Division I i ishockey 1976/1977

Från Wikipedia
Division I
Säsong1976/1977
VinnareTimrå IK (Division I Norra)
IF Karlskoga/Bofors (Division I Västra)
Djurgårdens IF (Division I Östra)
HV71 (Division I Södra)
UppflyttadeDjurgårdens IF
Timrå IK
NedflyttadeBollnäs IS
Clemensnäs/Rönnskärs IF (CRIF)
IF Troja
IF Tunabro
IK Göta
IK Vita Hästen
Järveds IF
Ljusne AIK
Nynäshamns IF
Tranås AIF
Tyringe SoSS

BBK/Björns
Clemensnäs/Rönnskärs IF
IFK Kiruna
IFK Luleå
Järveds IF
Kiruna AIF
Piteå HC
Sundsvall/Tunadals IF
Tegs SK
Timrå IK
Örnsköldsvik SK
Östersunds IK
Avesta BK
Bollnäs IS
Fagersta AIK
Falu IF
Grums IK
Hofors HC
IF Karlskoga/Bofors
IF Tunabro
Ljusne AIK
Malungs IF
Mora IK
Strömsbro IF
Almtuna IS
Djurgårdens IF
Hammarby IF
Huddinge IK
IK Göta
IK Vita Hästen
Linköpings HC
NSA 76
Nynäshamns IF
Surahammars IF
Väsby IK HK
Västerås IK
Boro/Landsbro IF
Halmstads HK
HV71
IF Troja
IFK Bäcken
Karlskrona IK
Malmö IF
Nybro IF
Tibro IK
Tingsryds AIF
Tranås AIF
Tyringe SoSS
Lagen i Division I 1976/1977.
Division I Norra – Division I Norra Division I Västra – Division I Västra
Division I Östra – Division I Östra Division I Södra – Division I Södra

Division I i ishockey 1976/1977 var säsongens näst högsta ishockeydivision i Sverige. Det var andra säsongen efter serieomläggningen där Elitserien skapades och Division I blev andradivisionen i svensk ishockey. Serien var indelad i fyra regionala serier benämnda efter väderstrecken. Varje serie hade 12 lag. Den norra och västra serien spelade i 22 omgångar medan den östra och södra serien spelades i 33 omgångar. De fyra främsta lagen i varje serie gick vidare till playoff. Vinnarna av playoff gick vidare till Kvalserien till Elitserien. Denna säsong flyttades de tre sista lagen i varje serie ner till Division II och endast ett upp för att minska serien till 40 lag nästa säsong.

Deltagande lag[redigera | redigera wikitext]

Sedan förra säsongen har Djurgården och Timrå flyttats ner från Elitserien och Almtuna, Avesta BK, Clemensnäs/Rönnskär, Göta, Ljusne, Tranås, Tyringe och Örnsköldsvik flyttats upp från Division II. I Sundsvall hade Heffners/Ortvikens IF gått samman med Tunadal IF och bildat Sundsvall/Tunadals IF, ofta kallade Esste (S/T). Nacka SK hade sedan förra säsongen gått samman med Skuru IK och Atlas Copco IF och bildat NSA 76. Boden hade gått samman med Svartbjörnsbyns IF och kallades nu BBK/Björns och från BK Kenty hade ishockeyn brutit sig ur och bildat Linköpings HC.

Division I Norra
BBK/Björns
Clemensnäs/Rönnskärs IF
IFK Kiruna
IFK Luleå
Järveds IF
Kiruna AIF
Piteå IF
Sundsvall/Tunadals IF
Tegs SK
Timrå IK
Örnsköldsviks SK
Östersunds IK
Division I Västra
Avesta BK
Bollnäs IS
Fagersta AIK
Falu IF
Grums IK
Hofors IK
IF Karlskoga/Bofors
IF Tunabro
Ljusne AIK
Malungs IF
Mora IK
Strömsbro IF
Division I Östra
Almtuna IS
Djurgårdens IF
Hammarby IF
Huddinge IK
IK Göta
IK Vita Hästen
Linköpings HC
NSA 76
Nynäshamns IF
Surahammars IF
Väsby IK
Västerås IK
Division I Södra
Boro/Landsbro IF
Halmstads HK
HV71
IF Troja
IFK Bäcken
Karlskrona IK
Malmö IF
Nybro IF
Tibro IK
Tingsryds AIF
Tranås AIF
Tyringe SoSS

