Dispaschör

Dispaschör (franska dispacheur) är en av regeringen förordnad person som utfärdar dispascher (haveriutredningar) och fungerar som skiljedomare vid tvister om sjöförsäkringsavtal. För att kunna bli utsedd till dispaschör skall personen i fråga vara lagfaren, det vill säga ha avlagt juristexamen och ha domarkompetens.

I svenskan har ordet förekommit sedan 1750. I Sverige har dispaschörer funnits i Stockholm, Göteborg, Malmö och Härnösand. Efter 1972 är för hela landet endast en person förordnad med säte i Göteborg och med titeln "Sveriges dispaschör".

Dispasch är en utredning om så kallat "gemensamt haveri", där kostnaderna för skador som uppkommit ska fördelas mellan fartygsägare, lastägare och befraktare men i praktiken mellan dessas försäkringsgivare. Regelverket för detta är internationellt men har kritiserats som efter moderna förhållanden onödigt komplicerat. I många länder, bl.a. i Skandinavien, har dispaschörer statligt förordnande, medan bl.a. Storbritannien USA saknar lagstiftning om deras verksamhet. Den kontrolleras där i stället av privata branschorganisationer.

Lista över dispaschörer i Sverige

Göteborg

• Johan Didrich Öhlisch (1813-1814)
• Johan Carl Öhlisch (1817-1849)
• H.G. Wessberg (1849-1858)
• Th. Berger (1858-1888)
• Leonard Nyman (1889-1904)
• Conrad M. Pineus (1904-1935)
• Kaj Pineus (1935-1980)
• Jan Sandström (1980-1998)
• Svante O. Johansson (1998-2011)
• Magnus Widebeck (2012- )

Stockholm

• Charles Hoffman (1752-1796)
• Lucas von Breda (1752-1796)
• Carl Cassel (1799-1834)
• Eric Flygarson (1835-1854)
• Johan Adrian Nordvall (1854-1867)
• Wilhelm d'Aubuigné (1867-1883)
• Carl Johans Jonsson (1883-1907)
• Per Hasselrot (1907-1944)
• Gösta Hasselrot (1944-1972)

Malmö

• Arvid Törnblom (1894-1924)

Härnösand

• Per Emanuel Huss (1878-1913)

Referenser

Webbkällor

• Sveriges dispaschör.
• Norstedts uppslagsbok 1948.

Tryckta källor

• Nationalencyklopedins ordbok. Bd 1, [A-Hz]. Höganäs: Bra böcker. 1995. Libris 2098814. ISBN 9170249539  s. 292.