Dinorah

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Giacomo Meyerbeer

Dinorah ou Le Pardon de Ploërmel (Dinorah eller Avlatsfesten i Ploërmel) är en opéra comique i tre akter med musik av Giacomo Meyerbeer och libretto av Jules Barbier och Michel Carré.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kort tid efter premiären av L'Étoile du Nord skickade Jules Barbier den första skissen på en komisk enaktsopera med titeln Le Chercher du trésor till Meyerbeer. Tonsättaren gillade historien och bad Barbier och Carré att göra en treaktsopera över ämnet. Faktum var att berättelsens handling knappt ens kunde fylla ut tre akter då de flesta händelser är till ända i slutet av akt II. Men Meyerbeer gjorde en dygd av nödvändigheten och tog tillvara tillfället att producera några charmerande tablåer med mycket lokalfärg i finalakten. Operan hade premiär den 4 april 1859 på Opéra-Comique i Paris med Meyerbeer som dirigent. Meyerbeers musik prisades medan librettot ansågs osammanhängande. För de utländska föreställningarna skrev Meyerbeer recitativ i stället för den talade dialogen.

Svensk premiär den 2 februari 1866 på Stora Teatern, Göteborg. Den 23 maj 1870 hade operan premiär i Stockholm på det Gustavianska operahuset.

Under ouvertyren hörs delar av en avlägsen kör bakom ridån sjungandes en hymn. Allt medan musiken fortgår ter sig kören komma närmare. Genom hela operan upprätthåller Meyerbeer intresset medelst liknande påhittiga grepp. I finalen till akt III när Dinorah sakta återfår medvetandet spelar hälften av varje stråksektion med sordin och de får ledsaga henne medan de andra stråkarna följer Hoël. Operan innehåller även den berömda "skuggarian" (Ombre légère) i akt II som alltjämt är ett glansnummer för koloratursopraner.

Personer[redigera | redigera wikitext]

Handling[redigera | redigera wikitext]

En storm har förstört herden Hoëls hus på själva hans bröllopsdag. Han anser inte att hans brud skall leva under de förhållanden han nu kan erbjuda henne, och därför uteblir han från bröllopet. Dinorah mister förståndet av sorg och ger sig ut att söka efter honom. Hoël och hans vän Corentin går ut och letar efter en skatt, vaktad av alfer, men ingen har hittills lyckats finna den eftersom alferna dödar alla som rör vi den. Även Dinorah letar efter skatten men Hoël tror att hon är ett spöke och flyr. Corentin däremot försöker få henne att röra vid skatten. Hon svimmar men återuppväcks av Hoël, och vid åsynen av sin brudgum återfår hon förståndet. De bestämmer sig för att glömma allt om skatten och beger sig hemåt och fullföljer det avbrutna bröllopet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]