Grundserier[redigera | redigera wikitext]

Division I Norra[redigera | redigera wikitext]

Timrå hade fått behålla förra säsongens spelare trots nerflyttningen från Elitserien. Det gjorde att de framstod som klara favoriter innan serien började. Och de infriade förväntningarna med råge, 22 segrar på raken, inte en enda förlorad poäng och en målskillnad på 167–50 visade lagets överlägsenhet. Bakom dem stod kampen mellan fyra Norrbottenslag varav bara tre kunde följa Timrå till playoff. Det blev de båda Kiruna-lagen och BBK/Björns som gick vidare medan Luleå missade chansen med sämre målskillnad. Största överraskningen var Bodenlaget BBK/Björns som tippats bland bottenlagen då det tappat många spelare sedan förra säsongen. Det nya laget från Sundsvall hade förväntats vara bland topplagen, men för dem blev säsongen en besvikelse och de kom att flyttas ner till Division II till nästa säsong. Även Järved och CRIF flyttades ner denna säsong där det fanns tre nedflyttningsplatser. IFK Kirunas Rolf Älvero vann poängligan med 37 poäng (14+23) men Bodens Bo Lundberg gjorde flest mål (21)[källa behövs]. Publiken vid seriens matcher minskade från &&&&&&&&&0135000.&&&&&0135 000 förra säsongen till &&&&&&&&&&090000.&&&&&090 000 denna säsongen.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Timrå IK 22 22 0 0 167 50 +117 44
2 Kiruna AIF 22 15 3 4 124 61 +63 33
3 BBK/Björns 22 13 3 6 107 93 +14 29
4 IFK Kiruna 22 12 4 6 117 80 +37 28
5 IFK Luleå 22 13 2 7 110 90 +20 28
6 Örnsköldsviks SK 22 8 4 10 82 118 −36 20
7 Piteå IF 22 8 2 12 87 105 −18 18
8 Tegs SK 22 6 4 12 98 115 −17 16
9 Östersunds IK 22 6 4 12 78 110 −32 16
10 Sundsvall/Tunadals IF 22 6 1 15 66 103 −37 13
11 Järveds IF Nedflyttad  22 4 4 14 71 117 −46 12
12 Clemensnäs/Rönnskärs IF Nedflyttad  22 2 3 17 70 135 −65 7

Division I Västra[redigera | redigera wikitext]

Kampen om seriesegern var viktig denna säsong. Segraren slapp nämligen möta omöjliga Timrå i den andra playoffmatchen. Kampen stod mellan Mora IK och IF Karlskoga/Bofors (i folkmun kallade KB Karlskoga) och i den näst sista omgången möttes de i en seriefinal som slutade 9–7 till Mora. Därmed sågs saken som klar, Mora skulle vinna serien. Kvar var bara en match mot Grums, ett lag som ändå inte hade möjlighet att nå playoff. Men Grums öppnade med tre mål under de tio första minuterna av matchen och slutresultatet blev 6–4 vilket innebar att Karlskoga vann serien. Strömsbro hade annars inlett serien bäst med nio raka segrar innan de förlorade mot Karlskoga och tappade formen. Det räckte dock till en tredjeplacering och en av de fyra playoffplatserna. Den fjärde platsen togs av Hofors medan Bollnäs, Borlängelaget Tunabro och Ljusne fick nedflyttningsplatserna till Division II. Det var f.ö. sista säsongen med namnet Tunabro då man bestämt att gå samman med Kvarnsvedens GoIF och anta namnet Borlänge HC. Moras Hasse Hansson vann poängligan med 64 (35+29) poäng.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IF Karlskoga/Bofors 22 18 2 2 181 70 +111 38
2 Mora IK 22 18 1 3 196 66 +130 37
3 Strömsbro IF 22 16 1 5 144 74 +70 33
4 Hofors IK 22 14 3 5 115 93 +22 31
5 Grums IK 22 10 3 9 101 98 +3 23
6 Malungs IF 22 10 3 9 78 94 −16 23
7 Falu IF 22 10 0 12 134 145 −11 20
8 Fagersta AIK 22 8 1 13 107 105 +2 17
9 Avesta BK 22 7 1 14 87 140 −53 15
10 Bollnäs IS Nedflyttad  22 6 1 15 99 170 −71 13
11 IF Tunabro Nedflyttad  22 4 2 16 68 120 −52 10
12 Ljusne AIK Nedflyttad  22 1 2 19 58 193 −135 4

