Dimitrij Bludov

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dmitry Bludov som ung.

Dimitrij Nikolajevitj Bludov, född 1785 och död 1864, var en rysk diplomat och politiker.

Efter anställning vid ryska beskickningen i Amsterdam var Bludov 1812-14 legationssekreterare i Stockholm och 1817-20 chargé d'affaires i London. Han blev 1826 sekreterare i den efter dekabristupproret tillsatta undersökningskommissionen och snart dess egentlige ledare, och belönades med en statssekretaretjänst och utnämndes 1829 till geheimeråd. 1832 blev Bludov inrikesminister, 1839 justitieminister och president i riksrådets lagkommission, som under hans ledning fullbordade det stora lagkodifieringsarbetet som Michail Speranskij hade inlett. Under Bludovs medverkan togs också på 1840-talet de första stegen till livegenskapens upphävande. Efter en beskickning till Rom 1846-47 och avslutandet av ett konkordat med påven var han ivrigt verksam för böndernas frigörelse, blev 1858 ordförande i centralkommittén för frågans utredande och kunde 1861 underteckna akten som gav nära 22 miljoner livegna sin frihet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]