Don Rickles

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Don Rickles
Don Rickles 1973.
Don Rickles 1973.
Född Donald Jay Rickles
8 maj 1926
Queens, New York, USA
Död 6 april 2017 (90 år)
Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien, USA
Aktiva år 1943–2017
Maka Barbara Sklar
(1965–2017; hans död) (2 barn)
Betydande roller
Hello Dummy!
Q M 1/C Ruby i Run Silent, Run Deep
Sgt. Crapgame i Kelly's Heroes
C.P.O. Sharkey i C.P.O. Sharkey
Billy Sherbert i Casino
IMDb SFDb

Donald Jay "Don" Rickles, född 8 maj 1926 i Queens i New York, död 6 april 2017[1] i Beverly Hills i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk komiker och skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

De tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

Rickles föddes som ende son till det judiska paret Etta och Max Rickles i New York-stadsdelen Queens. Efter high school-examen, tjänstgjorde han i den amerikanska flottan fram till 1946. Två år senare började han, efter teaterstudier, få en del småroller i TV men det handlade om få inhopp och frustrationen över bristen på skådespelararbete, tvingade in honom i standup-komedins värld. Komedipubliken tyckte redan tidigt bättre om hans improviserade förolämpningar än hans förberedda material så han utvecklade sin förolämpningskarakteristik och blev känd som en förolämpade komiker.

1950- och 1960-talet[redigera | redigera wikitext]

På en nattklubb i Los Angeles träffade och förolämpade Rickles Frank Sinatra, och det blev början på Rickles framgångar. Sinatra, som kallade Rickles för "bullet-head", tyckte mycket om att bli förolämpad så han rekommenderade sin branschkollegor att gå och se Rickles och låta sig bli förolämpade. Det var också Sinatra som hjälpte Rickles bli en populär programpunkt i Las Vegas.

År 1958 gjorde Rickles sin långfilmsfilmdebut i filmen Run Silent, Run Deep och under hela 1960-talet förekom han ofta i TV i olika sitcoms, dramaserier och med tiden även pratshower. Först ut klassiska The Tonight Show Starring Johnny Carson år 1965 där han med tiden blev en stamgäst, även gästprogramledare vid några tillfällen, och under Carson-eran gjorde sammanlagt över 100 framträdanden.

År 1968 släppte han komediskivan Hello, Dummy! som blev en stor framgång och nådde plats #54 på Billboard-listan.

1970- och 1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Don Rickles på scen på Tropicana Hotel and Casino i Atlantic City 2008.

År 1970 hade Rickles en nyckelroll som Sgt. Crapgame i succéfilmen Kellys hjältar mot bland andra Clint Eastwood. Från år 1976 spelade han med i två säsonger av sitcomen C.P.O. Sharkey.

1980- och 1990-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1980-talet framträdde Rickles mycket med Steve Lawrence och Frank Sinatra innan han år 1995 gjorde en storslagen comeback på bio med roller i både Martin Scorseses Casino och som rösten till Mr. Potato Head i Pixars första dataanimerade långfilm, Toy Story. Han upprepade den sistnämnda rollen i Toy Story 2 och gjorde även det i Toy Story 3.

2000-talet till 2017[redigera | redigera wikitext]

Rickles fortsatte till sin död att vara aktiv som ståuppkomiker. Han var populär underhållare i Las Vegas och hade inga planer på att lägga av, som han betonade ytterligare i en intervju 2007."[2]

Rickles' memoarbok Rickles' Book släpptes på hans födelsedag 2007. Där berättar han om den långa lista Hollywood-profiler som han under sin nästan 60-åriga karriär arbetat med, bara i långfilmerna namn som Clark Gable, Burt Lancaster, Tony Curtis, Clint Eastwood, Robert De Niro, Joe Pesci och Sharon Stone. John Landis gjorde en dokumentärfilm om Rickles, Mr. Warmth: The Don Rickles Project, som hade premiär på New York Film Festival samma år, 13 oktober 2007.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Rickles och hans fru Barbara var gifta i över 50 år och har en dotter, Mindy, och en son, Larry som dog 2011.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

TV (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Twilight Zone (1961 avsnittet "Mr. Dingle, the Strong")
  • Kibbee Hates Fitch (1965) (ej såld pilot)
  • The Munsters (1965 avsnittet "Dance With Me, Herman")
  • Gilligan's Island (1966 avsnittet "The Kidnapper")
  • I Dream of Jeannie (1967 avsnittet "My Master, the Weakling")
  • The Dean Martin Show (1967-1974)
  • The Don Rickles Show (1968-1969)
  • The Don Rickles Show (1972)
  • The Dean Martin Celebrity Roast (1974-1984)
  • C.P.O. Sharkey (1976-1978)
  • For the Love of It (1980) (TV-film)
  • Foul-Ups, Bleeps & Blunders (1984-1985)
  • Don Rickles: Rickles on the Loose (1986) (TV-special)
  • Daddy Dearest (1993)
  • The Wool Cap (2004) (TV-film)
  • The Catch (2005) (ej såld pilot)
  • Live with Regis and Kelly (2007)
  • The Daily Show (2007)
  • Jimmy Kimmel Live (2007)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • Hello Dummy! (1968)
  • Don Rickles Speaks! (1969)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Don Rickles, lightning-fast launcher of comic insults, dies at 90” (på engelska). The Washington Post. 6 april 2017. https://www.washingtonpost.com/entertainment/don-rickles-lightning-fast-launcher-of-comic-insults-dies-at-90/2017/04/06/d785d626-1af2-11e7-855e-4824bbb5d748_story.html?utm_term=.03e8a20f5ee1. 
  2. ^ Darrow, Chuck (16 mars 2007). ”Insults still flying from legendary Don Rickles”. The Daily Record. Arkiverad från originalet den 2 januari 2013. https://archive.is/20130102091810/http://www.dailyrecord.com/apps/pbcs.dll/article?AID=%2F20070316%2FENT09%2F703160315%2F1091%2FENT&nclick_check=1. Läst 17 maj 2007. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]