Division I Östra[redigera | redigera wikitext]

Säsongen präglades av att tiofaldiga SM-guldvinnarna Djurgården spelade i serien. Många undrade om de skulle gå genom serien utan förlust. Svar på frågan kom redan i andra omgången då man förlorade mot Huddinge med 1–5. I den femte omgången förlorade man mot Hammarby och i den sjätte mot Almtuna. Förlusterna var oväntade men förklarades av att tränaren Hans "Tjalle" Mild testat flera ungdomar i laget medan några ordinarie spelare varit skadade. Efter detta skärpte sig Djurgården och förlorade inte fler matcher i den 33 omgångar långa serien. I sista omgången tog man ordentlig revansch på Huddinge med 18–3 även om seriesegern redan var klar. Trots detta var det Huddinge som fick rubrikerna. Man inledde med 21 raka segrar och ledde länge serien med ett lag som hade fjorton egna spelare – Huddinge hade länge drivit en egen framgångsrik hockeyskola. Tredje och fjärde platsen till playoff togs av Hammarby och Almtuna, de senare nykomlingar för säsongen. Poängligan dominerades av Djurgården som lade beslag på de fem första platserna. Björn Palmqvist vann med 71 (41+30) poäng. IK Göta med nio SM-titlar och 34 säsonger i högsta serien hamnade näst sist i serien. Tillsammans med Norrköpingslaget Vita Hästen och Nynäshamn flyttades de ner till Division II till nästkommande säsong. Det var sista gången man kunde se IK Göta i Division I. Fram till samgåendet med Tranebergs IF huserade man i lägre divisioner. [3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Djurgårdens IF 33 28 2 3 285 96 +189 58
2 Huddinge IK 33 25 4 4 174 110 +64 54
3 Hammarby IF 33 20 3 10 160 94 +66 43
4 Almtuna IS 33 17 1 15 152 146 +6 35
5 Linköpings HC 33 16 3 14 131 133 −2 35
6 NSA 76 33 17 1 15 127 135 −8 35
7 Västerås IK 33 14 4 15 145 118 +27 32
8 Surahammars IF 33 13 3 17 150 178 −28 29
9 Väsby IK 33 11 2 20 151 185 −34 24
10 IK Vita Hästen Nedflyttad  33 9 4 20 130 177 −47 22
11 IK Göta Nedflyttad  33 7 5 21 92 175 −83 19
12 Nynäshamns IF Nedflyttad  33 4 2 27 92 242 −150 10

Division I Södra[redigera | redigera wikitext]

