsättet och blommar med gula kronor. Både dillbladen och dillfröna används som krydda och växten har också använts inom folkmedicinen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Dill har en lång historia och omnämns redan runt 1500 f.Kr. i de egyptiska Ebers-papyrusrullarna. Dill användes också inom romarriket och omnämns där i en receptsamling, Apicius, från ca år 400 f.Kr. Romarna tog med sig växten norrut och senare spreds den också med hjälp av munkarna vidare upp i Skandinavien.[1]

Dillfrön har använts mot kolik och till ammande mödrar. Dessutom har dill använts som rogivande medel.[1]

Namnet tros komma från det fornnordiska eller anglosaxiska ordet dylle som betyder vagga till sömns.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Man använder blommorna (dillkronor), blad och frön som krydda. Kronor och blad används bland annat till färskpotatis och till kräftor. I Indien ingår ofta dillfrön i olika curryblandingar.[1]

Den angenäma smaken beror på en flyktig olja med starkt aromatisk smak och stickande doft. Den flyktiga oljan innehåller, förutom ett kolväte, även ämnet karvol, som också förekommer i krusmyntans blad och i kumminolja. Genom destillation av dillfrö erhålls dillolja, Oleum anethi.[2]

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Inom folkmedicinen används klyvfrukterna av dill vid väderspänning eller matsmältningsrubbningar. Verkande ämnen är eterolja med limonen och karvon. Medicinsk verkan är kramplösande, väderdelande, inflammationshämmande och urindrivande.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Vetlesen, Kari (2012). Kryddlexikon: världens alla kryddor från A till Ö. Sundbyberg: Optimal. Libris 12479560. ISBN 978-91-7241-242-2 
  2. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
  3. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]