Hoppa till innehållet

Diyanet İşleri Başkanlığı

Från Wikipedia

Diyanet İşleri Başkanlığı eller vanligen kallat Diyanet är en statlig myndighet i Turkiet som administrerar landets moskéer. Myndigheten bildades år 1924.[1] År 2017 hade myndigheten enligt Dagens Nyheter 120 000 anställda.[2]

År 1976 fick den utöver administrationen av landets moskéer uppdraget att även administrera moskéer för turkar i utlandet. Som ett led i verksamheten utomlands skickar Diyanet turkiska imamer till utlandet och avlönar dem.[1]

Budget[redigera | redigera wikitext]

Diyanets utgifter per år
Information
Diagrammet är tillfälligt inaktiverat. Grafer inaktiverades den 18 april 2023 på grund av programvaruproblem.

Källa: soL International[3]

Diyanets budget har fyrdubblats under AKP:s styre.[3] År 2019 ökades budgeten till 10,5 miljarder TL från 7,7 miljarder föregående år, vilket var fem gånger så mycket som Turkiets underrättelsetjänst Millî İstihbarat Teşkilatı(en).[4]

Inhemsk verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Myndigheten övervakar Turkiets 85 000 moskéer, skriver fredagsböner och utfärdar halal-certifieringar till matproducenter. Diyanet driver även en TV-kanal som sänder 24 timmar om dygnet via marknät och satellit samt även finns tillgänglig på Youtube. Diyanet har även en närvaro på andra sociala medier som Twitter och Facebook.[5]

Förbud[redigera | redigera wikitext]

Bland myndighetens haram-dekret finns firandet av nyår enligt den Gregorianska kalendern, tatueringar, spel på lotterier och abort.[5]

Internationell verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Islam i Danmark

Danimarka Türk Diyanet Vakfı (danska: Dansk Tyrkisk Islamisk Stiftelse) är Diyanets organisation i Danmark. Den har sitt huvudkontor i Albertslund och organiserar i stort sett alla turkiska moskéer i landet. År 2011 hade organisationen 30 000 medlemmar.[6] Enligt en översiktsstudie i mitten av 2000-talet gjord över moskéer i Danmark var cirka 30 imamer från utlandet verksamma under ett så kallat forkyndervisum . Flertalet av dessa var utsända ifrån Diyanet.[7]

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

Diyanets dotterorganisation DİTİB(de) i Tyskland styr även 270 moskéer i Frankrike och betalar lönerna för omkring 150 turkiska imamer i Frankrike enligt uppgifter från 2020. Dessa utgör ungefär hälften av alla utländska imamer i landet enligt Frankrikes regering.[8]

Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

Av 475 moskéer i Nederländerna var den största andelen (146) under Diyanets kontroll. Den holländska dotterorganisationen till Diyanet skapades för att motverka inflytandet från turkiska asylsökare med vänstersympatier till Nederländerna samt medlemmar av högerinriktade islamistiska rörelser som Milli Görus. Ett ytterligare mål var att öka lojaliteten med turkiska staten.[9]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns nio moskéer med imamer som avlönas av Turkiet och framför en officiell turkisk uppfattning om islam.[1] I uppdraget ingår att kartlägga AKP:s politiska motståndare och att främja turkisk nationalism. Sju av moskéerna med imam avlönad av Diyanet finns i Stockholm, en av dessa är Fittja moské. En finns i Göteborg och en i Skåne, Malmö muslimska församling. (Myndighetens Sverigedirektör år 2017 var Fatih Mehmet Karaca.[2][10]

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Se även: Islam i Tyskland

Genom sin dotterorganisation DİTİB(de) grundades under 1980-talet och kontrollerade Diyanet enligt en rapport från år 2008 nästan 900 moskéer.[1][8] Enligt tyska BpB var 930 moskéer anslutna till DİTİB.[11]

Imamer som är turkiska statsstjänstemän skickas från Turkiet för en period mellan fyra och fem år och de avlönas av turkiska staten. De talar ingen tyska och företräder en konservativ islam med auktoritetstro och traditionella könsroller.[12]

Efter Recep Tayyip Erdoğans maktövertagande i Turkiet sommaren 2016 ökades inslagen av turkisk nationalism och dito religion i fredagsbönerna. I samma period avslöjades att DITIB-imamer spionerat på Gülen-anhängare. Invigningen av DITIB-Zentralmoschee Köln(de) var till en början tänkt att vara en folkfest för integration, men invigningen hölls på turkiska istället för tyska och blev sålunda en show för Erdoğan.[12]

Österrike[redigera | redigera wikitext]

Avrupa Türk-İslam Birliği(de) (ATİB) är Diyanets dotterorganisation i Österrike.[13]

