Oceaniens mytologi

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Djabo)
Oceaniens regioner.

Oceaniens mytologi omfattar gudar, hjältar och mytologiska berättelser från Australien, Melanesien, Mikronesien och Polynesien.

Gestalter i Oceaniens mytologi[redigera | redigera wikitext]


A[redigera | redigera wikitext]

B[redigera | redigera wikitext]

D[redigera | redigera wikitext]

  • Djabo är, hos urinvånarna i västra Arnhem Land, norra Australien, den fläckiga kattmanen; den ene av två män som inledde skapelsen (begynnelsen). Djabo gavs månens förmåga att återfödas efter sin död. När han vägrade att göra så gav han människosläktet ödet att ofrånkomligen dö. Se även Yokul.

G[redigera | redigera wikitext]

  • Gidja är en mån- och skapelsegud hos folket i Norra Queensland i Australien. Under drömtiden skapade Gidja kvinnan genom att kastrera sin bror Yalungur. Gidja bestraffades för att ha förvandlat sin bror till kvinna av Kallin Kallin (som senare äktade henne). Kallin attackerade Gidja på en bro och slängde honom i havet. Gidja flöt till havs och slutade i himlen i form av månen.

H[redigera | redigera wikitext]

  • Haumea
  • Haumia-Tike-Tike
  • Hine-Ahuone eller Hine-ahu-one ("jordskapad kvinna") är den första kvinnan hos Maorifolket. Tane skapade Hine-Ahuone av rödlera genom att blåsa i den. Därefter parade sig han med henne vilket resulterade i dottern Hine-Titama. Se även Mytologi: Första kvinnan.
  • Hine-Nui-Te-Po
  • Hine-Rau-Wharangi eller Hine-Tita-Mauri var hos Maorifolket dotter till Tane och hans dotter Hine-Titama och associerad med växande grönska.
  • Hine-Titama ("gryningens flicka") var hos Maorifolket dotter till skapelseguden Tane och den första kvinnan Hine-Ahuone. Hon gifte sig, ovetande att han var hennes far, men Tane. När hon upptäckte detta tog hon sitt liv och blev Hine-Nui-Te-Po, de dödas beskyddarinna i underjorden.[2] Förledet hine betyder "flicka", men används även som efterled på olika naturkrafter.

J[redigera | redigera wikitext]

  • Jarapiri är i mytologin i Australien en ormmänniska som lever och verkar i närheten av dagens Alice Springs i Winbaraku. Han associerades med en naturformation och kan ha tillkommit som en förklaring på den.
  • Jugumishanta är på Papua Nya Guineas östra högland motsvarigheten till "moder jord" i väst. Jugumishanta gav form åt både landskapet, släktet och samhällets uppbyggnad. Se även Mytologi: Jorden.

K[redigera | redigera wikitext]

M[redigera | redigera wikitext]

  • Makemake
  • Mamandabari är hos Walbiriurinvånarna i norra Australien namnet på två män, antingen två bröder eller en fader och hans son, som färdades genom folkets domän och angav mönstret för deras riter.
  • Maui
  • Mudungkala var i Australien anmoder hos några stammar bland landets urinvånare. Mudungkala beskrivs som en gammal kvinna som kom upp ur marken tillsammans med de tre spädbarn som blev de första människorna.
  • Mura-Mura är hos urinvånarna i Australien en grupp varelser med förmågan att skifta utseende.

N[redigera | redigera wikitext]

  • Na-maka-o-kaha'i
  • Nugu var en människoprototyp i den melanesiska övärlden. Nugu täljdes i trä och försågs med livsanda av en gud. Senare vände sig hans skapare mot honom då han själv försökte skapa liv och bestraffade honom genom att låta honom bära världen på sina axlar. Se även Atlas.

O[redigera | redigera wikitext]

P[redigera | redigera wikitext]

Q[redigera | redigera wikitext]

R[redigera | redigera wikitext]

  • Rangi
  • Rata
  • Rati-Mbati-Ndua är underjordens gud på Fidjiöarna. Rati-Mbati-Ndua beskrivs som en man med vingar istället för armar som äter de döda genom att gnaga på deras lik med sin enda tand. Med sina vingar kan han flyga över hela jordklotet.
  • Rongo

T[redigera | redigera wikitext]

U[redigera | redigera wikitext]

W[redigera | redigera wikitext]

Y[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ALULUEI: The deity from Oceanic Mythology Arkiverad 13 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine., hämtad 9 september 2008
  2. ^ J.A. Coleman (2007). the Dictionary of Mythology. Eagle Editions. ISBN 978-1-84193-424-2 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Senior, Michael (1995) [1987]. Vem är vem i mytologin : 1200 mytologiska gestalter från hela världen. utgivningskonsult: Geoffrey Parrinder, översättning: Sven Christer Swahn, svensk fackgranskning och bearbetning: Åke Hultkrantz (3. uppl.). Stockholm: Rabén Prisma. Originaltitel: The illustrated who's who in mythology. ISBN 91-518-2862-6