Dovrefjell-Sunndalsfjella nationalpark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 62°16′N 9°13′Ö / 62.267°N 9.217°Ö / 62.267; 9.217
Dovrefjell-Sunndalsfjella nationalpark
Nationalpark
Karta över nationalparker i Sydnorge.  Dovrefjell-Sunndalsfjella nationalpark har nummer 12.
Karta över nationalparker i Sydnorge.
Dovrefjell-Sunndalsfjella nationalpark har nummer 12.
Läge Sør-Trøndelag, Oppland och Møre og Romsdal,
Norge
 - koordinater 62°16′N 9°13′Ö / 62.267°N 9.217°Ö / 62.267; 9.217
Area 169 300
Inrättad 2002
Dovrefjell


Dovrefjell-Sunndalsfjella nationalpark är en norsk nationalpark som ligger i ett högfjällsområdeDovrefjell och Sunndalsfjella där Sør-Trøndelag, Oppland och Møre og Romsdal fylker möts. Parken inrättades 2002 för att skydda ett intakt högfjällsekosystem och täcker ett område på 1 693 km² i Lesja och Dovre kommuner i Oppland, Oppdals kommun i Sør-Trøndelag samt Sunndals och Nessets kommuner i Møre og Romsdal. Den är en utvidgning av Dovre nationalpark, som inrättades 1974, dessutom ingår ett separat område öster om Drivdalen i nationalparken.

Geografi, landskap och geologi[redigera | redigera wikitext]

Parken spänner över ett brett spektrum av norska fjällandskaptyper, från det stela och kala i väster till det kalkrika, frodiga med mjuka former i öster.

Flora och fauna[redigera | redigera wikitext]

Parken är kärnområde för vildren och dess centrala delar har ett bestånd av myskoxe, som planterades in under mellankrigstiden. Det finns ett fast bestånd av järv och ett visst bestånd av fjällräv och flera stora rovfåglar som kungsörn och jaktfalk.

Dovrefjell, särskilt Knutshøene, och Sunndalsfjella är kända för en rik fjällflora med många endemiska arter. Det finns även några säregna växter som överlevde istidennunataker, som norsk malört och olika underarter till fjällvallmo.

Kulturminnen[redigera | redigera wikitext]

Nationalparken är ett kärnområde för arkeologiska kulturminnen från förhistorisk vildrenjakt, här finns hela fångstsystem med ledstängsel, uppmurade och jordgrävda fångstgropar och skjutplatser.

Området har även flera spår som tyder på att det var den traditionella färdvägen mellan Sydnorge och Trøndelag med spår av både kungsvägar och pilgrimsleder. Båda skapade behov av fjällstugor och de första värdshusen ska ha uppförts omkring 1120Öystein Magnussons initiativ. Fjällstugorna Fokstugu, Hjerkinn, Kongsvold och Drivstua, som var i statens ägo ända in på 1900-talet, var ursprungligen skjutsstationer på sträckan Dovre-Oppdal.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]