Hoppa till innehållet

Dodekan

Från Wikipedia
Dodekan
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namnDodekan[1]
Kemisk formelC12H26
Molmassa170,3348 g/mol
UtseendeFärglös vätska
CAS-nummer112-40-3
SMILESCCCCCCCCCCCC
Egenskaper
Densitet0,7495[2] g/cm³
Löslighet (vatten)Olöslig
Smältpunkt-10,0 - 9,3 °C
Kokpunkt214 - 218 °C
Faror
Huvudfara
Brandfarlig Brandfarlig
NFPA 704

2
1
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Dodekan (även känd som dihexyl, bihexyl, adakane 12 eller duodekan) är ett mättat kolväte, en alkan, med 12 kolatomer och summaformeln C12H26. Det finns 355 isomerer av dodekan med samma summaformel. Enligt IUPAC-nomenklatur betecknar dodekan kolvätet med ogrenad kolkedja, det vill säga 12 kolatomer i rad. Dess kokpunkt är 216,2 °C.

Dodekan används som lösningsmedel, destillationsstimulator och scintillatorkomponent. Det används som utspädningsmedel för tributylfosfat (TBP) i nukleära upparbetningsanläggningar.[3]

Förbränningsreaktion

[redigera | redigera wikitext]

Förbränningsreaktionen av dodekan är:

2 C12H26(l) + 37 O2(g) → 24 CO2(g) + 26 H2O(g)
ΔH° = −7513 kJ

En liter bränsle behöver cirka 15 kg luft för att brinna och genererar 2,3 kg (eller 1,2 m3) CO2 vid fullständig förbränning.

Flygbränsleersättning

[redigera | redigera wikitext]

Under de senaste åren (2022) har n-dodekan fått uppmärksamhet som en möjligt ersättning för fotogenbaserade bränslen som Jet-A, S-8 och andra konventionella flygbränslen. Det anses vara ett andra generationens bränslesurrogat som är utformat för att efterlikna den laminära flamhastigheten, som till stor del ersätter n-dekan, främst på grund av dess högre molekylmassa och lägre väte till kolförhållande som bättre återspeglar n-alkanhalten i jetbränslen.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Dodecane, 20 oktober 2022.
  1. ^ ”n-dodecane - Compound Summary”. PubChem Compound. USA: National Center for Biotechnology Information. 16 September 2004. Identification and Related Records. https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/summary/summary.cgi?cid=8182&loc=ec_rcs. 
  2. ^ ”Dodecane”. Dodecane. https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/dodecane#section=Solubility. 
  3. ^ Rydberg, Jan (2004). Solvent Extraction Principles and Practice. Marcel Dekker. sid. 524. ISBN 0-8247-5063-2 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]