Sju av ATİBs moskéer stängdes i juni 2018 av österrikiska myndigheter på grund av otillåten finansiering från utlandet.[13][14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Muslimska församlingar och föreningar i Malmö och Lund – en ögonblicksbild (pdf)”. Myndigheten SST / CENTRUM FÖR MELLANÖSTERNSTUDIER vid LUNDS UNIVERSITET. sid. 15-16. Arkiverad från originalet den 17 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190217030155/https://www.myndighetensst.se/download/18.3db44c2e1556f5611c3a4256/1466687300493/Malmo__rapporten_20160415.pdf. Läst 16 juli 2019. 
  2. ^ [a b] ”Erdogans kampanj sprider rädsla bland turksvenskar”. DN.SE. 1 april 2017. Arkiverad från originalet den 15 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180615035905/https://www.dn.se/nyheter/sverige/erdogans-kampanj-sprider-radsla-bland-turksvenskar/. Läst 16 juli 2019. 
  3. ^ [a b] ”Turkey’s Religious Affairs asks for more despite huge budget” (på engelska). soL InternationaL. 28 mars 2017. https://news.sol.org.tr/turkeys-religious-affairs-asks-more-despite-huge-budget-171881. Läst 20 juli 2019. 
  4. ^ TM. ”Turkey’s Diyanet spends TL 3.2 million on decorating expenses - Turkish Minute” (på amerikansk engelska). https://www.turkishminute.com/2018/11/13/turkeys-diyanet-spends-tl-3-2-million-on-decorating-expenses/. Läst 20 juli 2019. 
  5. ^ [a b] Lepeska, David (18 maj 2015). ”Turkey Casts the Diyanet” (på amerikansk engelska). ISSN 0015-7120. https://www.foreignaffairs.com/articles/turkey/2015-05-17/turkey-casts-diyanet. Läst 20 juli 2019. 
  6. ^ ”Religion i Danmark 2012” (PDF). Institut for Kultur og Samfund, Aarhus Universitet. 14 juni 2012. sid. 51-57. http://samtidsreligion.au.dk/fileadmin/Samtidsreligion/Religion_i_Danmark/2012_e-aarbog/Religion_i_DK_2012.pdf. Läst 28 mars 2021. 
  7. ^ ”Islam i DK” (på danska). samtidsreligion.au.dk. Aarhus Universitet. https://samtidsreligion.au.dk/pluralismeprojektet/islamdk1/. Läst 10 oktober 2020. 
  8. ^ [a b] ”Macron’s War on Islamists Comes Up Against Erdogan’s Soft Power”. www.msn.com. https://www.msn.com/en-us/news/world/macron-s-war-on-islamists-comes-up-against-erdogan-s-soft-power/ar-BB1aRo5I. Läst 12 november 2020. 
  9. ^ Sözeri, Semiha; Öztürk, Ahmet Erdi. ”Diyanet as a Turkish Foreign Policy Tool: Evidence from the Netherlands and Bulgaria (pdf Download)” (på engelska). Politics and Religion 11 (03): sid. 12. ISSN 1755-0483. https://www.academia.edu/36059631/Diyanet_as_a_Turkish_Foreign_Policy_Tool_Evidence_from_the_Netherlands_and_Bulgaria. Läst 16 juli 2019. 
  10. ^ ”Flera turkiska företrädare delaktiga i kartläggning - Nyheter (Ekot)”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6661874. Läst 20 juli 2019. 
  11. ^ ”Deutschland - bpb” (på tyska). bpb.de. Bundeszentrale für politische Bildung. http://www.bpb.de/nachschlagen/lexika/islam-lexikon/21376/deutschland. Läst 16 juli 2019. 
  12. ^ [a b] Schenk, Arnfrid (10 maj 2019). ”Islam in Deutschland : Die Mehrheit sind sogenannte Import-Imame” (på de-DE). Die Zeit. ISSN 0044-2070. https://www.zeit.de/2019/20/islam-deutschland-imam-moschee-ausbildung-religionslehre/seite-2. Läst 24 augusti 2019. 
  13. ^ [a b] ”Österrike stänger sju moskéer och utvisar ett 60-tal imamer - Nyheter (Ekot)”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6972670. Läst 20 juli 2019. 
  14. ^ Online, FOCUS. ”Österreich schließt Moscheen und weist Imame aus: Das macht Deutschland anders” (på tyska). FOCUS Online. https://www.focus.de/politik/deutschland/debatte-um-ditib-und-atib-oesterreich-schliesst-moscheen-und-weist-imame-aus-deutschland-reagiert-anders_id_9098621.html. Läst 20 juli 2019.