Även den södra serien spelades i 33 omgångar vilket innebar att lagen möttes tre gånger. Tre av förra årets playofflag – HV71, Tingsryd och Bäcken – placerade sig tillsammans med Halmstad på playoffplatserna i den sjunde omgången och blev sedan kvar där serien ut. Serien hade redan flera profiler som Ulf Sterner i Bäcken och Des Moroney i Karlskrona. Till denna säsong kom en till, nämligen Leif "Honken" Holmqvist som HV71 köpt ut från Indiana Racers. HV71 dominerade serien trots vissa motgångar. Inledningsmatchen mot Karlskrona förlorade man och i Halmstad fick Jan Bergstrand sex månaders avstängning efter ett slagsmål med domaren Benkt Gunbro. Årets busar blev Halmstad som samlade ihop till 618 utvisningsminuter under säsongen och skapade tidningsrubriker över hela landet. Precis bakom playoff-lagen placerade sig Karlskrona och Nybro i kraft av bra värvningar. För Nybros del kom två nyförvärv från Kanada. Även sjuan Boro hade värvat kanadensiskt. På nedflyttningsplats kom Troja, Tyringe och Tranås vilket innebar att de flyttades ner till Division II påföljande säsong. Poängligan toppades av HV:s Bengt Kinell som gjort 58 (24+34) poäng.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 HV71 33 24 2 7 224 101 +123 50
2 Tingsryds AIF 33 23 3 7 201 121 +80 49
3 IFK Bäcken 33 22 3 8 185 135 +50 47
4 Halmstads HK 33 21 3 9 177 127 +50 45
5 Karlskrona IK 33 17 7 9 134 117 +17 41
6 Nybro IF 33 15 8 10 156 111 +45 38
7 Boro/Landsbro IF 33 11 5 17 127 165 −38 27
8 Malmö IF 33 9 8 16 132 150 −18 26
9 Tibro IK 33 8 8 17 129 160 −31 24
10 IF Troja Nedflyttad  33 9 3 21 134 191 −57 21
11 Tyringe SoSS Nedflyttad  33 7 7 19 97 178 −81 21
12 Tranås AIF Nedflyttad  33 0 7 26 107 247 −140 7

Playoff[redigera | redigera wikitext]

De fyra främsta lagen från varje serie gick vidare till Playoff. Första delen avgjordes genom cupspel där totalt fyra lag gick vidare till kvalserien. Lagen möttes i två matcher, en borta och en hemma, för att avgöra vem som gick vidare. Oavgjorda matcher avgjordes med sudden death. Om lagen vann en match vardera spelades en tredje match för att avgöra vem som gick vidare.

Grupp 1[redigera | redigera wikitext]

I den första gruppen möttes lag från Division I Norra och Västra. Timrå var klara favoriter till den ena av platserna i kvalserien, vem som skulle ta den andra platsen var det däremot delade meningar om. Timrå vann en plats som förväntat, men inte utan att Mora tvingade fram en omspel i andra omgången – första gången på hela säsongen som Timrå förlorade en match. Den andra platsen stod mellan Karlskoga och Kiruna och även den gick till en tredje match där Karlskoga vann borta mot Kiruna med 5–7.[5]

 
Playoff 1Playoff 2
 
                
 
0
 
 
IF Karlskoga/Bofors 117
 
0
 
BBK/Björns 04
 
IF Karlskoga/Bofors 507
 
0
 
Kiruna AIF 265
 
Kiruna AIF 95
 
 
Hofors IK 04
 
 
0
 
 
Timrå IK 85
 
0
 
Strömsbro IF 32
 
Timrå IK 827
 
0
 
Mora IK 441
 
Mora IK 64
 
 
IFK Kiruna 30
 

Karlskoga och Timrå vidare till Kvalserien.

Grupp 2[redigera | redigera wikitext]

Lagen från Division I Östra och Södra möttes i grupp 2. Även här utmärkte sig Halmstad med ojust spel och protester mot domarbeslut, men det hjälpte dem inte utan Huddinge slog ut dem. Djurgården gick genom playoff utan förluster, men det satt långt inne i matcherna mot Tingsryd. Det andra laget till kvalserien blev HV71, men det krävde en tredje match i båda omgångarna.[6]

 
Playoff 1Playoff 2
 
                
 
0
 
 
HV71 726
 
0
 
Hammarby IF 133
 
HV71 624
 
0
 
Huddinge IK 243
 
Huddinge IK 106
 
 
Halmstads HK 62
 
 
0
 
 
Djurgårdens IF 55
 
0
 
IFK Bäcken 41
 
Djurgårdens IF 23
 
0
 
Tingsryds AIF 12
 
Tingsryds AIF 66
 
 
Almtuna IS 25
 

Djurgården och HV71 vidare till Kvalserien.

