Diskurs

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Diskurs (latin: discursus, "springande till och från") betyder antingen "talad kommunikation eller debatt" eller "en formell diskussion eller debatt".[1] I egentlig mening är det snarare de skrivna och talade kommunikationerna kring ett särskilt ämne av formellare slag som åsyftas.[2] Termen används ofta inom semantik och diskursanalys. Inom semantiken är diskurser lingvistiska enheter uppbyggda av flera meningar; med andra ord konversationer, argument, tal eller skrift. Inom diskursanalys, som blev populär under sent 1960-tal, är ordet "diskurs" kort för "diskursiv formation", vilket är vad Michel Foucault kallade kommunikation som involverar specialiserad kunskap av olika sorter. Diskurs beskriver "en enhet av sekvenser, tecken, genom att de är uttalanden (enoncés)" enligt Foucault[3]. Det är i denna form som ordet oftast används inom akademiska studier. Andra centralfigurer inom diskursanalysen är Malcolm Coulthard, Norman Fairclough, Leo Spitzer, Ernesto Laclau och Chantal Mouffe.

Diskursanalys är en metod som används inom akademiskt arbete. Diskursstudier görs inom flera områden som undersöker relationerna mellan språk, till exempel feministiska studier, antropologi, etnografi, språkvetenskap, kulturella studier, litterär teori och idéhistoria. Inom dessa fält är begreppet "diskurs" i sig självt utsatt för diskurs, alltså debatterat på basis av specialiserad kunskap. Diskurs kan likväl ses i användandet av talat, skrivet, tecknat språk och andra kommunikationsformer.

Under 1900-talet, via den generativa grammatiken, strukturalismen, poststrukturalismen, dekonstruktionen och pragmatiken, har ordet fått en utvidgad betydelse. Detta beror på att de gemensamt ser språket som summan av de enheter, den struktur, som skapar, upprätthåller och utgör begreppsbildning och förståelse, och därför är den avgörande instansen för mänsklig samvaro, där diskursen är begreppsvärlden i dess specifika uttryck. Med denna utvidgade betydelse är det ett samlingsnamn för de infallsvinklar, begrepp, sätt att resonera, frågeställningar och så vidare som tillämpas inom ett visst område. Denna utvidgning från specifik till generell betydelse är närbesläktad med begreppet paradigm som under samma tid genomgick en likartad utveckling.

Diskursbrott innebär att en diskussion som tidigare varit mer eller mindre tabubelagd, plötsligt går att formulera och diskutera, till exempel att avskaffa monarkin eller ha kvinnliga präster. Troligen kan man säga att ett diskursbrott även kan uppstå i ett äktenskap, inom en familj eller inom ett företag. Inom ämnet omvärldsbevakning är diskursbrott ett fundamentalt begrepp då det ofta föregår en större förändring av förutsättningarna (risker och möjligheter) för ett företag.

Diskursanalys inom språkvetenskapen[redigera | redigera wikitext]

Diskurs (eng. Discourse) inom språkvetenskapens olika delområden gäller såväl tal och skrift som multimodal kommunikation. Språket i arbete/verksamhet är i fokus med såväl aktörer inom ett språkområde, till exempel det svenska, som inom en global kontext [4].

För den språkvetenskapliga diskursanalysen är anknytningen till kontexten i fokus[5]. Studier har gällt diskursen knuten till olika arbetsplatser, nationella och internationella företag , reklam liksom till muntlig och skriftlig interaktion i juridiska, medicinska,  tekniska, och ekonomiska kontexter. Diskursen studeras som beroende av sociala nätverk och i socialt ordnade grupper[6].

Diskursen beskrivs som dynamisk, det vill säga den förändras över tid, beroende på sociala och samhälleliga förhållanden liksom av förändringar knutna till de aktörer, experter och lekmän, som inkluderas i interaktionen. I många studier är själva konstruktionsprocessen central, dvs. analysen gäller diskursens historiska utveckling[7]. Analysen knyter därvid samman olika nivåer inom språket:  den kognitiva, sociala och samhälleliga[8].

Inom den tillämpade språkvetenskapen har studier vidare gällt olika pedagogiska kontexter, knutna till skola, högskola och universitet[9]. Den skriftliga diskursen inom olika vetenskapsområden har också varit föremål för flera studier[10].

