Dom-debatten

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Dom-debatten är en diskussion angående förslag om att införa pronomenet dom (uttalas /ˈdɔm/) som ersättning för de och dem i svensk sakprosa och skolundervisning. Argumentet för en sådan stavningsreform är att de och dem har ersatts av dom i standardtalsvenska, som förekommer i icke formella texter, och att allt fler därför har svårigheter att skilja på de och dem. Debatten var mest intensiv under 1960- och 1970-talen,[förtydliga] men har blossat upp flera gånger sedan dess.[1][2][3][4]

När används de och dem?[redigera | redigera wikitext]

Enligt dagens skrivregler bör de användas där det kan ersättas med vi, och dem där oss ger korrekt skriftspråk. De används när man skriver they på engelska, och dem där man skriver them. De har funktion som subjekt i en sats och är vanligare än dem, särskilt först i en mening. Dem är objekt, och används därför ofta efter ett verb eller en preposition.

  • Exempel på de (subjekt):
    • De gick. (Därför att man inte säger "Oss gick", utan "Vi gick".)
  • Exempel på dem (objekt):
    • Hon såg dem. (Man säger inte "Hon såg vi", utan "Hon såg oss".)
    • Jag gick till dem. (Eftersom till är en preposition.)
    • Jag sa åt dem att stanna. (Åt är preposition.)
  • Exempel där båda formerna i dag accepteras, men följande form traditionellt har rekommenderats:
    • Ni är fler än de [är]. (Eftersom "är" kan vara underförstått, och eftersom än är komparativ subjunktion. Dem är acceptabelt eftersom än numera även kan betraktas som preposition.)
    • Jag är lika stark som de [är].
    • Hon gick till dem som behövde hjälp.[5]
    • Åt alla dem som drabbades gav hon sin hjälp.

I många fall är det i dag valfritt om man använder de eller dem, men inte om skillnaden ger olika betydelse. Exempelvis betyder följande meningar olika saker:

  • "Jag gillar honom lika mycket som de [gör]."
  • "Jag gillar honom lika mycket som [jag gillar] dem."

Svenska språknämnden säger att det måste vara dem efter en preposition om ordet är objekt i satsen samt om ordet inte följs av några tillägg som begränsar dess betydelse, till exempel satser som börjar med "som", prepositionsfraser eller particip.[5]

En allt vanligare rekommendation som brukar riktas till den som har svårigheter med att skilja på de och dem är att det är bättre att skriva det talspråkliga dom än att blanda ihop de och dem.

En alternativ rekommendation är att undvika dem men använda de, eftersom de är betydligt vanligare än dem, och risken att göra fel därmed är mindre. I dom-debatten förekommer även ett annat förslag till stavningsreform, nämligen att i skriven svenska ersätta såväl dem och dom med de.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

I skriven svenska böjs normalt alla pronomen efter kasus, med en form för subjekt och en annan för objekt: jag/mig, du/dig, han/honom, hon/henne, (den/den), (det/det), vi/oss, ni/er, de/dem. Den allmänna trenden i indoeuropeiska språk är dock en successiv utveckling mot färre böjningsformer. Det äldsta belagda indoeuropeiska språket Sanskrit hade åtta kasus, fornnordiska och äldre fornsvenska fyra (som modern tyska), och modern rikssvenska alltså två.

Pronomenen som tidigt helt förlorade kasusböjning var "den" och "det". Många talade dialekter inom Sverige har även förlorat skillnaden på de/dem (dock inte finlandssvenska och sydvästsvenska dialekter). Ett relaterat parallellfall är att allt fler har svårigheter att skilja mellan de och det i skrift, eftersom det senare ordet ofta uttalas de.

Argument för och emot[redigera | redigera wikitext]

För[redigera | redigera wikitext]

De som förespråkade ett införande av dom argumenterade till största del med att det vanligaste uttalet av både de och dem i Sverige är dom. Många som inte är vana att läsa formella eller äldre texter, både då och nu, har stora svårigheter att skilja på de och dem, och att införa dom skulle då bli som en ny stavningsreform, sades det.

Emot[redigera | redigera wikitext]

Ett av de vanligaste argumenten emot ett dom-införande var att det skulle överskrida pronomenformerna allt för mycket.[förtydliga] Ett annat skäl till att inte införa enhetligt dom var att man i finlandssvenskan och många svenska dialekter faktiskt skiljer på de och dem (i talspråk di och dem/dom). De och dem är så vanligt att ändringen skulle få allt för stor betydelse. Reglerna för att skilja på dem är egentligen enkla, få ungdomar har problem att skilja på engelskans they och them, eller på hon och henne. De och dem är inte ovanliga på sociala nätverk.

Dom i dag[redigera | redigera wikitext]

I dagens svenska anses dom ha en talspråklig prägel. Från och med 1998 års utgivning av Svenska Akademiens ordlista finns dom med som uppslagsord.

Många uttalar både de och dem som /dåm:/, och därför används dom ofta för att markera talspråk eller vardaglig stil. Ett viktigare motargument är att införandet av dom som enda form i skrift skulle drabba skriftbilden i mycket hög grad. Det rör sig om ett väldigt vanligt ord. Och det skulle försämra människors förmåga att läsa äldre texter.
Språkrådet

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karlberg, Ola (6 juni 2012). ”De vs dem vs dom”. Språktidningen debatt. https://erikwickstrom.se/2012/06/06/de-vs-dem-vs-dom/. Läst 7 augusti 2020. 
  2. ^ De eller dem-debatten startad av Henrik Birkebos artikel ”Lärare: Det är dags att vi slopar de och dem””. Svenska Dagbladet. 22 oktober 2016. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/om/de-eller-dem-debatten. Läst 7 augusti 2020. 
  3. ^ ”Språkkrönika: ”De” och ”dem” är snart dömda”. DN.SE. 28 oktober 2016. https://www.dn.se/nyheter/sprakkronika-de-och-dem-ar-snart-domda/. Läst 7 augusti 2020. 
  4. ^ ”Nu är dom på gång igen”. gp.se. 29 oktober 2016. http://www.gp.se/1.3911814. Läst 7 augusti 2020. 
  5. ^ [a b] ”"De som" eller "dem som"?”. Computer Sweden. https://computersweden.idg.se/2.2683/1.5694/de-som-eller-dem-som. Läst 7 augusti 2020.