Kvalserien till Elitserien i ishockey[redigera | redigera wikitext]

Kval till Division I[redigera | redigera wikitext]

Norra[redigera | redigera wikitext]

Bergeforsen från Timrå började serien med att förlora med 15–2 mot Kågedalen (från Skellefteå) och därefter mot Norsjö med 11–4. Efter det valde laget att dra sig ut kvalserien som istället blev en uppgörelse mellan Västerbottenslagen Kågedalen och Norsjö.[7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Kågedalens AIF Uppflyttad 2 1 0 1 16 8 +8 2
2 Norsjö IF 2 1 0 1 8 16 −8 2
3 Bergforsens SK 0 0 0 0 0 0 0 0

Västra[redigera | redigera wikitext]

Ludvika vann den enda platsen till Division I och återkommer därmed till serien nästa säsong. Sista omgången behövde inte spelas då resultatet redan var klart.[8]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Ludvika HC Uppflyttad 5 4 1 0 27 8 +19 9
2 IK Viking 5 3 0 2 22 14 +8 6
3 Skutskärs SK 5 2 1 2 23 20 +3 5
4 Vansbro AIK 5 0 0 5 10 40 −30 0

Östra[redigera | redigera wikitext]

Stockholmslaget Mälarhöjden började med en förlust mot IK SE (en sammanslagning av Örebrolagen IK Sturehov och IF Eyra), men sedan följde endast segrar och Mälardalen kunde säkra sin återkomst till Division I. Sista matchen mellan Nyköping och Tierp ställdes in då inget av lagen ändå kunde nå uppflyttningsplatsen.[9]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Mälarhöjden/Västertorp IK Uppflyttad 6 5 0 1 30 22 +8 10
2 IK SE 6 4 0 2 32 28 +4 8
3 Tierps IF 5 1 0 4 19 25 −6 2
4 Nyköpings BIS 5 1 0 4 18 24 −6 2

Södra[redigera | redigera wikitext]

I den södra kvalserien missade Skövde uppflyttning och Kungsbackalaget Hanhals blev stryklag precis som förra säsongen. Istället var det Växjö som tog platsen till Division 1.[10]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Växjö HC Uppflyttad 6 4 1 1 19 15 +4 9
2 Skövde IK 6 3 1 2 26 14 +12 7
3 Rögle BK 6 2 2 2 28 20 +8 6
4 Hanhals BK 6 1 0 5 17 41 −24 2

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Lasse Pettersson (1977). C A Strömberg. red. ”Timrå i topp som väntat men BBK/Björns största överraskningen”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 178–184. ISSN 0347-2221. 
  2. ^ Sven-Erik Karlsson (1977). C A Strömberg. red. ”Mora jublade alldeles för tidigt – förlust mot Grums blev ödesdiger”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 185–189. ISSN 0347-2221. 
  3. ^ Claes-G Bengtsson (1977). C A Strömberg. red. ”Djurgår'n förstås–men Huddinge stal rubrikerna”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 190–196. ISSN 0347-2221. 
  4. ^ Sven Elofsson (1977). C A Strömberg. red. ”Superkändisen 'Honken' hemma igen – hjälpte HV 71 till seger”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 197–201. ISSN 0347-2221. 
  5. ^ C A Strömberg, red (1977). ”Favoriterna Timrå klarade första hindret trots besvär med Mora”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 202–203. ISSN 0347-2221. 
  6. ^ C A Strömberg, red (1977). ”'Djurgården ska vara tacksamma för en som Peder i målet”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 204–205. ISSN 0347-2221. 
  7. ^ Lasse Pettersson (1977). C A Strömberg. red. ”Två lag gjorde upp om en plats”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 320. ISSN 0347-2221. 
  8. ^ Åke Nohrén (1977). C A Strömberg. red. ”Sista omgången behövde inte spelas”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 320. ISSN 0347-2221. 
  9. ^ Claes-G Bengtsson (1977). C A Strömberg. red. ”Mälarhöjden/Västertorp upp trots dålig start”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 321. ISSN 0347-2221. 
  10. ^ Jan Holmberg (1977). C A Strömberg. red. ”Skövde stupade på mållinjen igen!”. Årets Ishockey 1977 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 321. ISSN 0347-2221. 
Tryckta källor
  • Årets ishockey 1977 – C A Strömberg, red. Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN 0282-860X
Webbreferenser