Språk och kön är ett annat stort område inom diskursanalysen[11] liksom språk och politik[12]. I båda dessa delområden är den kritiska dimensionen central.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Mats Börjesson: Diskurser och konstruktioner (2003)
  • Mats Börjesson och Eva Palmblad, Diskursanalys i praktiken (2007)
  • Malcolm Coulthard, An Introduction to Discourse Analysis (1997)
  • Norman Fairclough, Discourse and Social Change (1992)
  • Norman Fairclough, Media discourse (1995)
  • John Flowerdew, Discourse in Context. Contemporary Applied Linguistics 3 (2014)
  • Britt-Louise Gunnarsson, Professional Discourse (Continuum 2009); (Bloomsbury 2016)
  • Britt-Louise Gunnarsson, ed., Languages of Science in the Eighteenth Century (2011)
  • Britt-Louise Gunnarsson, Per Linell & Bengt Nordberg, eds., The Construction of Professional Discourse (1997)
  • Ken Hyland, ed., Discourse Studies Reader. Essential Excerpts (2013)
  • Ernesto Laclau och Chantal Mouffe, Hegemonin och den socialistiska strategin (2008)
  • Michel Foucault Diskursens ordning : installationsföreläsning vid Collège de France den 2 december 1970 (1993)
  • Jacob Torfing New theories of discourse : Laclau, Mouffe and Zizek (1999)
  • Teun A. van Dijk, ed., Discourse as Social Interaction. Discourse Studies 2. A Multidisciplinary Introduction (1997)
  • Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod (2000)
  • Ruth Wodak, ed., Gender and discourse (1997)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Compact Oxford Dictionary, Thesaurus and Wordpower Guide [2001], Oxford University Press, New York
  2. ^ ”diskurs | svenska.se”. https://svenska.se/tre/. Läst 27 juni 2019. 
  3. ^ Foucault, Michel, 1926-1984. (2002). The order of things : an archaeology of the human sciences. Routledge. ISBN 0415267366. OCLC 57478321. https://www.worldcat.org/oclc/57478321. Läst 27 juni 2019 
  4. ^ Discourse Studies (Sage). doi:10.1177/146144560461001. ISSN 1461-4456. http://dx.doi.org/10.1177/146144560461001. Läst 3 juni 2020. 
  5. ^ John Flowerdew, ed. Discourse in Context. Contemporary applied linguistics. Continuum. ©2009-. ISBN 978-0-8264-9745-1. OCLC 277203909. https://www.worldcat.org/oclc/277203909. Läst 3 juni 2020 
  6. ^ Gunnarsson, Britt-Louise. (2009). Professional discourse. Continuum. ISBN 978-0-8264-9213-5. OCLC 676698664. https://www.worldcat.org/oclc/676698664. Läst 3 juni 2020 
  7. ^ The construction of professional discourse. Longman. 1997. ISBN 0-582-25941-X. OCLC 35955158. https://www.worldcat.org/oclc/35955158. Läst 3 juni 2020 
  8. ^ Gunnarsson, Britt-Louise. (2009). Professional discourse. Continuum. ISBN 978-0-8264-9213-5. OCLC 676698664. https://www.worldcat.org/oclc/676698664. Läst 3 juni 2020 
  9. ^ Ken Hyland, ed. Discourse studies reader : essential excerpts. 2013. ISBN 978-1-4411-7982-1. OCLC 819520307. https://www.worldcat.org/oclc/819520307. Läst 3 juni 2020 
  10. ^ Britt-Louise Gunnarsson, ed. Languages of science in the eighteenth century. De Gruyter Mouton. 2011. ISBN 3-11-025506-5. OCLC 775064594. https://www.worldcat.org/oclc/775064594. Läst 3 juni 2020 
  11. ^ Ruth Wodak, ed. Gender and discourse. Sage Publications. 1997. ISBN 0-7619-5098-2. OCLC 607527314. https://www.worldcat.org/oclc/607527314. Läst 3 juni 2020 
  12. ^ Teun van Dijk, ed., Discourse as Social Interaction. Discourse studies 2: a multidisciplinary introduction. Sage Publications. 1997. ISBN 0-8039-7846-4. OCLC 36574208. https://www.worldcat.org/oclc/36574208. Läst 3 juni 2020