Drakensbergsiska

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Drakensbergsiska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Drakensberg Siskin, male.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCrithagra
ArtDrakensbergsiska
C. symonsi
Vetenskapligt namn
§ Crithagra symonsi
Auktor(Roberts 1916)
Synonymer
  • Pseudochloroptila symonsi
  • Serinus symonsi
Hitta fler artiklar om fåglar med

Drakensbergsiska[2] (Crithagra symonsi) är en sydafrikansk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Drakenbergsiskan är en medelstor siska (13 centimeter) som liknar sin närmaste släkting kapsiska i sina dova gulbruna toner. Den har dock vita stjärtkanter (ej vit stjärtspets) och saknar vita spetsar på handpennorna. Honan är blekare färgad och saknar till skillnad från kapsiskans hona gult i fjäderdräkten.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Drakensbergsiskans sjunger kanariefågelaktigt, likt kapsiskan men gällare. Kontaktlätet är ett vassare "voyp-vwip".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i snår i bergstrakter i västra Natal och Lesotho (Drakensberg).[5]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Serinus alternativt Pseudochloroptila, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med t.ex. gulhämpling (S. serinus).[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Drakensbergsiskan ses i par eller småflockar när den rör sig genom buskar och snår efter frön från bland annat proteor, men också knoppar och insekter. Till skillnad från andra siskarter, men likt kapsiskan, häckar fågeln i bohålor. Den bygger en grund skål som placeras i sprickor eller håligheter i klippor, på klipphyllor eller bland växtlighet, framför allt ormbunkar. Hål i träd används dock sällan. Honan bygger boet samt lägger och ruvar tre till fyra, ibland fem, ägg. Hanen matar honan på boet.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som lokalt vanlig.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Roden E. Symons (1884-1974?), sydafrikansk storviltsjägare och jakttillsynsman.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ian Sinclair, Phil Hockey and Warwick Tarboton, SASOL Birds of Southern Africa (Struik 2002) ISBN 1-86872-721-1
  • Clement, Harris and Davis, Finches and Sparrows by ISBN 0-7136-8017-2

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Crithagra symonsi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-11-10
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  6. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. 
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]